Archive for mars, 2009

Serier på nätet

mars 22, 2009

Internet är en fantastisk resurs för serieälskare, förutom serieförlag (Marvel och Mercury Comics för att nämna ett par) och serieaffärer finns det en uppsjö av fantastiska webbserier och nyhetssidor. Det finns även en uppsjö med bloggar som är dedikerade till ämnet. Nyligen har flera svenska seriebloggare gått ihop och startat shazam.se som samlar recensioner, guider och länkar samt har en kalender över serierelaterade händelser i vårt avlånga land (Sverige). Sidan verkar bli riktigt bra även om jag inte kan hänga med i den mängd serier som behandlas.

Många serieskapare har också egna bloggar eller twittrar. Warren Ellis (X-Men och Freak Angels) är nog en av de mer aktiva men han hans blogg är inte direkt centrerad runt serierna utan serierelaterade inlägg dyker upp när han har något att dela med sig av. Jeff Smith‘s (Bone, RASL) sida boneville är mer koncentrerad på serier, vad Jeff och hans medarbetare gör samt listar saker som kan vara intressanta för deras fans.

Jag följer ett helt gäng webbserier:

  • Sluggy Freelance: En actionserie med glimten i ögat som för det mesta använder sig av det klassiska 3-rutorsformatet. Serien inkluderar en riktigt elak kanin vid namn Bun-Bun, den frilansande uppfinnaren Riff, slackern Torg, Zoë den mest vettiga karaktären och Gwynn en närsynt häxa.
  • User Friendly: User Friendly är en av de nördigare webbserierna, handlingen kretsar kring ett gäng tekniker som arbetar för en internetleverantör i Kanada (tror jag). Mycket datavetarskämt blir det.
  • Nukees: Kärnfysikstudenter på Berkley pluggar inte så mycket som man kan tro. De bygger istället artificiella inteligenser, gigantiska robotmyror (som blir beslagtagen av tidigare nämna A.I.) och slåss för ateisters rätt att gifta sig för att nämna ett par aktiviteter.
  • XKCD: Streckfigurer är roliga! … Jaja, inte jämt kanske…
  • Det är fler men jag känner mig tillräckligt nördig som det är tack.

Rocky Horror Show

mars 18, 2009

I fredags packade jag min ryggsäck och hoppade på tåget med Solskenets stad (Karlstad) som mål. Karlstad lockade med en kamrat från studietiden samt Rocky Horror Show.

Min studiekamrat var riktigt gästvänlig och bjöd på god underhållning samt guidning runt i staden, bland annat så besökte vi Sveriges fulaste staty. Huvudaktiviteten var dock att se Värmlandsteaterns uppsättning av Rocky Horror och på lördagskvällen gick vi glatt ner till Scalateatern checkade in jackorna och köpte ett publikmedverkans-kit (inkluderandes bland annat glowstick, gummihanske och tidning).

Showen började med att ett UFO landar på scenen och Frank N Furter och hans anhang hoppar ut. De ropar ”Ge mig ett R”, publiken mumlar ”mhrrrr”, de fortsätter ”ge mig ett O”, vi i publiken börjar förstå vad som pågår och svarar ganska enhetligt ”oOooh”, när de på sen kommer fram till slutet och ropar ”Vad blir det!?” är vi riktigt taggade och svarar enhetligt ”ROCKY!!!”. Sen blev det bara bättre…

Bilden är lånad från pixelfabriken.se, fler bilder från Showen hittas här.

Bilden är lånad från pixelfabriken.com*

Det var jätteskoj att titta på och publikmedverkan gjorde det hela ännu roligare, särskilt att få dansa till Time Warp fick ett nöjt leende att sprida sig på mina läppar. Jag var lite orolig att det skulle kännas konstigt att se Rocky Horror på svenska efter att ha sett filmen och lyssnat på den engelska musiken men det fungerade riktigt bra och kändes bara naturligt. Skådespelarna gjorde riktigt bra ifrån sig (särskilt Rocky som klängde omkring i ett rep ett par vändor), och verkade ha riktigt roligt de också. Scenen var ganska spartansk under scenerna som inte utspelar sig på slottet men utförde ändå sitt syfte. Slottet var mer väldekorerat och innehöll detaljer som till exempel en stor tavla på Officerarna i Star Trek – The Original Series.

Min personliga favoritkaraktär har alltid varit Riff-Raff och han håller måttet även här. Han och Magenta är de två mest färglösa karaktärerna (bleka med svart/vita kläder) men de lyckas ändå vara intressanta karaktärer och slita intresset från de färgglada/lättklädda karaktärerna (även om dessa inte var dåliga på att slita tillbaka uppmärksamheten).

Hela föreställningen var underbar och mitt tips är att passa på att gå om ni råkar befinna er i Karlstad  något de närmaste veckorna!

*Wordpress är dumt, här är en klickbar länk till pixelfabriken.com.

Spontanitet

mars 12, 2009

Igår kväll klockan 19.03 bestämde jag mig (efter lite velande) att jag inte alls var trött och att det lätt var värt 40 kronor att se Anders ”Ankan” Johansson. Jag fick till och med med mig en kollega så jag var inte ens tvungen att gå själv. Min kollega var lite sen så jag stod utanför tivoli och väntade klockan 19.42, när jag stod där gick en skäggig blond kille förbi  som var mycket lik Ankan själv. Han gick till The Tivoli’s huvudentré och pratade med vakten som pekade bortåt runt hörnet, nu var jag rätt säker på att det var Anders Johansson så när han gick för bi mig igen sa jag ”Lycka till” varpå han svarade ”Tack, var är ingången?”. Jag pekade kvickt ut ingången och Anders smet in, jag blev lite uppspelt och tänkte ”Oh! Oh! Det är ju han! Han är ju tokrolig!”, som man gör i den här typen av situationer…

På scenen stod först ett par lokala stå uppare som gjorde ett rätt bra jobb med att vara roliga och efter en kort paus var det äntligen dags för huvudattraktionen. Det är svårt att säga vad som är bra i en stå-upp-akt men ”Ankan” gjorde riktigt bra i från sig och jag skrattade mig halvt fördärvad. Han pratade om spioner, Netto, Antiloper, fiskar samt sin livsstil ”Easy Life”.

Ännu ett suddigt foto taget med min mobil. Om man kisar lite kan man ana sig till att det rör sig om en känd komiker.

Ännu ett suddigt foto taget med min mobil. Om man kisar lite kan man ana sig till att det rör sig om en känd komiker.

Enligt introduktionen skulle det mest handla om Antilopen och Fisken, men han kom av sig ett par vändor och hamnade på sidospår.

Stå upp är rätt kul, gå och prova ifall ni har möjlighet!

Filmer sedda under februari -09

mars 4, 2009

Jag har insett att -09 är aningen begränsande och att den här bloggen nu inte är år 2100-säker, men det känns som jag kan skjuta problemet en bit framför mig.

  • Iron Man: Iron Man är inte en lika seriös film som som Spindelmannen och X-men (som inte är jätteseriösa de heller men de lägger vikten på den seriösa superhjälte-sidan om ni förstår) utan är lite mer en action-komedi.
  • Fredagen den 13:e: Första gången jag såg Fredagen den 13:e var jag femton och tyckte den var riktigt läskig. När jag och en kompis skulle gå hem efter vi sett filmen löpte vi panikartat ned för den mörka trappuppgången bakom lägenheten där vi sett filmen. Den var dock inte lika läskig nu men fortfarande en klassiker.
  • All the King’s Men: En ärlig politiker finns inte säger väl talesättet och det tar den här filmen vara på. Efter en misslyckad kampanj inser Willie Stark hur man ska lyckas som politiker, till en början kämpar han för folket men ganska snart korrumperas han av makten.
  • Barnhemmet: En spansk drama-thriller som är fruktansvärt läskig. Den är väldigt välgjord och man är mer rädd för det man inte ser än det man ser. Ett tag när jag satt i biografen övervägde jag att lämna salongen eftersom det var så läskigt men lyckligtvis stannade jag och i och med slutet behövde jag inte ha problem att sova sedan (till skillnad från Ringu).