För knappt två veckor sedan fick jag veta att det fanns en plats över i pappas och min farbrors nya båt och jag såg snabbt till att ta ledigt. Snabbt är en överdrift, min närmaste chef var på uppdrag utomlands så det tog en vecka innan jag fick bekräftat att det gick bra att ta ledigt.
Den nya båten är av märket Bavaria och skall seglas från Norrköping till Nordmaling, jag mönstar på i Norrköping och av i Stockholm. Jag åker tåg upp till Norrköping nu ikväll och räknar med att vara hemma igen på fredag.
Det kommer bli riktigt skoj, med lite tur lyckas jag ta ett par bilder som jag kan lägga upp här när jag kommer tillbaka.
I april blev det totalt fem filmer sedda varav två var anime-filmer. Att 40% var anime anser jag vara en statistisk anomali och ingen trend eller tendens.
The Lady Vanishes: Detta är något så ovanligt som en komedi regisserad av Alfred Hitchcock, och den är riktigt rolig. Handlingen utspelar sig mestadels ombord på ett tåg på väg från en namnlös Mellaneuropeisk ort till London, när en kvinna upptäcker att den äldre dam, som tidigare hjälpt henne (efter en olycklig incident med en fallande sten) ombord på tåget, är spårlöst försvunnen. Vad värre är: ingen verkar ha sett den försvunna damen. Styrkan i den här filmen är de fantastiska karaktärerna, ett bra exempel på detta är de två britterna som tar kricket på blodigt allvar och knappt pratar om något annat under hela filmen.
Nausicaä of the Valley of the Wind: En av anime-film av ganska hög kvalitet från 1985. Filmen utspelar sig “efter katastrofen”. Ett stort krig har sargat världen och människor försöker överleva så gott det går i små skyddade bosättningar, samtidigt som naturen gör sitt bästa för att återhämta sig. Filmen har ett ganska tydligt miljötema. (Och det är ungefär här jag går upp i ledningen i tävlingen Sveriges största underdrift)
Bonnie and Clyde: Bonnie and Clyde är en skildring av ett rånargängs liv. Den är ärlig och ganska smutsig och man känner verkligen för huvudpersonerna, detta till trots glorifieras inte rånarlivet. Det är en gripande film men jag är inte säker på att den lever upp till sin kultstatus
Kin-Dza-Dza: En knepig science fiction-film från glada Sovjet, ja varför inte? Två män finner sig helt plötsligt mitt ute i en öken på en annan planet. Planeten är dyster och dess kultur upplevs smått bisarr. Här är tändstickssvavel hårdvaluta och man skall huka sig för män med röda byxor. Hela filmen genomsyras av kritik mot kapitalismen på ett sådant vis att det till och med är uppenbart för mig. Filmen är skum men helt klart sevärd.
Howl’s moving castle: Det här är en episk, spännande och magisk animerad film av Studio Ghibli. Jag är väldigt svag för Studio Ghiblis filmer, de är alltid bra, passar så väl gammal som ung och lyckas alltid beröra publiken. Den här filmen är inget undantag och är väl förtjänt av sin plats på IMDBs topplista över science-fiction-filmer!
Igår kom äntligen lite ny information om Energias produktion Iron Sky i form av en press release och en teaser-trailer. Jag har bevakat Iron Sky sedan den tillkännagavs och ser hoppfullt fram emot en mörk men humoristisk science fiction-film. Teasern är en verkligt snygg produktion och ger något av en noir-känsla och press releasen säger vidare om filmen:
It combines the dry irony of Dr. Strangelove with the visual style of invasion films such as Independence Day. Finns are known for their dark wit, perhaps due to their history successively under the oppressive thumb of Sweden, Russia, and the Nazis. Star Wreck repeatedly skewered Russia (and was wildly successful there), and Iron Sky continues in the same vein of mocking totalitarianism.
Det känns skönt att veta att Sveriges inflytande över Finland verkar leda till något kreativt iallafall.
Arbetsveckan har varit hård men kort, jag har suttit med saker jag inte kan så bra: grafiska användargränssnitt (GUI). GUIn är nog något av en konst i alla fall om man vill att de skall vara intuitiva och funktionella, och tyvärr stämmer nog myten “Ingenjörer kan inte göra användargränssnitt” (iallafall stämmer det på mig (räcker inte ett kommandoradsgränssnitt åt alla?)). Man använder helt andra delar av hjärnan när man gör något som skall användas av andra människor än när man skriver något som i princip bara en annan funktion i ett annat program använder. Det har dock varit roligt och lärorikt och gett mig möjlighet att fräscha upp mina TCL/Tk kunskaper.
På onsdagskvällen när arbetsveckan var slut var jag ganska trött i huvudet och det var mycket skönt att veta att den var över. Jag somnade tidigt och utnyttjade torsdagens dåliga väder till att återhämta helt genom att ligga på soffan växlandes mellan en bok och ett seriealbum. På fredagen var det vackra vädret tillbaka även om luften fortfarande var lite kylig, jag var ut en sväng på eftermiddagen och njöt i fulla drag av vädret.
Lördagen spenderades uppe på Spif spelandes Twilight Imperium och Svea Rike. På morgonen gick jag upp klockan nio, åt en lugn frukost, tvättade mig och läste dagens webb-serier. Solen sken och det såg varmt ut så jag valde en norrländsk kläduppsättning bestående av 3/4-dels-byxor och t-shirt. Väl mätt , ren, påklädd och med gott mod begav jag mig vid halv elva mot spif. 25 minuter senare anlände jag vid Spif tillsammans med ett molntäcke som blockerade värmen från solen effektivt och jag insåg att jag varit lite väl optimistisk i mitt klädval. Att det sedan dröjde 20 minuter innan någon med nyckel dök upp hjälpte inte situationen. Jag han bli lite småfrusen men man är ju norrlänning och har ett rykte att upprätthålla så jag höll god min.
Det var som vanligt väldigt roligt att spela även om jag inte ens var nära att vinna, Twilight Imperium hamnade jag på delad sista plats och i Svea Rike landade jag på tredje plats (vi var fem som spelade). Eftersom jag inte spelat spelen tidigare är jag nöjd med min insats men hoppas kunna göra bättre ifrån mig i Twilight Imperium nästa gång.
Idag har jag irrat igenom ett av Helsingborgs villaområden och sett något så ovanligt som ett trähus, tittat på Doctor Who, spelat Psychonauts och fifflat med Fluxbox.
…Jag tror jag är redo att återvända till jobbet imorgon bitti…
På lördag (den 3:e Maj) är det återigen Free Comic Book Day, tyvärr har jag ingen möjlighet att skopa upp några gratisserier eftersom den enda butik i Sverige som är med i evenemanget är Comics Heaven i Stockholm (Gamla Stan). Men jag är ändå inte den tänkta målgruppen så det gör inget i det stora hela.
Ifall ni är nyfikna på seriemediet och är i närheten av Stockholm på lördag har ni inte inget att förlora på att gå förbi Comics Heaven!
Vid Påsk var jag och handlade lite frön, jord och andra attiraljer som man kan tänkas behöva när man vill göra växter utav sina frön (jag nämnde i det förbifarten här).
Just nu står en kruka med Basilika (två sorter) och en kruka med romansk sallad vid balkongdörren och ser ganska inbjudande ut. Basilikan har växt från frön medan salladen är plantor (sådana man kan köpa från ICAs grönsaksavdelning) som jag (efter att ha ätit upp bladen på) har planterat.
Lite sol, lite kärlek och lite vatten…
Basilikan måste nog växa till sig ett tag till men åtminstone ena salladsbuketten är färdig att ätas.
Det här är första inlägget i en serie om min nya mediadator Sylvester som nu börjar bli funktionsduglig. I det här inlägget beskriver jag hårdvaran samt mina mål för projektet.
Mål: Den stora fördelen jag är ute efter är att slippa ha sladdar tvärs över golvet, och att slippa störningar i bilden när man tittar på video. Ett annat mål är att skapa en central lagringsenhet för all media som kan kommas åt och styras från direkt från soffan eller från en dator nära eller långt långt borta.
Hårdvara:
Via EPIA ex15000g Nano-ITX moderkort
Chassi (200 x 300 x 50 mm)
Slimline-IDE DVD
2.5″ hårddisk (Maxeffekt 3 W)
Moderkortet inkluderar ljud-chipset, video-chipset, 1.5 GHz CPU och ett 100-Mb/s nätverksgränssnitt. Jag valde det här moderkortet eftersom dess video-chipset stödjer hårdvaruaccelererad dekodning av Mpeg-2 och Mpeg-4 vilket kan avlasta huvudprocessorn rejält vid uppspelning av film och därmed kan sänka effektförbrukningen. En annan viktig detalj är att den normala video-utgången är en DVI-D kontakt och därmed direkt kan kopplas till en HDMI-ingång på min TV och leverera bild i HD-kvalité. DVD-spelaren är av slot-in variant och hårddisken är vald för dess låga effektförbrukning. Eftersom både hårddisken och DVD-spelaren normalt sett är tänkta att användas i en bärbar dator krävdes ett par konverterare, vilka jag hittade på “Kjell och Co” (som förövrigt verkar ha det mesta). Det tog dock två försök att få tag på slimline-IDE-till-IDE-konverteraren (ifall någon behöver en Slimline-IDE till IDE-fast-mindre så är det bara att höra av sig).
Efter detta gick monteringen ganska smärtfritt men ett par kvarstående problem finns. Det första är att DVD-enheten anser sig vara inställd på cable-select och vill inte vara på samma IDE-bus som hårddisken. De bråkar även ifall hårddisken också är ställd som cable-select men jag hoppas problemet går att lösa genom att maska cable-select-pinnen och på så vis tvinga DVD-enheten till att agera slav. Eftersom jag inte är så sugen på att förstöra någon kontakt håller jag på att tillverka en kabel som jag kan arbeta med.
Det andra problemet är att jag måste konstruera en IR-mottagare. Detta är lyckligtvis inte så svårt men den enda ingången jag har att arbeta med är USB samt mic- och line-in. Jag har valt att arbeta med det senare eftersom det kräver mindre hårdvara och blir en renare lösning.
När jag sommarjobbade på Forslunds Byggvaruhus i Nordmaling tog jag för vana att kliva upp lite tidigare så att jag hade tid att sitta och läsa en halvtimme innan jag var tvungen att cykla till jobbet. För ett par veckor sedan bestämde jag mig för att återuppta den vanan och hitintills har det fungerat bra. Nu kliver jag upp klockan 06.02, tvättar mig och äter frukost (det blir mycket yoghurt med flingor för tillfället), sedan kan jag sätta mig och läsa i 20 minuter och vakna till liv i min egen takt. Det jag läser är allt från böcker (jag läser Judas Unchained av Peter F Hamilton för tillfället) till serier och månadstidningar (Retro Gamer och DatorMagazin t.ex). Effekten är än så länge att jag har känt mig piggare och är mer skärpt när jag kommer till jobbet.
VI får se ifall det håller eller om min kropp revolterar och vägrar kliva upp endera dagen…
Igår kväll var det Yuri’s Night och det firade jag genom att skjuta tändsticksraketer. Tändsticksraketer är som namnet avslöjar, raketer gjorda av en tändsticka. utöver tändsticka behövs folie och de verktyg som krävs är ett gem och en nål (för instruktioner kolla in beskrivningen på matchstickrockets.com). Efter att ha förberett nio raketer gick jag ner till parkeringen och satte upp raketrampen (konstruerad av ett gem) och spektaklet kunde börja.
Ställa i ordning raketen i raketrampen…
Det var inte helt lätt att skicka iväg foliekapseln (eller nyttolasten om man så vill). Två kapslar kom iväg ungefär en meter, ett par exploderade i raketrampen och en flög baklänges (i efterhand kan man konstatera att skyddsglasögon inte hade varit helt fel). Det var rätt kul även om det var lätt att bränna sig på tändsticka, tändare eller raketrampen. Jag hade tänkt skicka iväg ett par te-påsraketer också men det blåste för mycket.
Den här filmgenomgången kommer en aning sent, men det beror endast på att jag införskaffat Sam & Max: Season 2 och har svårt att slita mig från spelet.
Den gångna månaden har jag sett bra mycket bättre filmer än vad jag gjorde i Februari, inte en enda dålig film tror jag.
Giant: En riktigt mastig produktion från 1956 med James Dean i en av huvudrollerna. De filmer jag sett honom i har han spelat en arg och rebellisk ungdom som vill bevisa att han är något, detta gäller även för den här filmen även om det kommer lite i andra rummet. Filmens huvudmål är som jag ser det att beskriva texas utveckling från kodrivande Cowboy-stat till Oljestat. Det låter kanske lite trist men intresset hålls uppe av mindre intriger inom och kring den ranch som filmen kretsar kring.
Grosse Pointe Blank: En romantisk komedi från nittiotalets andra hälft. En kallblodig lönnmördare åker hem till sin hemstad för en klassåterförening och träffar sin gamla flamma. Nämnde jag att han är jagad av andra lönnmördare och ett par hemliga agenter, jag är ganska säker på att jag gjorde det så jag behöver inte upprepa mig va? Filmen är ingen djup eller jätteorginell historia men den är rolig och ganska mysig och tar sig ganska långt på ren charm.
Das Leben der Anderen: Jag tyckte den här filmen var ruskigt bra, så bra att jag skulle gett den en Oscar ifall den inte redan hade en…Nu får den en fin recension istället! Filmen handlar om en STASI-observatör som blir engagerad i personerna han övervakars liv och börjar ifrågasätta sitt uppdrag. Den här filmen ger en inblick i DDR som åtminstone chockade mig, det är förskräckligt att tänka sig att folk har levt under sådant hot för 20 år sedan bara 100 mil (eller något ditåt) söder om min nuvarande bostadsort.
Breakfast at Tiffany’s: Ända sedan jag hörde Deep Blue Somethings låt med samma namn har jag velat se den här filmen och äntligen har jag tagit tag i det. Och jag (liksom låtens karaktärer) tycker att den var riktigt bra och helt klart värd all hype, fast jag är lite svag för filmtempot i 50- och 60-talsfilmer så jag kanske inte är att lita på. Historien är så pass klassisk nu så att alla försök jag gjort för att beskriva den låter fruktansvärt kliché så jag avstår. Filmen är helt klart sevärd även om ni inte delar min svaghet för 50- och 60-talsfilm.
The Departed: The Departed är ett kriminaldrama av Martin Scorsese med en hel uppsjö stora namn (Leonardo DiCaprio, Matt Damon, Jack Nicholson med flera). Filmen handlar om två infiltratörer, en maffialojal polis och en polisinfiltratör hos maffian. Jag har alltid varit tveksam till filmer med Leonardo DiCaprio, men den här är helt fantastiskt bra. Matt Damon och Leonardo DiCaprio gör båda riktigt bra ifrån sig i sina roller men den jag skådespelare som verkligen lyfter filmen i mina ögon är Jack Nicholson. Jack spelar ond maffia boss och finns det någon som kan spela ond och äcklig bättre än honom? Jag betvivlar starkt. Filmen är ganska lång men den är aldrig tråkig och den är inte ett dugg förutsägbar.
Jag heter Åke Forslund och är en nörd (som i "geek") då jag några av mina huvudintressen är elektronik, programmering, Science-fiction och serier. Jag är utbildad rymdingenjör men arbetar just nu som programmerare på Nibe och försöker hålla mig sysselsatt så gott det går.
Jag skriver om mitt liv samt om saker som intresserar mig (serier, open source, spel, och annat).
Kontakta mig gärna genom att lämna en kommentar eller skicka ett e-mail till mig på ake.forslund_[_at_]_gmail.com (take that evil spambots!).
