Archive for oktober, 2012

Kolliderande världar

oktober 21, 2012

Jag förhandsbokade Capital Offensive: A Tactical Game of Violence as a First Resort i februari och nu i veckan damp det ner i brevlådan (egentligen var det en post-avi som stillsamt singlade ned genom brev inkastet, paketet fick jag knata ned till ICA för att hämta).

Spellådan med omslag av Howard Taylor

Anledningen till att jag förhandsbokade spelet var till stor del att jag ville stödja webbserien Schlock Mercenary men också för att jag vet att mannen bakom serien är en inbiten bräd/table-top-spelare och verka ha bra koll på vilken spelmekanik som fungerar. Spelet baserar sig på den tidigare nämnda Schlock Mercenary, en episk rymdopera med glimten i ögat. Karaktärer, vapen och alla illustrationer känns igen från serien och ger ett tryggt professionellt intryck och får det att rycka lite i avtryckarfingret.

Spelinnehåll

Mycket markörer, brickor och annat blir det!

Spelet är ett strategi spel där spelarna med hjälp av ett antal karaktärer skall utföra diverse uppdrag. Det finns 10 olika karaktärer (+ två som kom som bonusmaterial för förhandsbokare), 9 dubbelsidiga golvbrickor så att spelplanen kan varieras i oändlighet. En uppsjö olika markörer, hälften kan jag inte ens gissa vad de används till men en djupdykning i regelboken kan nog råda bot på detta.

Jag har än så länge bara skummat igenom reglerna men dessa verkar inte allt för komplexa och påminner bitvis om Frag. En intressant spelmekanik är hur tärningar används vid förflyttning. Varje karaktär har en ikon för hur många tärningar som skall rullas vid förflyttning samt en indikation ifall den högsta, den lägsta eller den mellersta är den tärning som räknas. Det är första gången jag ser det här systemet och det kommer bli intressant att se hur det påverkar resultatet.

Någon som är intresserad av att komma över och prova på?

Embedded Conference 2012

oktober 13, 2012

Förra veckan var jag på Embedded Conference och försökte se vad som händer i branschen. Det mest intressanta i år var de multiprocessor-orienterade föredragen som bland annat talade om metoder att använda OpenCL för att låta FPGA:er utföra beräkningar. Årets keynotes var också spännande med mycket fokus på framtiden om hur prestandan i inbyggda system skall fortsätta växa.

De mest intressanta föredragen i korthet:

Will ARM based FPGA SoC change system design methodology (Tryggve Mathisen): Det mest intressanta i detta föredrag var metoden för att överföra c till HDL mha Xilinx verktyg Vivado. Tanken är att detta skall kunna användas för att flytta beräkningsintensiv kod till FPGA direkt från C. Fördelen med detta är att programmeraren behöver ej vara bekant med FPGAer eller något hårdvarudesignspråk (HDL) utan kan i kompileringssteget välja att kompilera till HDL istället för C. Den C som på ett bra sätt kan konverteras är dock begränsad till statiska objekt, dvs. ingen funktion som använder dynamisk minnesallokering kan genereras.

Keynote – Speed and innovation through architecture (Jan Bosch): Hastighet är den viktigaste aspekten för kommersiell utveckling, att vara först ute med en produkt/tjänst är den viktigaste faktorn. Den stora trenden just nu är att gå från produkter till tjänster samtidigt som dessa tjänster blir mer kundanpassade. Jan poängterade också flera gånger att det är mycket viktigt att kunna mäta vilka delar av produkten/tjänsten som fungerar och vilka som inte gör det. Detta leder till att man kan fatta beslut som är förankrade i verkligheten på ett helt annat sätt.

Standardization for ARM based modules (Wolfgang Heinz Fischer): Wolgang visade sig var en mycket ärlig tysk som direkt proklamerade att standarder är en djungel och det finns egentligen ingen bra standard och det kommer nog aldrig finnas en sådan heller. Dock kan man känna till lite om de existerande standarderna och göra ett någorlunda intelligent val när man bestämmer sig om vilken standard man vill följa. Bland många andra regler specificerade han grundkravet på en standard skall alltid vara att modulen skall kunna boota så fort man slår på strömmen.

OpenCL and hardware accellerator development for FPGA (Stefano Zammattio): Altera presenterade här en väldigt enkel (och framför allt standardiserad) metod att utnyttja FPGA-er som specialiserade parallella beräkningsmaskiner. OpenCL är en industristandard för att lägga över beräkningar i annan hårdvara, traditionellt sett har det varit grafikkort som utnyttjats. Nu kommer dock FPGA-er kunna utföra samma operationer och med ett gränssnitt som programmerare är vana vid.

Keynote – There is still plenty of room at the bottom (Andreas Olofsson): Andreas pratade om den stora framtida utmaningen i att gå från seriella mjukvaror till parallella. Eftersom datorprestanda idag inte längre växer med takt den en gång gjorde måste parallellisering kompensera för den bristfälliga seriella prestandan ifall vi vill att datorkraften skall växa på samma vis som tidigare. Andreas föreslog ett par olika alternativ, bla. en cool men en aning opraktisk lösning med ett kluster med 1024 CPU-kärnor med små inbyggda cacher som kan göra små uppgifter massivt parallella. Oavsett vilken lösning som vinner kommer ordentlig omskolning krävas av mjukvaro-utvecklare för att kunna dra nytta av framtida processor-lösningar.

Fantastisk filmfestival 2012

oktober 1, 2012

Mitt besök på fff var i år kort men intensivt, vilket i detta fall innebär 11 filmer på fyra kvällar. Det var kul som vanligt och jag hann med att gå på en Q&A med George A Romero.

  • The Warped Forest: Denna films namn kom jag kontinuerligt ihåg som the weird forest, vilket var förvånansvärt passande eftersom filmen måste vara en av de märkligaste saker jag sett. En trio män, en trio tonåriga flickor, en trio tonåriga pojkar och en färgglad värld med svävande pyramider som uppfyller önskningar… och just det en vanlig värd med samma personer fast andra.
  • Antiviral: Brandon Cronenberg (David Cronenbergs son) har lyckats skapa en spännande thriller som utforskar vår kändisdyrkan. Inget är svart-vitt, huvudpersonen är sympatisk men inte hela tiden och gör en hel del tveksamma beslut för egen vinning samt för att rädda sitt eget liv.
  • A game of warewolves: Denna spanska film tillför väldigt lite till varulvsfilm-genren men var förvånansvärt rolig. Konceptet är klassiskt: En författare med idétorka åker till sitt föräldrahem, ett slott i en avlägsen by. Väl framme dyker en familjeförbannelse i form av en 100 år gammal varulv upp tillsammans med en barndomskompis med en förkärlek till får samt en usel agent.
  • The Extraordinary Voyage: den här restaurerade kortfilmen (löst baserad på Jules Verne’s Voyage to the moon) är fantastiskt snygg och rolig för att vara över 100 år gammal. Kortfilmen följdes av en dokumentär om restaureringsarbetet som berättade Gerorge Mélies tragiska historia.
  • Jack & Diane: Denna film var inte alls vad jag trodde den skulle vara men var inte dålig för det. Detta är (vad jag tror) en relativ ärlig coming-of-age-film där titelns Diane faller för titelns Jack. Jack är en världsvan rock’n’roll-tjej som Diane dras till men samtidigt är lite rädd för, de båda har väldigt olika tempon och temperament vilket gör det hela till en snårig historia.
  • Errors of the Human Body: En genforskare ansluter ett forskningslag i Tyskland för att förhoppningsvis ta ett projekt för att regenerera vävnad ett par steg framåt. Stämningen är bra och de etiska frågorna slår tätt. Jag blev dock inte riktigt klok på vad meddelandet som ville förmedlas var, filmen ställde många frågor men gav i princip inga svar.
  • Zombadings 1: En filippinsk zombie-komedi med svart magi och horder av mördade homosexuella. Politiskt korrekt kan man inte anklaga filmen för att vara men jag tror inte heller att den vill illa. Den är flamsig och lite tramsig och bitvis riktigt rolig men inte ondskefull.
  • Ernest & Celestine: Ernest & Celestine är fantastisk och välförtjänt vinnare av publikens pris 2012. Celestine är en mus som vill bli vän med en björn, och lyckas med detta genom att hjälpa den hungriga björnen Ernest att bryta sig in i en godisbutik. I och med detta är det hela igång, fler rån, vågor av muspoliser jagar dem och trots detta är filmen väldigt söt. På slutet ville jag nästan gråta men jag tänker inte berätta varför.
  • Vampyr: Detta är Carl Theodor Dreyers klassiska vampyrfilm ackompanjerad av toner från Death and Vanilla. Jag gillade filmens tempo och livemusiken höjde stämningen markant.
  • Claymation from the Breakfast table: Detta är ingen film utan en samling leranimerade kortfilmer i genren splatter och skräck. Samlingen är bitvis hysteriskt rolig, bitvis en aning smaklös och väldigt blodig.
  • Violett and Daisy: Två sockersöta lönnmörderskor ska fixa ett enkelt jobb, men när målet visar sig trevlig, villig att dö samt väldigt duktig på att baka blir det hela lite besvärligt. Filmen innehåller mängder dialog som flyger till höger och vänster och gör filmen oförglömlig.