Archive for november, 2014

Synners

november 27, 2014

Synner – noun. A person who synthesizes

Synners av Pat Cadigan var den andra boken jag införskaffade för att uppväga den manliga dominansen i min bokhylla.

Romanen är en tät och mörk cyberpunk-historia med allt som det innebär, ett utbrett internet (the data lines) kopplat till allt. Virus som förstör eller fungerar som graffiti, virtuell verklighet och givetvis nästa stora tekniska framsteg.

En av bokens styrkor är det varierade persongalleriet. En utbränd reklamproducent, en missbrukare som bara vill förmedla sina visioner i den renaste formen, en uppkäftig video-producent, ett gäng hackare. Varje karaktär har en unik egen röst med ett språk så karaktäristiskt att man förstår direkt vem som säger vad utan att namn nämns.

Världen som förmedlas är styrd av företag men unga hackare lyckas hela tiden hitta sprickor i fasaden och bända bort stora betongblock med hjälp av den nya teknologin. Nätverket som assisterar förare att undvika trafikstockningar är kontinuerligt missvisande och Doctor Fish sätter in meddelanden bland alternativen på snabbmatsmenyn.

Den inre värden utforskas också men det filosofiska drar ner på tempot i handlingen. Jaget och dess fragilitet behandlas i ett hektiskt tempo tillsammans med artificiella intelligenser och den brokiga skara som utgör romanens kärna.

Jag gillade boken skarpt, det är ingen hård science-fiction-berättelse utan en fantasifull mörk actionfylld åktur med en kärna som är lätt att relatera till. Karaktärerna var trovärdiga och den påhittade slangen fungerar bra, särskilt ungdomarnas situation där de isolerades från föräldragenerationen av att vara tre steg framför dem i användandet av den nya tekniken. Dock är det inte bara de som kan relateras till, utan också de vuxna. Vissa är fast i det dagliga och vill bara fly, andra vägrar växa upp och ta ansvar och inget är enkelt för någon!

Det som är skrämmande är att Synners fångar mycket av det som idag är verklighet…

Annonser

Frankenstein

november 20, 2014

I fjol bestämde jag mig för att läsa mer science fiction skriven av kvinnor och detta projekt är nu i full gång, jag har nu läst två av de verk jag satt för mig att läsa och håller på med ett tredje. Den första jag tog mig för var Frankenstein av Mary Shelley eftersom detta är en riktig klassiker.

Idén till Frankenstein är (enligt förordet på den utgåva jag har) i princip en scen i boken. Natten då Viktor Frankenstein vaknar av att hans skapelse står tyst i rummet och ångesten över vad han skapat är nästan kvävande. Scenen är stark och kanske den starkaste i boken som likt många samtida böcker är väldigt fokuserad på detaljer och språket.

Boris Karloff som monstret

Boris Karloff som monstret

Berättelsen är tredelad, där i en del vi får följa monstret under dess uppväxt och mognad. Den här delen skulle jag vilja påstå är den starkaste, jag gillar framförallt en sekvens där monstret observerar en fattig familj och lär sig språk och hur människor interagerar. De andra delarna följer vi Viktor i hans lycka och sorg, dessa kunde jag inte ta till mig på samma sätt som monstret eftersom karaktären Viktor Frankenstein känns en aning konstlad och vid flera tillfällen tänker jag ”Ingen har någonsin pratat så där”. Trots detta kände jag empati för honom, och led när han plågades som mest.

Språket i boken är en aning mer komplicerat än vad det behöver vara men detta tillskriver jag eran när boken skrevs och ser det inte som en direkt brist. Naturbeskrivningarna är detaljerade och frambringade bilder på de mest idylliska alpbyar, blanka sjöar och forsande floder medan jag läste.

Jag upplevde Frankenstein positivt för det mesta trots att den snart är 200 år gammal så håller den. Jag läste den korta stunder, höll jag på för länge tappade jag koncentrationen och kände att jag bara tröskade ord. Detta är inte på något sätt samma historia som jag sett på film utan något helt annorlunda och det gjorde mig glatt överraskad.