Archive for januari, 2014

Första intrycket av Android Studio

januari 27, 2014

Jag är som vanligt sen på bollen men jag tänkte ändå att App-utveckling kunde vara roligt att prova på. I ärlighetens namn provade jag att installera android-utvecklingsverktygen en gång tidigare men eclipse fick mig att vilja tugga på tangentbordet. Hela upplevelsen var seg och rätt rörig.

Installationen är relativt enkelt, jag laddade ner ett paket med Android-studio och android-SDK vilket bara var att starta efter jag hade installerat Java ordentligt. Att hitta rätt variant av Java var det mest besvärliga med installationen.

Android Studio är baserad på intelliJ, ett öppet Java IDE, och byggverktyget Gradle som uppenbarligen är bra på alla möjliga vis (men jag tänker inte gå närmare in på det eftersom detta är ett första intryck).

IDEt känns rappare än eclipse och upplägget är mer logiskt och en mindre uppsättning inställningar gör det hela mer lätt att greppa. Att skapa ett relativt vackert användargränssnitt går snabbt och lätt i layout-editorn.

Androids applikation med aktivitets-klasser vars olika funktioner anropas av Android är förvånansvärt lätt att sätta sig in i även för inbitna C-programmerare. För den som inte är insatt så skrivs android-applikationer traditionellt i Java. Ett objektorienterat högnivåspråk som skall vara helt plattformsoberoende (men har aldrig varit det på riktigt). Man kan säga att C är Javas farfar, C utvecklades vidare till C++ som Java sedan lånade mycket ifrån. Denna nära relation gör att det är lätt att sätta sig in i grunderna och Python har gett mig lite insikt i objekt orientering så det känns relativt intuitivt.

Efter ett par timmar med Android Studio och ett par googlingar har jag lyckats ta mig från en app som säger ”Hello World” till en app med en knapp som byter text när man trycker på den till ett stoppur. En stor fördel är att det går snabbt och enkelt att ladda ner sitt projekt till sin telefon och köra det. Vilket innebär att det går snabbt att prova saker.

Mitt Projekt "Intervalometer"

Mitt Projekt ”Intervalometer”

Hastigheten att komma igång är ett plus med dessa avancerade programmeringsmiljöer, dock saknar jag fortfarande mycket förståelse för att vara helt bekväm med det hela. Men det kommer kanske?

Allt är inte guld och gröna skogar… Det mest frustrerande är att kompileringsprocessen tar makalöst lång tid, minst en minut. Sedan har jag stött på fall där visningen på min bildskärm skiljer sig från det som visas i telefonen när jag kör programmet där, detta är av mindre vikt men lite förvirrande.

Första intrycket är positivt, det är mest roligt att programmera och inte så mycket frustrerande alls. Jag har kommit igång oerhört snabbt och är redan produktiv även om jag måste googla en hel del ännu.

Annonser

Läst under 2013

januari 13, 2014
  • Manifold: Time – Boken är en storslagen berättelse om Reid Malenfant’s försök att ta människan framåt samtidigt som författaren filosoferar om universums öde och vad vi skulle kunna vänta oss av tidsresenärer. Berättelsen innehåller många intressanta koncept som t.ex. ett skepp som styrs av en genetiskt modifierad bläckfisk och Feynman Radio.
  • SnuffTerry Pratchett är utan tvekan tillbaka på banan trots den tragiska sjukdom han lider av presterar han en fantastisk skivvärldsroman. Vimes tar semester från vakten och åker ut på landet. Dock är landsbygden nästan lika härjad av brott som staden och Vimes som herre över området måste försöka hålla ordning på torpet. Han tvingas blanda sig i tvister, brott samt frågor som ”vilka rättigheter har Goblins”?
  • ShadaShada är en roman baserat på ett ovisat Doctor Who-avsnitt som i original skrevs av Douglas Adams. Författaren har lyckats bra med att överföra Adams humor från manus till bokform. Det är en fartfylld historia med elaka skurkar artificiella intelligenser som är en aning för mänskliga, supervapen och K-9! Jag rekommenderar denna till alla fans av Doctor Who.
  • Exultant – Andra delen i bokserien som började med Coalescent avviker kraftigt från tidigare och utspelar sig i Baxers Xeele-universum. Efter att ha åkt snabbare än ljuset återvänder Pirius innan han åkt på ett uppdrag som gick helt åt skogen. Uppdraget skrotas och Pirius har helt plötsligt en tidsklon, en yngre version av honom. På grund av den information som Pirius besitter blir han nyckeln till en lösning på det uråldriga kriget med Xeelee, men vill verkligen samhället att kriget tar slut?
  • Amberville – I Mollisan town lever mjukdjuren som vi människor lever i våra städer. Vissa arbetar och bor i villa, andra är korrupta vissa stjäl andra mördar. Eric Björn är desperat på jakt efter den som upprättar dödslistan, den lista som säger vilka djur som skall hämtas upp och tas av chaufförerna. Eric är dels anställd av en Maffia-boss och dels är Eric’s bror på listan. Teddybjörnen måste rota igenom lager efter lager av hemligheter för att avgöra vem som sitter på makten och beslutar vilket djur som dör och vilket som lever och sedan få denne att ändra listan.
  • Kanonerna på NavaroneAlistair MacLean’s klassiker håller vad den lovar. Boken var precis lika spännande som min far fått mig att tro. Premissen är enkel, för att en evakuering skall kunna klara sig mellan de grekiska öarna måste Navarones kanoner tystas, en liten insatsstyrka ledd av en viss före detta alpinist vid namn Kieth Mallory måste ta sig i land på ön undvika de tyska patrullerna och spränga kanonerna i luften. Ett fartfyllt äventyr upp för klippor genom snö och under kulregn tar fart.
  • Lanceheim – Andra boken om mjukdjuren i Mollisan Town tar inte vid där den första slutade utan berättar en annan historia i mjukdjurens stad. Historien kretsar kring Maximilian som en dag hittades i skogen utanför staden. Maximilian visar sig kunna utföra mirakel och pratar mest i svårtydda liknelser. När Maximilian kommer till staden får han snabbt ett följe och blir också sedermera förföljd av staten. Konfliker uppstår, är han en frälsare eller är han en lurendrejare? Kan han hjälpa Rueben Valross?
  • Manifold: Space – Andra boken i Manifold-serien är en alternativ historia till den första boken. Denna utforskar Fermis paradox (det kan den första också ha gjort nu när jag tänker på det), varför ser vi inte tecken på mer liv i universum? Liv upptäcks i vår eget solsystem och Reid Malenfant försöker ta kontakt och blir den jordens första interstellära resenär. Boken utspelar sig under många hundra år och mänskligheten hinner genomgå många katastrofer innan boken når sitt slut.
  • Lords and Ladies – Jag har skrattat hysteriskt medan jag läst denna, sängen har formligen skakat. Alverna hotar att återkomma till skivvärlden och endast en trio häxor kan stoppa dem, men varför vill man stoppa dem? Alver är väl vackra och trevliga varelser? Detta är nog en av de bästa skivvärldsromaner jag läst och den har allt. Spänning, olika varianter av kärlek, en krigardrottning i bystig rustning, häxor, trollkarlar och en hel del förnuft!

I år har jag läst mycket av Stephen Baxter (Manifold: Time, Exultant och Manifold: Space) och jag dras fortfarande mot hans böcker eftersom de är så episka. Imperier reser sig och faller under tusentals år men historien fortsätter ändå eftersom den är ankrat i ett universum där det vi tycker är en eon är ett ögonblick. När jag tänker i de storlekar som omnämns i böckerna får jag nästan svindel samt lite ångest över entropi och att universum stadigt blir kallare och kallare och att människorna kanske inte kan ta sig bortom den kollaps som finns vid tidens ände. Sedan tänker jag lite mer realistiskt och inser att vi kanske inte överlever den kollaps som sker här på jorden som ligger mycket närmre till hands. I vilket fall får hans böcker mig att tänka och det är ett tecken på bra böcker.