Archive for januari, 2009

Egon & Dönci

januari 28, 2009

Jag såg Egon & Dönci på Fantastisk filmfestival i höstas och tyckte den var ruskigt rolig och fin och intressant. Förra veckan upptäckte jag att kommuna.org har den tillgänglig för gratis nedladdning. Anledningen till att den är gratis är att innan varje nedladdning visas en kort reklamsnutt enligt hemsidan men jag tror att den verkliga anledningen är att kommuna.org försöker bygga upp sitt varumärke för att i slutändan kunna sälja sina designer.

Egon & Dönci

Egon & Dönci

Egon & Dönci är en ganska lättsinnig animerad film som dock har lite djupare nivåer och väcker en del tankar. Den är bitvis väldigt vackert gjord och bilderna förstärks av ljudspåret på ett fantastiskt vis. Något som gör att jag tycker ännu mer om filmen är att skaparna enligt ryktet (från pout.net) har sina rötter i demoscenen.

Det finns ingen anledning till att inte titta på den och alla anledningar attgöra det!

Nintendokänsla från RetroUSB

januari 19, 2009

I fredags fick jag min beställning från retroUSB, två stycken modifieringskit för NES/SNES. Dessa kit (som många redan gissat) gör så att den klassiska Nintendo- och Super Nintendo-kontrollern kan kopplas till en PC via USB. Idag på lunchen satte jag mig och skruvade isär en av de handkontroller jag haft liggande. Det första steget blev att grovrengöra kontrollern för att sedan klippa den gamla sladden.

När det ser ut så här är det ingen återvändo

När det ser ut så här finns det ingen återvändo

Efter att ha klurat lite över kopplingsschemat (det är något utav en överdrift att kalla bilden man fick med för ”kopplingsschema”) satte jag igång med lödandet och lyckligtvis var det inte så svårt. Lödpaddarna är ganska stora så det är lätt att löda dit tåtarna.

Det var relativt lätt att löda även om jag inte är en stjärna på det här området.

Det var relativt lätt att löda även om jag inte är en stjärna på det här området.

När man kommit så här långt är det lätt att tro att man är färdig men så är det inte! det är två kontakter som skall lödas över enligt den här bilden. Efter detta var gjort funkade kontrollern hur bra som helst och det var bara att skruva ihop. (Notera att ”bara” används i sin lösaste form, det tog nästan en kvart att sätta ihop kontrollern igen)

Efter en del pulande fick allt plats.

Efter en del pulande fick allt plats.

Väl hemma var det bara att plugga i kontrollern och sätta sig och spela, dock hade jag inget ljud till en början eftersom FCE Ultra använder OSS och debian kör med ALSA som standard, men med hjälp av lite magi (aoss, en wrapper för OSS till ALSA om jag är rätt informerad).

Borta från värden spelandes Bubble Bobble...

Borta från världen spelandes Bubble Bobble...

Front 242 live

januari 11, 2009
Front 242 på scen.

Front 242 på scen.

Igår var jag tillsammans med en god vän och såg Front 242Kulturbolaget i Malmö. Det hela började lite tveksamt då jag klockan strax efter fem insåg att jag glömt mina öronproppar hemma, efter lite panik fick jag tag på ett par från Pressbyrån. Jag hade egentligen inte behövt oroa mig eftersom man kunde köpa öronproppar i garderoben på Kulturbolaget, men eftersom jag har varit på spelningar där de inte sålde några så var det bättre att ta det säkra före det osäkra.

Vi kom till Kulturbolaget strax efter nio och missade ett par minuter av det svenska förbandet Autodafeh. Autodafeh var riktigt schysst, men deras trummis såg ut att ha lite tråkigt eftersom det ofta var ganska enkla takter. Han hanterade i och för sig micken lite då och då så han hade nog så han hade att stå i. De är definitivt värda att kolla upp ifall du gillar synth/industri-musik.

Front 242 var ruggigt bra, de öppnade med Modern Angel i någon variant som påminde mig mycket om Der Verfluchte Engel och varierade sedan tempot i efterföljande låtar alldeles lagomt med en mix av snabba och långsammare låtar. Det var ett par låtar jag inte kände igen eftersom jag i princip bara lyssnat på två av deras album men allt var riktigt bra. Kvällen höjdpunkter för mig var låtarna Welcome to Paradise och Headhunter. Headhunter var det nog fler än jag som hade hoppats på för publikens medverkande steg till helt nya nivåer. Visuellt så var det hela rätt intressant också, de hade videosekvenser för varje låt som smälte in med resten av ljusshowen. Det var en dock videosekvens som distraherade mig lite från musiken ett litet tag (cirklar som kretsade runt andra cirklar, när det finns system i bilderna börjar jag ofta klura på hur det hela hänger ihop rent mattematiskt) men överlag så var de väldigt snyggt och passade in bra. Något jag observerade efter att sett förbandets trummis var hur mycket trummorna användes av Front 242, de hade hela tiden intressanta rytmer och använde ofta breakbeats.

Ifall ni var där får ni gärna kommentera och säga vad ni tyckte!

Helt orelaterat, min mobiltelefon tar inte jättebra bilder när det är mörkt heller…

Tillägg: Steve kommenterade och ville att jag skulle länka från Facebook-gruppen Neostalgia och eftersom dom verkar ha haft ett par fingrar med fixningen av spelningen så länkar jag till dom med. Steves kommentar är intressant läsning så kolla in den också.

Decembers filmer

januari 6, 2009

Jag har i stor utsträckning lyckats undvika att se filmer med jultema, eller det trodde jag i alla fall fram tills jag började skriva det här inlägget. Att se tre filmer med jultema är inte att undvika, det är nog ganska standard för december tror jag.

  • Mondo: Mondo är en mycket vacker film om en hemlös pojkes upplevelser i en liten fransk kuststad. Filmen handlar egentligen om livet från vaggan till graven och vad vi väljer att fylla det med…Tror jag.
  • Välkommen till familjen: En amerikansk dramakomedi som utspelar sig i juletid. Älsta sonen skall presentera sin flickvän för familjen och allt går åt skogen. Den här filmen var ingen höjdare och jag har nog glömt den helt om ett par månader.
  • Doom: Något går fel på en forskningsutpost på Mars det enda raka är att skicka några marinsoldater för att se till att inget värdefullt går förlorat…ja just det ifall ni vill kan ni ju rädda eventuella överlevande också. Dooms underhållningsfaktor ligger nog mest i referenser till spelserien (Doctor Carmack, Reaper, BFG, Sarge, etc.), och det intressantaste i filmen var nog credits-scenen (grafik från Doom 3 till musik av Nine Inch Nails).
  • High Fidelity: Filmen bygger på den ruggigt bra boken av Nick Hornby med samma namn och även om den skiljer sig en hel del från boken behåller den samma anda. High Fidelity handlar framförallt om förhållanden och musik.
  • Metropolis: Staden Metropolis står vit och ren mot himlen, i de höga nivåerna bor överklassen flott medan i stadens underjord sliter arbetarna för att hålla det hela igång. Detta är ohållbart något måste förmedla idéer från de planerande delarna till arbetarna och samtidigt se till att planeringen förstår arbetarnas situation, stress och besvär. Metropolis är en fantastiskt vacker och välregiserad stumfilm med ett fantastiskt stämningsfullt soundtrack, Fritz Lang sätter en hög ribba för science-fiction-genren.
  • Harry Potter: Jag såg Hemligheternas kammare, Fången från Azkaban och Den flammande bägaren, den jag tyckte mest om var nog The Prisoner of Azkaban eftersom den har den intressantaste historien. Den handlar inte om Harrys kamp mot ännu en inkarnation av Voldemort utan om en dömnd mans kamp för återupprättelse.
  • Weird Science: En av åttiotalets nördfilmer där huvudpersonerna skapar sin drömkvinna med hjälp av modern teknik (för att vara på 80-talet) och en hel del hokus pokus. Weird Science är en historia om mognad, de två nördarna får växa i sina roller och lära sig stå upp för sig själv och sina ideal. De gjordes mycket sådana här filmer på 80-talet men den här är verkligen underhållande.
  • Fanny och Alexander: En klassisk historia som inte behöver vara tre timmar lång! (Jag är glad att jag inte försökte se fem-timmarsvarianten) Många bitar var riktigt bra och skådespelarinsatserna är schyssta men allt som oftast går tempot ner till en obcent låg nivå, det visuella är också väldigt tråkigt och består mest av inomhusmiljöer och inte särskilt många olika heller. Jag anser den här filmen vara grymt överskattad.
  • Clerks 2: View Askew går tillbaka till sina rötter och gör en uppföljare på Clerks. Filmen är rätt bra och har mer handling än föregångaren även om filmen fortfarande är väldigt dialogdriven. Handlingen utspelar sig under Dantes sista arbetsdag på Moobys-restaurangen (där han och Randal har arbetat sedan deras kära Quick Stop brann ner) och framför ett enkelt budskap att förändring är bra ifall förändringen leder till något bra. Helt klart sevärd ifall man gillar View Askew.
  • Ensam hemma 2: Kevin McCallister tar åter upp kampen mot dumma stryktåliga tjuvar, den här gången i New York. Det blir mycket slapstick humor och tjuvarna får ta mycket stryk innan filmen är slut.