Eudyptula-utmaningen

januari 31, 2016

Who is behind this?

A set of convoluted shell scripts that are slow to anger and impossible to debug.

I slutet av november fick jag höra om Eudyptula-utmaningen, och har sedan dess försökt beta av de uppgifter som har tickat in över e-post.

Den stora utmaningen från början var att konfigurera e-posten korrekt. Html-formaterade e-postmeddelanden är förbjudna och gmails webmail rekommenderas inte. Det slutade med att jag installerade Mutt, kommandoradsbaserad e-postklient. (Bitvis besvärlig men fullt fungerande.)

Efter det lilla skriptet hade godkänt min förfrågan om att deltaga började uppgifterna trilla in. Jag kan inte gå in i detaljer om uppgifterna eftersom det skulle bryta mot reglerna. Lite svävande kan jag säga att jag hitintills har genomfört fyra uppgifter av varierande slag. Jag har fått bygga en enkel modul och kompilera min egen kärna utifrån Linus git-repository. Jag har blivit tvungen att läsa lång torr dokumentation och jag har fått söka på nätet.

Jag har inte alltid lämnat in en acceptabel lösning på första försöket utan fått kritik och ledtrådar för att kunna fortsätta arbetet. Kritiken kommer alltid på ett bra sätt som inte fått mig att känna mig dum utan endast pekar ut knasigheter eller brister. Hela utmaningen är väldigt rolig och trots det lugna tempot i början lär jag mig mer än jag trodde.

Det som är bitvis problematiskt är att ibland tar det tid innan feedback lämnas eller att en korrekt lösning godkänns. Uppgift fem lämnades in den 15:e Januari och jag väntar fortfarande med spänning på att få reda på ifall jag klarat den eller inte.

Remember, this is not a race, there is no rush, if tasks take a while to
be graded, enjoy the time to go do something else.  There is a lot more
in life other than Linux kernel programming.

… Ett litet skript med svar på allt …

Läst under 2015

januari 18, 2016

Traditionsenligt fortsätter jag med mina årssammanfattningar över det fåtal böcker jag lyckats ta mig igenom. Under fjolåret läste jag enligt mina anteckningar åtta böcker. Övervägande andel är Science-fiction-romaner, men även en fantasy-roman och en deckare lyckades jag läsa. Min plan att bredda mig går så där men jag ger inte upp!

  • Transcendent – Tredje boken i Baxters Coalescent-serie tar tillbaka serien till jorden och de problem som klimatförändringar leder till. Bokens huvudperson Michael Poole försöker hantera omvärlden och sina personliga kriser medan han övervakas av en gäst från framtiden.
  • Down the Mysterly River – Det här är tekniskt sett en barnbok, men den är makalöst bra. Scouten Max hamnar utan minnen i en skog han inte känner igen och inte nog med det visar det sig att han är jagad. Snart möter han något så udda som en talande grävling och de beger sig mot floden ”Mysterly” för att hitta en väg hem. Boken är skriven av Bill Willingham, författaren till serieromanen Fabels.
  • The Long Mars – Den långa jorden utforskas djupare i del tre av den långa serien. Inte nog med det, Sally Lindsey åker till den Mars med sin far på ett något obestämt uppdrag. Hemma kring datum-jorden uppstår ett fenomen med hyperintelligenta ungdomar som inte riktigt passar in, frågan är blir det en kollision med resten av mänskligheten eller kan fred mäklas.
  • Förtio dagar utan skugga – En rendrivande same hittas mördad i sin gumpi och i princip samtidigt stjäls en trolltrumma. Klement och den nyss inflyttade Nina på renpolisen får i uppdrag att utreda mordet och stölden. Press läggs snabbt på utredningen eftersom en FN-konferens skall äga rum i området och snabba resultat krävs. Historien grenar ut sig i de snötäckta vidderna och löper jämte en fyndighetsjakt. Boken är i slutändan rätt bra men den hade i ärlighetens namn ett rätt segt parti i mitten.
  • Colony – Denna bok var en oansenlig bok jag plockade på mig för länge sedan under någon bokrea. När jag väl började läsa insåg jag att den var fantastiskt rolig. Efter ha läst ett par sidor och skrattat gott insåg jag att författaren var en av skaparna till tv-serien Red Dwarf. Paralleller kan nog dras men boken står på egna ben som en av de roligaste läsningarna under 2015. Eddie är på flykt efter att hans dator utan hans kännedom förskingrat fel människors pengar. Han lyckas på ett förunderligt sätt byta till sig en identitet samt en plats på det skepp som skall segla genom rymden i hundratals år för att skapa en koloni bland stjärnorna. Tyvärr har Eddie otur, mycket otur och inget vill riktigt gå rätt.
  • The long Utopia – Senaste (Sista?) boken i serien om den långa jorden. Mänskligheten börjar falla in i ett nytt jägar/samlarsamhälle och sakta men säkert återhämtar sig efter Megavulkanen på datum-jorden. Ute i den långa jorden dyker det upp nya utmaningar, en ny art invaderar och dess mål är höljt i dunkel.
  • Fool me twice – Den här uppföljaren till Fools Errand (detta kom jag på ett par kapitel in, jag har inte läst den) är en klassisk fantasy quest-bok. Fast det är inte fantasy, det bara verkar så. I själva verket är det science-fiction. Filidor är utvald att ärva makten, tyvärr är han mer intresserad av uteliv, god mat och berusning. Ibland önskar han att han kunde återgå till att vara den person han var när han räddade sin farbror och världen, men den mentala styrkan saknas. Efter blivit bestulen på sina identitetshandlingar och betalmedel skickas han genom riket för att återfinna dessa under bevakning av en trumpen byråkrat. Tyvärr går allt inte bra.
  • Ready Player One – En homage till det åttiotal som flytt på ett sätt jag aldrig skådat tidigare. Skaparen av det ofantligt populära VR-spelet OASIS går bort, efter sig lämnar han en gåta som lovar ofantliga rikedomar till den som löser den. Inspirerad av påskägget i Adventure har han skapat en jakt efter hans eget påskägg. Jägare välden över letar febrilt i flera år innan Wade snubblar över gömstället till första steget återfår eskalerar jakten igen. Boken innehåller fantastiska mängder referenser till gamla datorspel, 80-tals filmer och seriealbum, ibland känns det som att författaren försöker klämma in så många som möjligt. Trots detta är det en god läsning.

God Jul!

december 24, 2015

Igår när jag passerade Sundsvall gav ett tunt snötäcke mig hopp om en vit jul. Men i kära lilla Nordmaling lös den med sin frånvaro. Vi har frost som på sätt och vis också är rätt fint.

Jag sitter i vardagsrumssoffan och framför mig sprakar en brasa och ur stereon strömmar julmusiken. Om en timme ska jag hämta mormor till jullunch och efter det fortsätter nog julaftonen traditionsenligt med Kalle, Knäck och Karl-Bertil.

God jul alla vänner, jag bjuder här på en inte riktigt rätt, inte riktigt färdig variant av en julmelodi.

Juletid

december 10, 2015

 

Juletid med allt det medför på gott och ont. Mest gott, jag njuter (men kanske inte lika mycket som min lillasyster) av advent vädret till trots.

Jag spelar julmusik hela dagarna och idag kom äntligen julgodiset från underleverantörer och konsultfirmorna. Jag skulle hävda att mitt julpynt är nog kontorets grällaste men också mest entusiastiska. Jag är inte säker på att alla ser storheten i de blinkande lamporna jag har i taket men jag vet att jag har rätt.

IMAG0120

Julpyntat kontor

Hemma har det också julstökats och dekorerats, men mer smakfullt än kontoret. Några kulor här, en julsmurf där och så lakritsjulkalendern! Lakritsjulkalender rekommenderas varmt och ersätter lätt chokladvarianten.

IMAG0123

Adventsstake, julkalender och julgran

Lite julbak har hunnits med, saffransbiscotti och lakritskola. Dock inget mer extravagant och utsikten att hinna med mer är liten.

IMAG0124

Traditionell lakritskola

Lakritskola är nog den starkaste jultradition jag har, den har inte kokats varje år sedan mamma introducerade den men nästan så.

Det som återstår att ordna är julklappar och nyårsplaner…

Fantastisk Filmfestival 2015

november 18, 2015

Som vanligt har jag tittat på massor av film på Fantastisk filmfestival. Festivalen har i år flyttats en månad och gick av stapeln de sista tio dagarna av Oktober, detta till trots var vädret inte allt för besvärligt. Det var till och med behagligare än några av de tidigare åren.

Festivalgeneralen krossar Tokyo

Festivalgeneralen krossar KarTokyo.

  • Bite – Under en möhippa på en exotisk ö blir den blivande bruden biten av en insekt. Väl hemma går bröllopsplanerna långsamt och en långsam förvandling påbörjas. Filmens effekter hypades mycket och var verkligen imponerande men lite väl långa scener med enbart klägg drog ner tempot i mitten av en annars rätt okej film.
  • Deathgasm – Dödsmetall är livsfarligt, demoniskt och ondskefullt. Ett litet band i en Nyzeeländsk småstad råkar spela ett riktigt ondskefullt musikstycke och hela staden förvandlas till zombies för att breda väg för den stora ondskefulla demonen. En jättecharmig film som är bra trots att den inte borde vara det.
  • Cooties – Barn blir zombies, Elijah Wood tillsammans med lärarkollegier måste fly från skolan. Enkel historia, mycket underhållande.
  • Nina ForeverNina dog i en bilolycka och Rob har svårt att gå vidare. När han väl försöker uppstår komplikationer, Nina verkar inte kunna släppa det nya amorösa paret och ett febrilt utrensande av allt som har med den avlidna inleds.
  • Villmark Asylum – Jag trodde den här skulle vara mindre läskig än den var, vilket är ett problem eftersom jag har svårt för skräckfilmer. Jag blev rädd
  • Love and Peace – När en film beskrivs som ”Nynnig” kan den inte dålig, och det var den inte! Ryoichi vill bli berömd popstjärna men saknar självförtroende helt, han beskriver sina planer för sin sköldpadda. När sköldpaddan spolas ned i en toalett byts dock misär gradvis mot bättre tider. Det låter konstigt, det är konstigt!
  • Last Girl Standing – När skräckfilmen är slut och en ensam överlevande tar sig tillbaka till civilationen, vad händer då? (Hint, inget riktigt 100% bra)
  • Tales of Halloween – En lättsmält Halloween-antologi, bitivs läskig bitvis rolig, bitvis splattrig. Allehanda klyschor avhandlas på ett roligt sätt i en förort som bör skatta sig lycklig att Halloween endast inträffar en gång per år.
  • Ash vs the Evil Dead – Groovy! Ash har länge sluppit de odöda men nu är de tillbaka och med dem en helt ny TV-serie med Sam Raimi bakom spakarna och Bruce Campbell framför kameran. Den karaktäristiska motorsågshanden är tillbaka tillsammans med oneliners och splatter i något verkar fantastiskt roligt.

Som vanligt var festivalen mycket rolig och jag vill tacka alla som har jobbat för festivalen, ni är fantastiska människor!

Då var oktober här

oktober 5, 2015

Sommaren gick fort och hösten är nu här, men även i år har saker och ting upplevts även om de inte i detalj har beskrivits på nätet! Här är en sammanfattning:

Vansbrosimmningen

Vansbrosimningen

Vansbrosimningen

Även i år åkte jag till dalarna och simmade. Årets Vansbrosimning bjöd på strålande solsken och 18 grader i vattnet. Min tid blev ca 1:04 vilket är ett personbästa. Vi bodde hos ett par vänner i Yttermalung, där vi grillade, spisade plattor och spelade krocket i en knottsvärm så tät att man nästan inte såg nästa grind.

Krocket och knott

Krocket och knott

Semester

Semestern var relativt sen i år och började uppe hos mina föräldrar för att passa in med syrrans bröllop. Vi höll oss i Umeå-regionen en vecka innan vi begav oss mot de jämtländska fjällen.

Vi bilade via Östersund till Storulvåns fjällstation, härifrån utgick sedan vandringen ut i Jämtlandstriangeln.

Rutten vi valt var Storulvån – Blåhammarn – Sylarna – Storulvån, detta visade sig vara baklänges jämfört med hur de flesta gick.

Dag ett var vindstilla och myggen var överallt. Stod man still ens 30 sekunder hade man nya myggbett. (när jag skriver ‘man’ menar jag ‘jag’ eftersom mitt ressällskap inte hade några nämnvärda problem). Vi lunchpausade precis efter vadet som låg ungefär halvvägs. Efter lunchen började stigningen på riktigt mot Blåhammarn. Stigen följde en bäck större delen av vägen och vid ett par tillfällen fick vi gå i snö.

När vi kom fram till Blåhammarn och slog upp tältet. Jag hann njuta av utsikten från bastun innan moln/dimma drev in och ett ihärdigt regn satte igång. Kvällen blev dock alldeles förträfflig med den berömda middagssittning som fjällstationen är känd för.

Den lilla fyrbåken syntes knappt från tältet knappt hundra meter bort.

Den lilla fyrbåken syntes knappt från tältet knappt hundra meter bort.

Natten blev en smula kall och jag funderar på att uppgradera min gamla sovsäck. På morgonen låg det ostadiga vädret kvar och vi var osäkra på ifall det var en bra idé att gå den långa sträckan till Sylarna. Vi beslutade oss till sist att göra ett försök i hopp om att vädret skulle vara bättre lägre ned. Redan efter ett par hundra meter började dimman lätta men vädret fortsatte vara småruggigt med regnskurar och blåst hela dagen. Vi tog ganska många pauser och njöt av naturen trots vädret, vi kom fram till vindskyddet som låg halvvägs vid klockan fyra på eftermiddagen så takten var inte hög alls. Vi var rätt säkra på att vi var ensamma ute på fjället nu så vi blev helt förskräckta när vi upptäckte ett par vandrare inne i vindskyddet ätandes sin matsäck.

Kanske norra Europas längsta spång

Kanske norra Europas längsta spång

Efter pausen i vindskyddet kändes det som att takten ökade och det tog inte lång tid innan vi kunde skymta Sylarnas fjällstation i fjärran. Väl framme checkade vi in och tog ett rum i stationen och hängde vårt genom blöta tält på tork.

Sista dagens vandring blev behaglig i jämförelse med mestadels nedförsbacke och till och med solglimtar. Efter en natt i tält utanför Storulvåns fjällstation tar vi bilen söderut och fortsätter semestern utan längre promenader.

Japan med jobbet

I princip direkt efter semestern åker jag till Japan för att validera en maskin mot en printerpartner. Något man bör veta om Japan är att det ligger på tok för långt bort. Resan tog i princip 16 timmar dörr till dörr och när jag väl var framme kunde vi inte checka in eftersom klockan var åtta på morgonen. Lagomt jetlaggad gick jag kring i kvarteren kring hotellet. Någon form av festival var på gång och det trummades, kastades vatten och bars omkring på altare. Jag hörde senare att det var någon form av ”de dödas dag”.

Min vana trogen tar jag endast bilder av elstolpar

Min vana trogen tar jag endast bilder av elstolpar

Andra dagen var en söndag och jag passade på att besöka teknikkvarteren Akihabara. Fantastiska mängder människor och mycket teknikprylar, jag kanske börjar bli gammal och bitter för inget tilltalade mig särskilt mycket. Dock gillar jag Blade Runner-känslan man får i närheten av alla dessa asiater och neonskyltar.

Akihabara

Akihabara

Jobbet flöt på bra och det var mest att sitta barnvakt åt maskinerna och dricka kaffe.

Ett litet tempel på en bakgata

Ett litet tempel på en bakgata

Kalabalik på Tyrolen

Kalabalik på...

Kalabalik på…

Jag missade fredagen eftersom jag flög hem från japan, men lördagen kunde inte ens den värsta jetlaggen hindra mig från att njuta av. Kalabaliken inleddes för min del med Playa del Igles, Italo Disco när det är som mest ironiskt.

Åttiotalet dog aldrig!

Åttiotalet dog aldrig!

Kvällen fortsatte med årets fynd Hemgraven, säkra kortet Agent Side Grinder och avslutades med dansundret Motormännen (för att nämna blott ett par akter).

Tack till samtliga som förgyllt sommaren som varit.

C64-programmering

maj 26, 2015

För ett par veckor sedan hittade jag cc65, en c kompilator för 6502-processorn. 6502-chip och dess varianter hittas i många retro-datorer däribland Commodores C64 (MOS6510). Tillsammans med boken Programming the Commodore 64, ett antal hjälpsamma hemsidor kom jag snabbt igång med ett litet hello world-program.

Installationen är relativt enkel:

Klona git-arkivet

git checkout https://github.com/cc65/cc65.git

gå till katalogen och bygg kompilatorn

cd cc65
make

Ifall man vill kan man installera den i systemet

sudo make install prefix=/usr/local/

När kompilatorn är installerad är det bara att börja programmera

#include 

int main(void)
{
    printf("Hello World!");
    return 0;
}

Programmet kompileras sedan enklast med

cl65 -t c64 hello.c -o hello.prg

När programmet är kompilerat kan det föras över till en fysisk c64 (exempelvis med uberCasette eller 1541 Ultimate). Dock har jag inte kommit så långt ännu utan kör mina program i vice.

Hello World

När man lär sig mer om c64ans olika minnes regioner kan man börja med diverse enkla effekter på texten:

Text som blinkar i regnbågens färger är inte alls lika imponerande som stillbild.

Text som blinkar i regnbågens färger är inte alls lika imponerande som stillbild.

Se koden här, den är kort och ganska enkel men har ett par rader assembler.

Nästa steg blir att utforska bitmap mode, avrottshantering och kanske lite sköna vågformer i SID-chippet.

Batz – En rolig tecknad film

maj 20, 2015

Batz finns nu tillgänglig för visning. Det här är en fantastisk fransk kortfilm om ett par fladdermöss och myggor.

batzDen är både snygg och rolig, se den! Jag rekommenderar den varmt!

Pycon Sweden 2015

maj 16, 2015

I tisdags gick den numera årliga python konferensen pycon sweden av stapeln. Likt förra året var det en fantastiskt trevlig upplevelse.

pyconsweden

Första dagen

En stor del av föredragen behandlade data-analys och datorinlärning. Mycket av detta gick mig över huvudet men intressant att få lite insikt i vilka möjligheter det moderna samhället ger till att samla och analysera data. Också intressant var att gå igenom hur man tränar upp ett neuralt nätverk för bildanalys. Föredragen var väldigt tekniska och eftersom de var relativt korta var de rätt övergripande och gick inte jättedjupt.

Ett annat föredrag som jag tyckte var intressant var föredraget om U2F, en standard för tvåfaktor-autentisering. Dain Nilsson som stod för föredraget arbetar för Yubico och därför var särskild fokus på deras lösning YubiKey. YubiKey är en usb-dongel som agerar som ena faktorn i autentiseringen och verkar vara mycket smidig.

Kvällen

Efter sista föredraget bjöds det på en gratis drink i baren och folk minglade. Jag pratade med diverse människor, en amerikan, en finländare som jobbade med databaser och ett helt gäng andra. Vi åt middag ett gäng och hamnade i slutändan på Oliver Twist.

Dag Två

Andra dagen inleddes med ett föredrag av Kate Heddleston om etik och moral. Vad är vårt ansvar som programmerare när tekniken vi bygger används för hatbrott, förföljelse, riktad reklam, etc? Inga raka svar gavs men det är frågor som måste lyftas fram och diskuteras öppet.

I övrigt var andra dagen lite mer blandad än den första. Ett av de mer intressanta föredragen handlade om Python i inbyggda system. Presentatören använde python i produktionskod men listade mest problem användningen av python resulterade i. Generellt kändes det ganska negativt.

Konferensens sista föredrag var Python for Humans, en diskussion om hur pythonmoduler bör skrivas. Föredraget grundades i PEP20, som är språkets riktlinje men som frångåtts i mångt och mycket. Tanken är att det ska finnas ett (och gärna endast ett) intuitivt, lätt sätt att åstadkomma något. Mycket tankeväckande och nästan inspirerande.

Föredragen spelades in och kommer inom kort läggas ut på hemsidan.

Fjällsmester 2015

mars 29, 2015

Förra veckan hade jag ledigt från jobbet. Vi åkte norrut till Vemdalsskalet  på söndag och anlände sent på kvällen. På måndag morgon hämtade vi som hyrde skidor vår utrustning och efter solen klättrat lite på himlen begav vi oss iväg på vår första fjälltur.

En karta över de skidturer vi gjorde.

En karta över de skidturer vi gjorde.

Vädret var bra, ingen blåst och varierande grad av solsken. Första turen gick till Samevistet under en strålande sol. Väl framme åtnjöt vi en typisk fjällstugelunch, vissa tog våfflor andra likt mig själv tog gulaschsoppa. Till soppan beställde jag varm blåbärssoppa med grädde, en kombination som jag var ytterst tveksam till men som blev riktigt god.

Himlen på väg från Jaktstugan.

Himlen på väg från Jaktstugan.

Finaste turen var nog fredagens tur mot Timmerkojan. Vi åkte Vargliften upp på fjället precis när solförmörkelsen nådde sitt maximum. Väl uppe på fjället följde vi ett skoterspår en bit tills vi stötte på skidleden. Väl framme vid skidleden blev vi stående ett par minuter medans en renhjord korsade spåret.

En Renhjord på upptäcktsfärd.

En Renhjord på upptäcktsfärd.

Efter renhjorden passerat var fjället relativt tomt, vi skidade till största delen under tystnad och njöt av det öppna tysta landskapet. Skidturen mot Timmerkojan var behaglig och spåret lutade lätt uppför mest hela vägen (förutom en brant nedförsbacke vid början och en brant uppförsbacke i slutet).

Framme vid Timmerkojan satte vi oss i fjällstugan och åt den medhavda lunchen innan vi vände hemåt. Den lätta uppförslutningen var nu utbytt mot en lätt nedförslutning och vi behövde inte sätta ned stavarna många gånger på vägen ned.

Jag åkte dock inte bara längdskidor utan en av dagarna hyrde jag slalomskidor och utsatte mina människor därmed för livsfara. Lyckligtvis kom ingen till skada. Vemdalsskalets backar är över lag rätt branta men det finns en del barn-och-Åke-vänliga. Min favorit måste vara Pers backe, den är lång, slingrig och lagom brant. Efter en dag i slalompjäxorna hade mina fötter och vader fått nog och det blev inte mer.

Selfie

Selfie

Nu är jag dock tillbaka i verkligheten igen och har jobbat en vecka, energin från den korta semestern har ännu ej sinat och jag är generellt sett positiv till tillvaron.