C64-programmering

maj 26, 2015

För ett par veckor sedan hittade jag cc65, en c kompilator för 6502-processorn. 6502-chip och dess varianter hittas i många retro-datorer däribland Commodores C64 (MOS6510). Tillsammans med boken Programming the Commodore 64, ett antal hjälpsamma hemsidor kom jag snabbt igång med ett litet hello world-program.

Installationen är relativt enkel:

Klona git-arkivet

git checkout https://github.com/cc65/cc65.git

gå till katalogen och bygg kompilatorn

cd cc65
make

Ifall man vill kan man installera den i systemet

sudo make install prefix=/usr/local/

När kompilatorn är installerad är det bara att börja programmera

#include 

int main(void)
{
    printf("Hello World!");
    return 0;
}

Programmet kompileras sedan enklast med

cl65 -t c64 hello.c -o hello.prg

När programmet är kompilerat kan det föras över till en fysisk c64 (exempelvis med uberCasette eller 1541 Ultimate). Dock har jag inte kommit så långt ännu utan kör mina program i vice.

Hello World

När man lär sig mer om c64ans olika minnes regioner kan man börja med diverse enkla effekter på texten:

Text som blinkar i regnbågens färger är inte alls lika imponerande som stillbild.

Text som blinkar i regnbågens färger är inte alls lika imponerande som stillbild.

Se koden här, den är kort och ganska enkel men har ett par rader assembler.

Nästa steg blir att utforska bitmap mode, avrottshantering och kanske lite sköna vågformer i SID-chippet.

Batz – En rolig tecknad film

maj 20, 2015

Batz finns nu tillgänglig för visning. Det här är en fantastisk fransk kortfilm om ett par fladdermöss och myggor.

batzDen är både snygg och rolig, se den! Jag rekommenderar den varmt!

Pycon Sweden 2015

maj 16, 2015

I tisdags gick den numera årliga python konferensen pycon sweden av stapeln. Likt förra året var det en fantastiskt trevlig upplevelse.

pyconsweden

Första dagen

En stor del av föredragen behandlade data-analys och datorinlärning. Mycket av detta gick mig över huvudet men intressant att få lite insikt i vilka möjligheter det moderna samhället ger till att samla och analysera data. Också intressant var att gå igenom hur man tränar upp ett neuralt nätverk för bildanalys. Föredragen var väldigt tekniska och eftersom de var relativt korta var de rätt övergripande och gick inte jättedjupt.

Ett annat föredrag som jag tyckte var intressant var föredraget om U2F, en standard för tvåfaktor-autentisering. Dain Nilsson som stod för föredraget arbetar för Yubico och därför var särskild fokus på deras lösning YubiKey. YubiKey är en usb-dongel som agerar som ena faktorn i autentiseringen och verkar vara mycket smidig.

Kvällen

Efter sista föredraget bjöds det på en gratis drink i baren och folk minglade. Jag pratade med diverse människor, en amerikan, en finländare som jobbade med databaser och ett helt gäng andra. Vi åt middag ett gäng och hamnade i slutändan på Oliver Twist.

Dag Två

Andra dagen inleddes med ett föredrag av Kate Heddleston om etik och moral. Vad är vårt ansvar som programmerare när tekniken vi bygger används för hatbrott, förföljelse, riktad reklam, etc? Inga raka svar gavs men det är frågor som måste lyftas fram och diskuteras öppet.

I övrigt var andra dagen lite mer blandad än den första. Ett av de mer intressanta föredragen handlade om Python i inbyggda system. Presentatören använde python i produktionskod men listade mest problem användningen av python resulterade i. Generellt kändes det ganska negativt.

Konferensens sista föredrag var Python for Humans, en diskussion om hur pythonmoduler bör skrivas. Föredraget grundades i PEP20, som är språkets riktlinje men som frångåtts i mångt och mycket. Tanken är att det ska finnas ett (och gärna endast ett) intuitivt, lätt sätt att åstadkomma något. Mycket tankeväckande och nästan inspirerande.

Föredragen spelades in och kommer inom kort läggas ut på hemsidan.

Fjällsmester 2015

mars 29, 2015

Förra veckan hade jag ledigt från jobbet. Vi åkte norrut till Vemdalsskalet  på söndag och anlände sent på kvällen. På måndag morgon hämtade vi som hyrde skidor vår utrustning och efter solen klättrat lite på himlen begav vi oss iväg på vår första fjälltur.

En karta över de skidturer vi gjorde.

En karta över de skidturer vi gjorde.

Vädret var bra, ingen blåst och varierande grad av solsken. Första turen gick till Samevistet under en strålande sol. Väl framme åtnjöt vi en typisk fjällstugelunch, vissa tog våfflor andra likt mig själv tog gulaschsoppa. Till soppan beställde jag varm blåbärssoppa med grädde, en kombination som jag var ytterst tveksam till men som blev riktigt god.

Himlen på väg från Jaktstugan.

Himlen på väg från Jaktstugan.

Finaste turen var nog fredagens tur mot Timmerkojan. Vi åkte Vargliften upp på fjället precis när solförmörkelsen nådde sitt maximum. Väl uppe på fjället följde vi ett skoterspår en bit tills vi stötte på skidleden. Väl framme vid skidleden blev vi stående ett par minuter medans en renhjord korsade spåret.

En Renhjord på upptäcktsfärd.

En Renhjord på upptäcktsfärd.

Efter renhjorden passerat var fjället relativt tomt, vi skidade till största delen under tystnad och njöt av det öppna tysta landskapet. Skidturen mot Timmerkojan var behaglig och spåret lutade lätt uppför mest hela vägen (förutom en brant nedförsbacke vid början och en brant uppförsbacke i slutet).

Framme vid Timmerkojan satte vi oss i fjällstugan och åt den medhavda lunchen innan vi vände hemåt. Den lätta uppförslutningen var nu utbytt mot en lätt nedförslutning och vi behövde inte sätta ned stavarna många gånger på vägen ned.

Jag åkte dock inte bara längdskidor utan en av dagarna hyrde jag slalomskidor och utsatte mina människor därmed för livsfara. Lyckligtvis kom ingen till skada. Vemdalsskalets backar är över lag rätt branta men det finns en del barn-och-Åke-vänliga. Min favorit måste vara Pers backe, den är lång, slingrig och lagom brant. Efter en dag i slalompjäxorna hade mina fötter och vader fått nog och det blev inte mer.

Selfie

Selfie

Nu är jag dock tillbaka i verkligheten igen och har jobbat en vecka, energin från den korta semestern har ännu ej sinat och jag är generellt sett positiv till tillvaron.

Batteribyte eller ”En studie i våld”

mars 9, 2015

Min eeePC (1005 ha) har sedan ett par månader haft problem att hålla tiden, utöver detta så fick jag ett meddelande om att inga Bios-inställningar var gjorda och borde göras (tryck F1 för att gå till bios inställningarna, Tryck F2 för att gå vidare med default-inställningar) vid varje uppstart. En annan effekt var att ifall strömsladden kopplades i medan datorn var avstängd startade den upp.

Det stora problemet var dock att den inte höll tiden eftersom detta allt som oftast resulterade att senaste skrivning i filsystemet låg i framtiden vilket krävde en manuell körning av fsck. Detta tar tid.

I veckan tog jag mig för att prova byta CMOS-batteri för att se ifall det var det som var problemet.

ML1220

Batteriet som krävs är det något udda ML1220 som kan köpas med praktisk kontakt på Ebay. i eeePCn ligger detta batteri nästan, men inte riktigt, underst. För att göra det hela ännu besvärligare verkar eeePCn designad för att sättas ihop men inte för att plockas isär. Jag är osäker på ifall jag hade klurat ut allt ifall jag inte hittat en hygglig guide på nätet.

Mitt största problem var allt våld som krävdes:

  •  Plocka ur batteriet och bänd upp fyra byglar i batteriutrymmet. Våld krävs, men för mycket våld är för mycket och resulterar i katastrof (hemligheten är lagom mängd våld).
  • Stick ner ett smalt verktyg i tangentbordets överkant (vid F1) och bänd upp detta. Lagom våld…
  • Skruva bort alla synliga skruvar och stick in ett smalt verktyg i skarven mellan övre delen och nedre delen av plast höljet. Bänd med mer våld än vad som verkar okej tills överdelen kommit loss överallt utom på ett ställe. Inse att det finns en skruv under en tejpbit. Skruva upp sista skruven och bänd lite till så att överdelen av ytterhöljet lossnar helt.
  • Leta upp CMOS-batteriet och bänd bort blåtands-modulen (tror jag det kan vara) som är tejpat över kontakten.
  • Byt CMOS-batteri och montera ihop datorn igen
  • Inse att det ligger en massa skruvar på skrivbordet som borde varit fastskruvade någonstans inuti det nu helt stängda chassit. Åter till bändandet…
Väl inpackat och fasttejpat

Väl inpackat och fasttejpat

Tiden håller sig än så länge, det verkar varit ett lyckat ingrepp.

 

 

Läst under 2014

januari 11, 2015
  • The Long EarthTerry Pratchet och Steven Baxter samarbetar för att ge läsare världen över en inblick i hur oändliga resurser skulle påverka mänskligheten. Efter att ritningarna till en enkel manick för att kliva mellan parallella jordklot publiceras på nätet börjar en ny våg av kolonisation till ett till synes oändligt antal orörda jordklot. Lobsang, en tibetansk munk återfödd som en AI, och Joshua Valienté beger sig på en lång resa till fjärran världar samtidigt som en rörelse mot nyttjande av dessa parallella världar växer sig starkare på hemmaplan.
  • Doctor Who: The Wheel of IceStephen Baxters Doctor Who-roman är på sitt sätt underhållande men lämnade inte direkt något intryck. Doktorn landar tillsammans med sin medresenär på en rymdstation byggd av is. Rymdstationen drivs av Bootstrap Inc (Finns även i andra böcker av Baxter) och dess syfte är att bedriva gruvverksamhet på månen stationen kretsar kring. Problem uppstår, folk dör, det är något okänt, ungdomar revolterar och doktorn springer om kring.
  • The Simpsons and their mathematical secrets – Simon Singh reder ut de matematiska skämt som finns dolda i de otaliga Simsons-avsnitt som producerats. Boken är en fantastiskt intressant läsning där de komplexa begrepp görs förståeliga med en lagom dos humor.
  • Frankenstein
  • The Hydrogen Sonata – En fantastisk rymdopera som blandar avancerade koncept med action och ett intressant person galleri. Gzilt-rasen har bestämt sig att stiga upp till ett högre existentiellt plan och I samband med detta förstörs ett skepp på väg till festligheterna som hör till beslutet. Boken är till viss del en deckarhistoria där ett gäng AI-styrda skepp försöker luska i det hela. Berättelsen kretsar också kring Cossont som blir en bricka i det maktspel som sker kring henne.
  • Synners
  • Bearers of the Black StaffTerry Brooks fortsätter att blicka tillbaka mot de fyra ländernas skapelse. Skyddet mot omvärden som sattes upp i The Gypsy Morph börjar bryta samman och tiden för de som har levt i den skyddade dalen att kliva ut i den nu omformade välden är kommen. Tyvärr är väldigt få intresserade av att lämna den trygghet som dalen alltid har varit men kanske har de inget val? Boken är i stil väldigt lik de andra böckerna i Shannara-serien i dess upplägg och den vane läsaren blir inte särskilt överraskad, men kanske i del två?
  • Peacemaker
  • The Long War – I uppföljaren till The Long Earth fortsätter författarna att utforska vad det skulle betyda ifall oändliga resurser fanns tillgängliga i form av parallella världar. När avlägsna kolonier börjar bryta sig fria vill USA visa en militär tillvaro ute i sina parallella kopior och visa att det centrala styret fortfarande har en funktion. En flotta med luftskepp skickas ut för att hjälpa och visa upp sig för kolonierna. Parallellt med detta börjar Trollen, en art humanoider som naturligt kan flytta sig mellan världar bege sig iväg från världar befolkade av människor. Joshua Valienté blir åter indragen i att lösa mysteriet.

I fjol lämnade jag inte min trygghetszon nämnvärt, det största språnget måste ha varit Frankenstein och det är inte ett särskilt långt språng. Jag tycker dock inte det är ett stort problem, jag läser för att slappna av och då skadar det inte att hålla sig till familjära territorier.

Merry Chipmas

december 22, 2014

God Jul allesammans!

Jag har arbetat färdigt för det här året och lever en tillbakalutad tillvaro med glögg russin och saffranskorpor. Julmusiken har snurrat sedan första advent och börjar bli lite uttjatad.

Merry Chipmas!

Merry Chipmas!

Turligt nog har mikrokollektivet släppt Merry Chipmas 2014, en ny samlingsskiva med julinspirerad chipmusik! Dessa kantiga vågformer sprider en oändlig mängd julstämning till alla med öppet hjärta.

Tidigare års utgåvor finns också för de som får mersmak

tree

God Jul allihopa, ha det fint, drick glögg och umgås med nära och kära!

Peacemaker

december 14, 2014

Nummer tre på min lista för att få in fler kvinnliga science-fiction-författare i min bokhylla var Marianne De Pierres men boken jag hade valt blev ersatt av Peacemaker (pga vad som fanns tillgängligt när jag köpte böcker).

Jag trodde jag skulle ha stora problem med boken på grund av att framsidan gav intrycket att det var någon form av space-western, och denna kategori av sci-fi är jag inte riktigt förtjust i. Till min glädje var det inte riktigt så utan mer av en noir-deckare i framtidsmiljö.

Peacemaker (C) Angry Robot Publishing

Peacemaker (C) Angry Robot Publishing

Historien kretsar kring Virgin Jackson, en parkvakt på en av de få nationalparkerna i Australien, som tillsammans med en Amerikansk Marshal vid namn Nate Sixkiller undersöker ett mystiskt dödsfall i parken. Virgin får polisen mot sig samt delar av den undre världen, hon blir allvarligt skadad och ser syner, inget går bra.

Världen som målas upp ligger inte långt in i vår framtid, men utarmningen av jorden är påtaglig och stora megastäder är vanliga. Moderna teknologier som USB och plattor används fortfarande och satelliter finns dedikerade för organisationer så små som en parkförvaltning. Detta ger en bild som är lätt att relatera till men leder inte direkt till några djupare frågor.

Det här var en mycket lättläst bok, välskriven och inga pauser för eftertanke behövdes. Många karaktärer verkade väldigt stereotypa när det presenterades men längre in insåg man snabbt att de hade ett djup och uppfriskande egenskaper. Jag gillade boken och kommer nog läsa nästa del också.

Företaget att läsa fler kvinnliga författare känns lite fånigt på ett sätt, att jag ens behöver göra det är nog i mångt och mycket på grund av att jag snöat in på ett fåtal författare. Det är alltid bra att bryta sig loss från sina (litterära i det här fallet) kedjor och vidga sina vyer.

Men kanske har det varit annorlunda? Har jag valt bort kvinnliga science-fiction författare på grund av någon förutfattad mening? Har de inte synts lika väl som de författare jag brukar välja? Kanske, Kanske inte… jag har ingen aning.

I vilket fall är jag rikare nu än när jag började och med stor sannolikhet tittar jag längre bort i bokhyllorna nästa gång jag är på sf-bokhandeln.

Synners

november 27, 2014

Synner – noun. A person who synthesizes

Synners av Pat Cadigan var den andra boken jag införskaffade för att uppväga den manliga dominansen i min bokhylla.

Romanen är en tät och mörk cyberpunk-historia med allt som det innebär, ett utbrett internet (the data lines) kopplat till allt. Virus som förstör eller fungerar som graffiti, virtuell verklighet och givetvis nästa stora tekniska framsteg.

En av bokens styrkor är det varierade persongalleriet. En utbränd reklamproducent, en missbrukare som bara vill förmedla sina visioner i den renaste formen, en uppkäftig video-producent, ett gäng hackare. Varje karaktär har en unik egen röst med ett språk så karaktäristiskt att man förstår direkt vem som säger vad utan att namn nämns.

Världen som förmedlas är styrd av företag men unga hackare lyckas hela tiden hitta sprickor i fasaden och bända bort stora betongblock med hjälp av den nya teknologin. Nätverket som assisterar förare att undvika trafikstockningar är kontinuerligt missvisande och Doctor Fish sätter in meddelanden bland alternativen på snabbmatsmenyn.

Den inre värden utforskas också men det filosofiska drar ner på tempot i handlingen. Jaget och dess fragilitet behandlas i ett hektiskt tempo tillsammans med artificiella intelligenser och den brokiga skara som utgör romanens kärna.

Jag gillade boken skarpt, det är ingen hård science-fiction-berättelse utan en fantasifull mörk actionfylld åktur med en kärna som är lätt att relatera till. Karaktärerna var trovärdiga och den påhittade slangen fungerar bra, särskilt ungdomarnas situation där de isolerades från föräldragenerationen av att vara tre steg framför dem i användandet av den nya tekniken. Dock är det inte bara de som kan relateras till, utan också de vuxna. Vissa är fast i det dagliga och vill bara fly, andra vägrar växa upp och ta ansvar och inget är enkelt för någon!

Det som är skrämmande är att Synners fångar mycket av det som idag är verklighet…

Frankenstein

november 20, 2014

I fjol bestämde jag mig för att läsa mer science fiction skriven av kvinnor och detta projekt är nu i full gång, jag har nu läst två av de verk jag satt för mig att läsa och håller på med ett tredje. Den första jag tog mig för var Frankenstein av Mary Shelley eftersom detta är en riktig klassiker.

Idén till Frankenstein är (enligt förordet på den utgåva jag har) i princip en scen i boken. Natten då Viktor Frankenstein vaknar av att hans skapelse står tyst i rummet och ångesten över vad han skapat är nästan kvävande. Scenen är stark och kanske den starkaste i boken som likt många samtida böcker är väldigt fokuserad på detaljer och språket.

Boris Karloff som monstret

Boris Karloff som monstret

Berättelsen är tredelad, där i en del vi får följa monstret under dess uppväxt och mognad. Den här delen skulle jag vilja påstå är den starkaste, jag gillar framförallt en sekvens där monstret observerar en fattig familj och lär sig språk och hur människor interagerar. De andra delarna följer vi Viktor i hans lycka och sorg, dessa kunde jag inte ta till mig på samma sätt som monstret eftersom karaktären Viktor Frankenstein känns en aning konstlad och vid flera tillfällen tänker jag ”Ingen har någonsin pratat så där”. Trots detta kände jag empati för honom, och led när han plågades som mest.

Språket i boken är en aning mer komplicerat än vad det behöver vara men detta tillskriver jag eran när boken skrevs och ser det inte som en direkt brist. Naturbeskrivningarna är detaljerade och frambringade bilder på de mest idylliska alpbyar, blanka sjöar och forsande floder medan jag läste.

Jag upplevde Frankenstein positivt för det mesta trots att den snart är 200 år gammal så håller den. Jag läste den korta stunder, höll jag på för länge tappade jag koncentrationen och kände att jag bara tröskade ord. Detta är inte på något sätt samma historia som jag sett på film utan något helt annorlunda och det gjorde mig glatt överraskad.


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 214 andra följare