Archive for december, 2010

2010 i böcker

december 30, 2010

I år har jag lyckats ta mig igenom 16 böcker och därmed klarat mitt mål på 1 bok/månad.

Kollektivt självmord av Arto Paasilinna
En grupp Finländare samlas för att ta sina liv kollektivt genom att störta en buss utför ett stup i Alperna men resan kommer på avvägar både en och två gånger. Boken genomsyras av en svart humor och som ger en viss insikt i livet hos människor som valt att ta sina liv.

And Another Thing av Eoin Colfer
Det här är den sjätte boken i Douglas Adams Liftarens Guide Till Galaxen-trilogi, som tar vid där bok fem slutade…alla huvudkaraktärer håller på att dö (men de klarar sig och hamnar på nya jorden och har lite äventyr där). Eoins stil skiljer sig rätt ordentligt från Douglas Adams stil men den passar fortfarande in med de gamla böckerna och är fortfarande roligt.

Have Space Suit – Will Travel av Robert A. Heinlein
Det här var ett fantastiskt rymdäventyr i 50-tals-stil. En ung kille vinner en gammal rymddräkt som han rustar upp till funktionsdugligt skick. Under en provtur i dräkten blir han uppfångad av ett rymdskepp och hamnar mitt i en interstellär konflikt. Heinlein skriver enkelt, smart och upplyftande och gör det näst intill omöjligt att lägga ifrån sig boken.

The Supernaturalist av Eoin Colfer
Det här är precis som många liksom många av Colfers böcker en ungdomsbok, och är precis som Colfers andra ungdomsböcker passande till alla. Supernaturalisterna är en grupp ungdomar som har förmågan att se varelser som livnär sig på människors livsenergi. Detta är en dystopisk framtid i en stad där föräldralösa barn utnyttjas och säkerhetspoliser har i princip obegränsad makt, gäng styr i slumkvarteren och en satellit hänger över staden med ett allseende öga.

Flag in Exile av David Weber
Efter mordet på Paul Tekersky sjunker Honor Harrington ner i en depression och avskärmar sig på Grayson. Men långsamt vaknar hennes livsgnista när hon tvingas ta hand om sina ägor och försvara sin rätt på Grayson. En väldigt dramatisk berättelse som inte inkluderar de fantastiska rymdstriderna utan fokuserar sig på politik och intriger.

Mr. Dixon Dissapears av Ian Samson
Den här boken hittade jag på fantasy-hyllan på biblioteket, men när jag lämnade tillbaka den talade jag om för personalen att det var en vanlig deckare (och en rätt underhållande sådan). Mr Dixon, en hobby-magiker försvinner, polisen står en aning handfallna och områdets biblioteksbuss-bibliotekarie börjar luska i fallet.

The Anubis Gates av Tim Powers
Tim Powers böcker är alltid intressanta att läsa eftersom man aldrig riktigt vet var historieskildringen slutar och var det skönlitterära tar vid. Karaktärer som Lord Byron figurerar och har en central roll i denna fantasy historia. Historian börjar efter en litteraturprofessor blivit strandad på 1800-talet efter en tidsrese-utflykt där han varit guide. Efter detta blandas egyptiska gudar, zigenare och ondskefulla clowner in i historien och gör det hela till en fantastisk berg-och-dal-bana.

Lonely Werewolf Girl av Martin Millar
Lonely Werwolf Girl är en såpa…med varulvar. Klanen MacRinalch är mitt uppe i en maktstrid efter att klanens överhuvud dött. Kalix, en ung varulv med egna problem (gott om dom faktiskt), dras in i tvisten samtidigt som hon tvingas hjälpa sin äldre syster med att ordna en kollektion åt eld-elementare Malveria som skall på stor fest. Tempot är högt, karaktärerna och vändningarna är många.

Starship Troopers av Robert A. Heinlein
Boken som inspirerade filmen med samma namn är en lugn historia. Det är en soldats berättelse om de prövningar han gått igenom för att komma dit han är idag, men också en studie i meritokratisk demokrati. (I boken måste man genomgå ett par år i statens tjänst för att bli en fullgod medborgare.) Heinlein skriver fantastiskt bra och höll mig fången hela tiden.

Dune av Frank Herbert
Arrakis, sandplanet. Hem för the spice (kryddan låter helt fånigt), substansen som gör snabb rymdfärd möjlig och vidgar sinnen. En Science Fiction-klassiker av episka proportioner med politik, intriger, semi-religiösa fanatiker, förrädare och gigantiska maskar. Det som driver hela boken är hur väl känslor förmedlas till läsaren. En helt underbar bok.

The Mechanical Turk av Tom Sandage
Den här historien är helt fantastisk eftersom den är sann. Boken berättar vad som hänt den mekaniska Turken, en mekanisk schackspelare under dess långa liv. Hemligheten avslöjas vid slutet av boken och fram till dess ville jag gärna tro.

Ender’s Game av Orson Scott Card
Ender’s Game är numera en klassiker som verkar vara universellt omtyckt. Detta är fullt naturligt eftersom den är fantastiskt bra. Boken följer den unge och mycket begåvade Ender under hans träning Battle School/Command School. Man får också följa Enders syskon under deras informationskampanj för att reformera jorden. Historien är gripande, lång och känslomässig.

Do Androids Dream Of Electric Sheep av Philip K. Dick
Blade Runner är precis som den här fast väldigt annorlunda. Boken är lugnare, känns inte lika smutsig men är precis lika melankolisk. Dekard tjänar sitt uppehälle (och sparar för att ha råd med ett riktigt djur istället för det elektriska får han har för tillfället) genom att jaga androider som rymt från kolonierna. Efter kontakt med den nya modellen får han blandade känslor för dessa androider och ifrågasätter vad som definierar liv egentligen.

Honor Among Enemies av David Weber
Den andra Honor Harrington-romanen jag läste i år var mer actionbetonad än den första. Efter att ha blivit återinsatt som befälhavare för en liten grupp skepp vars mål är att ta hand om piratproblemet som Manticores handelsmän har. Romanen innehåller mycket rymdstrider men också interna problem ombord på Honors flaggskepp.

Spook Country av William Gibson
Spook Country är den spirituella efterföljaren till Pattern Recognition och är med andra ord en skildring som innehåller väldigt lite science fiction utan bygger endast vidare ett steg på existerande teknik. Tekniken i det här fallet är GPS, kryptering och Augmented Reality. Och Augmented Reality-biten försvinner snabbt ur handlingen. En journalist (tidigare medlem i ett indie-band) får i uppdrag från en media-magnat att lokalisera en container med okänt innehåll. Förvecklingar, agenter, pundare, en mindre kubansk maffia-familj är de trådar som bygger historien, men konstruktionen är nog intressantare än själva historien (som är ganska tunn).

The Hollow Chocolate Bunnies Of The Apocalypse av Robert Rankin
Jack är ny i Toy City, men hjälps snabbt tillrätta av Eddie Bear. Med tillrätta menar jag in i en otäck historia kantad av mord, alkohol och polisbrutalitet. En rolig historia om en värld skiljd från vår egna med en stad som kantas av kannibal-bönder, bebos av leksaker och personligheter från barnrim (nursery rhymes). De sistnämnda verkar bli mördade en efter en och det är upp till Eddie och Jack att ta reda på varför och av vem. En hårdkokt deckare med ett soligt yttre.

Det verkar vara en  viss övervikt i science-fiction- och fantasy-facket med endast en populärvetenskaplig bok (nummer två är nästan klar) en regelrätt deckare och en roman utan fantastiska inslag. Jag borde göra något åt den här fördelningen…nästa år…

Jag verkar ha överanvänt ordet ”fantastiskt” i det här inlägget, eventuellt bör jag se till att läsa en synonym-ordlista under nästa år också.

Annonser

God Jul

december 24, 2010

God Jul allesammans, hoppas lugnet lagt sig och stressen lättat. Vi är i färd med att klä upp oss och åka till farmor för att leverera klappar och sedan till mormor på jul-lunch.

Igår kväll rimmade jag på klapparna, och det kan väl inte ha gått bättre än sådär. Ett exempel är:

Denna gåva passar ej i din ficka
men eventuellt kommer du hitta
ett land eller hav
där huvuden åka av
(när man rimmar så här illa)

 

Viktor Kasparssons Makabra Mysterier

december 20, 2010

Viktor Kasparssons Makbra Mysterier är ett nytt album från Albumförlaget skrivet och tecknat av Dennis Gustafsson. Nya svenska serier ser man allt för sällan (särskilt i äventyrsgenren), så Kasparssons äventyr i detta album känns som en frisk fläkt. Viktors skapare är en man från Helsingborg som tidigare bland annat sysslat med datorspelsdesign.

Viktor Kasparssons Makabra Mysterier visar oss att Helsingborg och Skåne kryllade med odöda, väsen från svenska legender, demoner och annat otyg under det tidiga 1930-talet. Titelfiguren verkar ha en kuslig förmåga att blandas in i de mest makabra historierna men med ett lugn hantera dessa. Redan när vi möter honom verkar han ha lagt ett antal mysterier bakom sig och är orolig att han ser olösta gåtor vart han än ser. Vilket visar sig vara fallet. 1930-talet kommer till liv på vad som känns ett trovärdigt sätt, Ernst Rolfs skivor går varma, vintern är kall och en man är inte riktigt proper utan en överrock.

"Varför tog jag inte på mig min överrock, nu när jag väl har en? Hon tror säkert att jag är eccentrisk nu"

"Varför tog jag inte på mig min överrock, nu när jag väl har en? Hon tror säkert att jag är eccentrisk nu"

Det 66-sidiga albumet är uppdelat i fyra historier av varierande längd och karaktär, med den gemensamma nämnaren att de lämnar utrymme för läsaren att tänka själv kring de mysterier som rullas ut. Ett av äventyren är i princip en enda lång slagsmålssekvens, medan andra är dialogtäta eller dramatiska. Dennis skyr inte heller blod i sina bilder utan vissa scener kan vara riktigt makabra, vilket är som sig bör med tanke på albumets titel.

Ett utdrag ur en slagsmålssekvens

Ett utdrag ur en slagsmålssekvens

Rent stilmässigt skiljer sig de första två historierna från den senare (framförallt den sista), de första ser ut att vara tecknade på klassiskt* vis medan de två sista verkar vara målade med vattenfärg och är fantastiskt stämningsfulla. Det som gäller generellt är att bilderna är en aning ”slarvigt” tecknade men med mängder av detaljer. ”Slarvigheten” hjälper till att ge bilderna liv och förmedla rörelse. Färgerna är ofta bleka och urtvättade eller mörka och dova och ger dels en känsla av det hårda livet på 30-talet och verkar dels överensstämma med huvudpersonens sinnesstämning.

En sida i akvarell med tuschade konturer

En sida i akvarell med tuschade konturer

Dennis berättar oftast historierna sedda utifrån utan att ge någon insikt i vad Viktor tänker eller känner annat än genom hans ansiktsuttryck, kroppsspråk och det han säger. Undantaget är den sista historien där Viktor är alldeles ensam på en gård mitt ute i den skånska myllan och vi får berättelsen berättad i jag-form. Kasparsson känns lätt att relatera till eftersom han inte på något sätt är perfekt utan får stryk, verkar ha lite svårt med kärleken men fortfarande verkar genuint godhjärtad.

Det jag saknar i albumet är ett sammanhang, mest för att jag tycker om sammanhang och kontinuitet. De fyra historierna verkar en aning lösryckta från sitt kontext och lämnar mig undrande över i vilken ordning dessa händelser egentligen utspelar sig (och under vilken tidsrymd), vad som hände med Emilia, vem Emma (som Viktor skriver till efter varje historia) är och vad som hände med henne? Det verkar hur som helst inte vara särskilt säkert att vara kvinna i Viktor Kasparssons liv.

De olika stilarna som karaktäriserar de olika äventyren gör att äventyren hela tiden känns nya och intressanta, frågan är hur detta kommer kännas i längden (ifall fler äventyr kommer (vilket ryktet säger att det gör)). Det har i och för sig fungerat bra i till exempel Neil Gaiman’s Sandman så det kanske fungerar även här. Det viktiga är nog att tecknarstilen överensstämmer med den sinnesstämning som berättelsen vill förmedla.

Överlag tyckte jag att samtliga äventyr var spännande, välskrivna och karaktärerna kändes levande. Förordet av Dick Harrisson sätter snabbt stämningen och sedan byggs stämningen bara vidare i de efterföljande historierna. Det är definitivt ett album att läsa i sin favoritfåtölj** tillsammans med en kopp te*** en sen kväll när det är tyst i huset…eller är det verkligen tyst?

Albumet skall ha börjat dyka upp i affärer i Göteborg idag och kommer förhoppningsvis spridas land och rike kring. Jag vill tacka Dennis för möjligheten att se den här serien utvecklas och möjligheten att läsa och recensera ett tidigt exemplar. Jag har njutit av varje sida och hoppas att denna recension inte känns allt för rörig****.

Läsmaterial

Läsmaterial

Bilderna i detta inlägg från seriealbumet är (c) Albumförlaget och Dennis Gustavsson

Edit: efter ha fått läsa det faktiska albumet inser jag att den klassiska stilen inte är så klassisk, även om den är mer klassisk än de i akvarell. Färgläggningen är mer nyanserad än t.ex Tintin och passar bra med den slarviga stilen.

* Klassiskt vis syftar här till en stil där konturer är tuschade och sedan är ytorna färglagda. Ett exempel är Tintin.

** Jag var först lite förvånad över stavningen av ”fåtölj”, men nu ser det helt naturligt ut…Jag måste verkligen bredda mitt skriftspråk.

*** Bra idé generellt, jag tror jag tar en nu.

**** och full av fotnötter för den delen.

8-bit Christmas

december 11, 2010

Denna årstid verkar inspirera bit-poppare jorden kring till att skapa jul-album. I år vill jag tipsa om Rush Coil’s 8-Bit Christmas. 8-Bit Christmas verkar ha släppts utan att jag märkt av det och till min stora glädje är det rätt rolig musik (om man gillar 8-bits soundet). Hemsidan har en spelare där alla låtar kan spelas upp, vill man lyssna på låtarna offline får man gott inhandla skivan (digitalt eller som CD).

Som vanligt är det tolkningar av klassiska jul-låtar som Oh Tannenbaum och (en av mina favoriter) Gloria. Musiken är inspirerad framför allt av Nintendo 8-bitar och innefattar förutom referenser till specifika spels melodier (dock inte så uppenbart som i Doctor Octoroc’s 8-bit Jesus) ibland ljudeffekter många kommer känna igen.

Jag har inte lyckats gräva fram särskilt mycket information om Rush Coil annat än att det är en referens till Mega Mans hundlika side-kick Rush (som har Rush Coil som en variant).