Fjällsmester 2015

mars 29, 2015

Förra veckan hade jag ledigt från jobbet. Vi åkte norrut till Vemdalsskalet  på söndag och anlände sent på kvällen. På måndag morgon hämtade vi som hyrde skidor vår utrustning och efter solen klättrat lite på himlen begav vi oss iväg på vår första fjälltur.

En karta över de skidturer vi gjorde.

En karta över de skidturer vi gjorde.

Vädret var bra, ingen blåst och varierande grad av solsken. Första turen gick till Samevistet under en strålande sol. Väl framme åtnjöt vi en typisk fjällstugelunch, vissa tog våfflor andra likt mig själv tog gulaschsoppa. Till soppan beställde jag varm blåbärssoppa med grädde, en kombination som jag var ytterst tveksam till men som blev riktigt god.

Himlen på väg från Jaktstugan.

Himlen på väg från Jaktstugan.

Finaste turen var nog fredagens tur mot Timmerkojan. Vi åkte Vargliften upp på fjället precis när solförmörkelsen nådde sitt maximum. Väl uppe på fjället följde vi ett skoterspår en bit tills vi stötte på skidleden. Väl framme vid skidleden blev vi stående ett par minuter medans en renhjord korsade spåret.

En Renhjord på upptäcktsfärd.

En Renhjord på upptäcktsfärd.

Efter renhjorden passerat var fjället relativt tomt, vi skidade till största delen under tystnad och njöt av det öppna tysta landskapet. Skidturen mot Timmerkojan var behaglig och spåret lutade lätt uppför mest hela vägen (förutom en brant nedförsbacke vid början och en brant uppförsbacke i slutet).

Framme vid Timmerkojan satte vi oss i fjällstugan och åt den medhavda lunchen innan vi vände hemåt. Den lätta uppförslutningen var nu utbytt mot en lätt nedförslutning och vi behövde inte sätta ned stavarna många gånger på vägen ned.

Jag åkte dock inte bara längdskidor utan en av dagarna hyrde jag slalomskidor och utsatte mina människor därmed för livsfara. Lyckligtvis kom ingen till skada. Vemdalsskalets backar är över lag rätt branta men det finns en del barn-och-Åke-vänliga. Min favorit måste vara Pers backe, den är lång, slingrig och lagom brant. Efter en dag i slalompjäxorna hade mina fötter och vader fått nog och det blev inte mer.

Selfie

Selfie

Nu är jag dock tillbaka i verkligheten igen och har jobbat en vecka, energin från den korta semestern har ännu ej sinat och jag är generellt sett positiv till tillvaron.

Batteribyte eller ”En studie i våld”

mars 9, 2015

Min eeePC (1005 ha) har sedan ett par månader haft problem att hålla tiden, utöver detta så fick jag ett meddelande om att inga Bios-inställningar var gjorda och borde göras (tryck F1 för att gå till bios inställningarna, Tryck F2 för att gå vidare med default-inställningar) vid varje uppstart. En annan effekt var att ifall strömsladden kopplades i medan datorn var avstängd startade den upp.

Det stora problemet var dock att den inte höll tiden eftersom detta allt som oftast resulterade att senaste skrivning i filsystemet låg i framtiden vilket krävde en manuell körning av fsck. Detta tar tid.

I veckan tog jag mig för att prova byta CMOS-batteri för att se ifall det var det som var problemet.

ML1220

Batteriet som krävs är det något udda ML1220 som kan köpas med praktisk kontakt på Ebay. i eeePCn ligger detta batteri nästan, men inte riktigt, underst. För att göra det hela ännu besvärligare verkar eeePCn designad för att sättas ihop men inte för att plockas isär. Jag är osäker på ifall jag hade klurat ut allt ifall jag inte hittat en hygglig guide på nätet.

Mitt största problem var allt våld som krävdes:

  •  Plocka ur batteriet och bänd upp fyra byglar i batteriutrymmet. Våld krävs, men för mycket våld är för mycket och resulterar i katastrof (hemligheten är lagom mängd våld).
  • Stick ner ett smalt verktyg i tangentbordets överkant (vid F1) och bänd upp detta. Lagom våld…
  • Skruva bort alla synliga skruvar och stick in ett smalt verktyg i skarven mellan övre delen och nedre delen av plast höljet. Bänd med mer våld än vad som verkar okej tills överdelen kommit loss överallt utom på ett ställe. Inse att det finns en skruv under en tejpbit. Skruva upp sista skruven och bänd lite till så att överdelen av ytterhöljet lossnar helt.
  • Leta upp CMOS-batteriet och bänd bort blåtands-modulen (tror jag det kan vara) som är tejpat över kontakten.
  • Byt CMOS-batteri och montera ihop datorn igen
  • Inse att det ligger en massa skruvar på skrivbordet som borde varit fastskruvade någonstans inuti det nu helt stängda chassit. Åter till bändandet…
Väl inpackat och fasttejpat

Väl inpackat och fasttejpat

Tiden håller sig än så länge, det verkar varit ett lyckat ingrepp.

 

 

Läst under 2014

januari 11, 2015
  • The Long EarthTerry Pratchet och Steven Baxter samarbetar för att ge läsare världen över en inblick i hur oändliga resurser skulle påverka mänskligheten. Efter att ritningarna till en enkel manick för att kliva mellan parallella jordklot publiceras på nätet börjar en ny våg av kolonisation till ett till synes oändligt antal orörda jordklot. Lobsang, en tibetansk munk återfödd som en AI, och Joshua Valienté beger sig på en lång resa till fjärran världar samtidigt som en rörelse mot nyttjande av dessa parallella världar växer sig starkare på hemmaplan.
  • Doctor Who: The Wheel of IceStephen Baxters Doctor Who-roman är på sitt sätt underhållande men lämnade inte direkt något intryck. Doktorn landar tillsammans med sin medresenär på en rymdstation byggd av is. Rymdstationen drivs av Bootstrap Inc (Finns även i andra böcker av Baxter) och dess syfte är att bedriva gruvverksamhet på månen stationen kretsar kring. Problem uppstår, folk dör, det är något okänt, ungdomar revolterar och doktorn springer om kring.
  • The Simpsons and their mathematical secrets – Simon Singh reder ut de matematiska skämt som finns dolda i de otaliga Simsons-avsnitt som producerats. Boken är en fantastiskt intressant läsning där de komplexa begrepp görs förståeliga med en lagom dos humor.
  • Frankenstein
  • The Hydrogen Sonata – En fantastisk rymdopera som blandar avancerade koncept med action och ett intressant person galleri. Gzilt-rasen har bestämt sig att stiga upp till ett högre existentiellt plan och I samband med detta förstörs ett skepp på väg till festligheterna som hör till beslutet. Boken är till viss del en deckarhistoria där ett gäng AI-styrda skepp försöker luska i det hela. Berättelsen kretsar också kring Cossont som blir en bricka i det maktspel som sker kring henne.
  • Synners
  • Bearers of the Black StaffTerry Brooks fortsätter att blicka tillbaka mot de fyra ländernas skapelse. Skyddet mot omvärden som sattes upp i The Gypsy Morph börjar bryta samman och tiden för de som har levt i den skyddade dalen att kliva ut i den nu omformade välden är kommen. Tyvärr är väldigt få intresserade av att lämna den trygghet som dalen alltid har varit men kanske har de inget val? Boken är i stil väldigt lik de andra böckerna i Shannara-serien i dess upplägg och den vane läsaren blir inte särskilt överraskad, men kanske i del två?
  • Peacemaker
  • The Long War – I uppföljaren till The Long Earth fortsätter författarna att utforska vad det skulle betyda ifall oändliga resurser fanns tillgängliga i form av parallella världar. När avlägsna kolonier börjar bryta sig fria vill USA visa en militär tillvaro ute i sina parallella kopior och visa att det centrala styret fortfarande har en funktion. En flotta med luftskepp skickas ut för att hjälpa och visa upp sig för kolonierna. Parallellt med detta börjar Trollen, en art humanoider som naturligt kan flytta sig mellan världar bege sig iväg från världar befolkade av människor. Joshua Valienté blir åter indragen i att lösa mysteriet.

I fjol lämnade jag inte min trygghetszon nämnvärt, det största språnget måste ha varit Frankenstein och det är inte ett särskilt långt språng. Jag tycker dock inte det är ett stort problem, jag läser för att slappna av och då skadar det inte att hålla sig till familjära territorier.

Merry Chipmas

december 22, 2014

God Jul allesammans!

Jag har arbetat färdigt för det här året och lever en tillbakalutad tillvaro med glögg russin och saffranskorpor. Julmusiken har snurrat sedan första advent och börjar bli lite uttjatad.

Merry Chipmas!

Merry Chipmas!

Turligt nog har mikrokollektivet släppt Merry Chipmas 2014, en ny samlingsskiva med julinspirerad chipmusik! Dessa kantiga vågformer sprider en oändlig mängd julstämning till alla med öppet hjärta.

Tidigare års utgåvor finns också för de som får mersmak

tree

God Jul allihopa, ha det fint, drick glögg och umgås med nära och kära!

Peacemaker

december 14, 2014

Nummer tre på min lista för att få in fler kvinnliga science-fiction-författare i min bokhylla var Marianne De Pierres men boken jag hade valt blev ersatt av Peacemaker (pga vad som fanns tillgängligt när jag köpte böcker).

Jag trodde jag skulle ha stora problem med boken på grund av att framsidan gav intrycket att det var någon form av space-western, och denna kategori av sci-fi är jag inte riktigt förtjust i. Till min glädje var det inte riktigt så utan mer av en noir-deckare i framtidsmiljö.

Peacemaker (C) Angry Robot Publishing

Peacemaker (C) Angry Robot Publishing

Historien kretsar kring Virgin Jackson, en parkvakt på en av de få nationalparkerna i Australien, som tillsammans med en Amerikansk Marshal vid namn Nate Sixkiller undersöker ett mystiskt dödsfall i parken. Virgin får polisen mot sig samt delar av den undre världen, hon blir allvarligt skadad och ser syner, inget går bra.

Världen som målas upp ligger inte långt in i vår framtid, men utarmningen av jorden är påtaglig och stora megastäder är vanliga. Moderna teknologier som USB och plattor används fortfarande och satelliter finns dedikerade för organisationer så små som en parkförvaltning. Detta ger en bild som är lätt att relatera till men leder inte direkt till några djupare frågor.

Det här var en mycket lättläst bok, välskriven och inga pauser för eftertanke behövdes. Många karaktärer verkade väldigt stereotypa när det presenterades men längre in insåg man snabbt att de hade ett djup och uppfriskande egenskaper. Jag gillade boken och kommer nog läsa nästa del också.

Företaget att läsa fler kvinnliga författare känns lite fånigt på ett sätt, att jag ens behöver göra det är nog i mångt och mycket på grund av att jag snöat in på ett fåtal författare. Det är alltid bra att bryta sig loss från sina (litterära i det här fallet) kedjor och vidga sina vyer.

Men kanske har det varit annorlunda? Har jag valt bort kvinnliga science-fiction författare på grund av någon förutfattad mening? Har de inte synts lika väl som de författare jag brukar välja? Kanske, Kanske inte… jag har ingen aning.

I vilket fall är jag rikare nu än när jag började och med stor sannolikhet tittar jag längre bort i bokhyllorna nästa gång jag är på sf-bokhandeln.

Synners

november 27, 2014

Synner – noun. A person who synthesizes

Synners av Pat Cadigan var den andra boken jag införskaffade för att uppväga den manliga dominansen i min bokhylla.

Romanen är en tät och mörk cyberpunk-historia med allt som det innebär, ett utbrett internet (the data lines) kopplat till allt. Virus som förstör eller fungerar som graffiti, virtuell verklighet och givetvis nästa stora tekniska framsteg.

En av bokens styrkor är det varierade persongalleriet. En utbränd reklamproducent, en missbrukare som bara vill förmedla sina visioner i den renaste formen, en uppkäftig video-producent, ett gäng hackare. Varje karaktär har en unik egen röst med ett språk så karaktäristiskt att man förstår direkt vem som säger vad utan att namn nämns.

Världen som förmedlas är styrd av företag men unga hackare lyckas hela tiden hitta sprickor i fasaden och bända bort stora betongblock med hjälp av den nya teknologin. Nätverket som assisterar förare att undvika trafikstockningar är kontinuerligt missvisande och Doctor Fish sätter in meddelanden bland alternativen på snabbmatsmenyn.

Den inre värden utforskas också men det filosofiska drar ner på tempot i handlingen. Jaget och dess fragilitet behandlas i ett hektiskt tempo tillsammans med artificiella intelligenser och den brokiga skara som utgör romanens kärna.

Jag gillade boken skarpt, det är ingen hård science-fiction-berättelse utan en fantasifull mörk actionfylld åktur med en kärna som är lätt att relatera till. Karaktärerna var trovärdiga och den påhittade slangen fungerar bra, särskilt ungdomarnas situation där de isolerades från föräldragenerationen av att vara tre steg framför dem i användandet av den nya tekniken. Dock är det inte bara de som kan relateras till, utan också de vuxna. Vissa är fast i det dagliga och vill bara fly, andra vägrar växa upp och ta ansvar och inget är enkelt för någon!

Det som är skrämmande är att Synners fångar mycket av det som idag är verklighet…

Frankenstein

november 20, 2014

I fjol bestämde jag mig för att läsa mer science fiction skriven av kvinnor och detta projekt är nu i full gång, jag har nu läst två av de verk jag satt för mig att läsa och håller på med ett tredje. Den första jag tog mig för var Frankenstein av Mary Shelley eftersom detta är en riktig klassiker.

Idén till Frankenstein är (enligt förordet på den utgåva jag har) i princip en scen i boken. Natten då Viktor Frankenstein vaknar av att hans skapelse står tyst i rummet och ångesten över vad han skapat är nästan kvävande. Scenen är stark och kanske den starkaste i boken som likt många samtida böcker är väldigt fokuserad på detaljer och språket.

Boris Karloff som monstret

Boris Karloff som monstret

Berättelsen är tredelad, där i en del vi får följa monstret under dess uppväxt och mognad. Den här delen skulle jag vilja påstå är den starkaste, jag gillar framförallt en sekvens där monstret observerar en fattig familj och lär sig språk och hur människor interagerar. De andra delarna följer vi Viktor i hans lycka och sorg, dessa kunde jag inte ta till mig på samma sätt som monstret eftersom karaktären Viktor Frankenstein känns en aning konstlad och vid flera tillfällen tänker jag ”Ingen har någonsin pratat så där”. Trots detta kände jag empati för honom, och led när han plågades som mest.

Språket i boken är en aning mer komplicerat än vad det behöver vara men detta tillskriver jag eran när boken skrevs och ser det inte som en direkt brist. Naturbeskrivningarna är detaljerade och frambringade bilder på de mest idylliska alpbyar, blanka sjöar och forsande floder medan jag läste.

Jag upplevde Frankenstein positivt för det mesta trots att den snart är 200 år gammal så håller den. Jag läste den korta stunder, höll jag på för länge tappade jag koncentrationen och kände att jag bara tröskade ord. Detta är inte på något sätt samma historia som jag sett på film utan något helt annorlunda och det gjorde mig glatt överraskad.

Fantastisk Filmfestival 2014

oktober 26, 2014

I år fyllde Fantastisk Filmfestival 20 år och det firades med ett riktigt starkt program, en fest och spelning av Night Satan. Festivalen bjöd som vanligt på en blandning av högt och lågt. Jag vill rikta ett varmt tack till samtliga inblandade, ni gör ett fantastiskt(!) jobb. Lund är ingen dum stal att vara i även mellan filmerna, här kan man gå i Botan [Botaaa-an] och titta på växter, man kan äta gott och man kan hitta en pub med bra dryckesutbud ifall man blir törstig.

biljetter

De filmer jag såg:

Torsdag

  • The Guest – Lite märklig film och svår att kategorisera. På ett sätt är det en ganska enkel actionfilm och på ett sätt är det ett psykologiskt drama. Bra skådespelarinsatser och en mycket bra story borde kanske ligga först i minnet men det jag minns med mest glädje är det fantastisk soundtracket med bl.a Nitzer Ebb och DAF.
  • Sharknado 2- Under speciella förhållanden kan en tornado suga upp hajar ur havet och kasta omkring dom över land. Och hajarna dör inte utan äter folk. Och det finns actionhjältar. Och inte mycket till vettig story. Och det är fantastiskt underhållande.

Fredag

  • What we do in the Shadows – Denna Nyzeeländska mockumentär om en trio vampyrer som delar hus är förvånansvärt underhållande. Karaktärerna är dels väldigt stereotypa och dels helt nyskapande. Dessa vampyrer är karismatiskt inkompetenta, inte så onda som man skulle tro och har den klassiska aversionen för varulvar
  • Död Snö 2 - Norges Nazizombie invasion fortsätter direkt där den första filmen slutar. Lyckligtvis var Nazi-zombierna inte nöjda utan ville fortsätta med sitt originaluppdrag. Det enda som kan kontra nazi-zombier är givetvis kommunist-zombier.

Lördag

  • Joshî zu – Japanska färgkodade superhjältar! De är kallade på grund av att deras efternamn innehåller en färg, de kämpar med att få superhjältelivet att gå ihop med deras vanliga 9-5-jobb och framförallt slåss de mot rymdmonster som vill invadera jorden i samma grustag om och om igen.
  • Faust 2.0 – Denna skräckantologi har ett par ljusglimtar samt ett par rätt dåliga sekvenser. Temat på denna antologi är att sälja sin själ med hjälp av modern teknologi. Funkar det tja, nja, nä egentligen inte. Men som sagt bland dessa fem kortfilmer finns det ett par ljusglimtar.

Söndag

  • Från Djupet av Mitt Hjärta – Sammanfattningsvis handlar den här om ett gäng ungdommar som tar ett par kanoter och åker på paddelsemester, efter ett tag blir det dålig stämning. Men denna filmen är mer än så, en förvirrad bakgrundshistoria klarnar upp allt eftersom. Filmen bjuder också på fantastiskt vackra naturbilder, så pass att man kan överväga att se den bara för dessa.
  • LFO – Vad gör man ifall man kan kontrollera någon helt och fullt? Förhoppningsvis inte det Robert gör, leker dockteater med sina grannar. Allt går givetvis inte bra och Robert får problem. Detta är nog den bästa svenska Science Fiction-filmen som släppts de senaste åren, vilket inte säger mycket men den är faktiskt bra också!

Torsdag

  • I, Origins – Skaparen av Another Earth är tillbaka med en ny filosofisk science fiction-film. Denna gång liger fokus på det mänskliga ögat. Denna är lite mer ankrad och den stora frågan om ögat är själens spegel är lite mer lättillgänglig, Även om denna filmen är lite enklare och faktiskt mycket bra når den inte upp till Another Earth‘s storhet.
  • Cold In July – Efter att ha dödat en inbrottstjuv mer eller mindre av misstag blir Richard jagad av mördarens pappa. Polisen kopplas in men något verkar fel. Filmens rytm är ovanlig, efter en halvtimme känns det som filmen är slut, sedan efter en timme känns filmen som den är slut. När filmen väl är slut känns det som man hunnit med tre filmer.

Fredag

  • High Kick Angels – Japanska skolflickor vs Japansk Maffia beskriver den här filmen som lyckas behålla en hel del värdighet trots det kliché-artade temat. Välkoreograferad action med tjejer som tillåts vara fula, bitvis stereotypa samt bryta från normen.
  • These Final Hours – Jorden har gått under men det vet den inte om ännu. En Asteroid slog ned på norra halvklotet och den brinnande chockvågen når Australien om tolv timmar. James är på väg till den sista festen för att glömma men hittar en flicka som separerats från sin pappa. En inre konflikt solidiferas och resans mål är inte längre lika klart.
  • Why don’t you play in hell – En japansk splatter som levererar hinkvis med blod samtidigt som den inte är överdriven på samma sätt som Tokyo Gore Police. Ett litet filmteam drömmer om att göra sitt stora genombrott men hänger mest omkring och dricker öl och tittar på sina gamla trailers. Sedan har den ju den här.

Lördag

  • Suburban Gothic – Utan pengar flyttar Raymond hem till sina föräldrar i förorten där allt är som saker är i förorten. Dock gör sig Raymonds förmåga att kommunicera med spöken sig påmind igen. På något sätt var den här är filmen filmen jag hyrde när jag var 11, fast inte någon av de filmerna. Det är en 90-tals-komedi, allt var klassiskt men lite nytt och jag skrattade mycket.
  • Predestination – Tidsresor! Wooo! Min favorit genre, och den här är intressant även om den inte gör något direkt nytt. Tidsresebyrån reser fram och tillbaka på jakt efter en hal terrorist men filmen handlar inte om det egentligen. Det handlar om en agents specifika tidslinje som knycklas och kastas runt omkring. Intressant och mycket mer lätt att hänga med i än Primer.
  • Zombeavers – Zombiebävrar, historien dräller av zombie-bäver-utbrott men först nu kommer en film baserat på dessa skrämmande incidenter. Filmen har det som krävs, tonåringar i en stuga, några interna konflikter och givetvis zombiebävrar. En fin avslutning på festivalen!

pickle

september 25, 2014
Dillinlagda gurkor*

Dillinlagda gurkor*

Till mitt lilla spel ville jag lägga in möjligheten att spara och ladda spel och funderade länge på hur man gjorde det på bästa sätt. Jag hittade efter ett tag pickle i pythons standardbibliotek som visade sig vara ett enkelt sätt att hantera detta på.

Det pickle-modulen gör är att serialisera python-objekt till en fil. Med detta menas att pickle omvandlar objektet till en serie bytes som sedan kan skrivas till fil. Man kan jämföra det med att i C dumpa en struct via

typedef struct {
int pos[2];
int size[2];
char name[256];
} data_t

data_t d;
write(file, d, sizeof(d));

Detta fungerar för struct:ar som enbart innehåller data, men innehåller den referenser blir det hela mer komplicerat och kräver särskild implementation. Eftersom python ser allt som objekt, blir Pickle lite mer intelligent och serialiserar all data som lagras i objektet samt alla andra objekt som objektet hänvisar till (rekursivt hela vägen ner till basobjektet object) samt funktionerna (kod är också objekt) som ingår i objektet.

För att spara all data i mitt spelarobjekt räcker det med

pickle.dump(player, open(player.save_slot + "/player.data", 'wb'))

vilket ser ganska enkelt ut, tyvärr finns det komplikationer. När jag försökte detta första gången fick jag följande felmeddelande

TypeError: can’t pickle Surface objects

Detta beror på att objektet måste ha bland andra metoderna __getstate__() och __setstate__() för att läsa ut samtliga objekt i objektet och pygame-objekten saknar detta (åtminstone Surface och Sound och i dessa fall är det nog vettigt att hantera utanför pickle pga. datamängden).

För att gå runt det här problemet måste de felande objekten raderas från listan av objekt som sparas och sedan manuellt återställas när objekten laddas in igen. Detta görs genom att implementera en egen variant av __getstate__() och __setstate__():

def __getstate__(self):
print 'getting state!'
state = dict(self.__dict__)
#remove unpicklables
state = {s:state[s] for s in state if s != pygame.Surface and s != pygame.Sound}
return state

def __setstate__(self, state):
self.__dict__ = state
self.a = animate.animationGroup()
self.restore_unpicklables()

När pickle.dump sparar objektet anropas mitt objekts __getstate__() och innan uppslagsverket med alla objekt returneras plockas alla objekt som inte kan serialiseras bort (här pygame.Surface-objekt och pygame.Sound-objekt). När sedan objektet skall återställas kallar pickle.load()__setstate__() för att återställa objektets interna uppslagsverk anropas funktioner för att återskapa de borttagna objekten.

Det här metoden att hantera sparfiler på har både brister och fördelar men fungerar bra under utvecklingen och tog en halvtimme att skriva ihop. Den stora fördelen var att jag snabbt kunde komma igång och få någonting som fungerar. Den stora nackdelen är att spelarobjektets blir exakt som det var när det sparades och ifall variabler eller nya funktioner tillkommit kommer dessa saknas vilket kan leda till strul. Sedan bör man nämna att picklade objekt är relativt osäkra i och med att allt lagras i ett helt öppet format och inga kontroller genomförs innan datan laddas in.

* Bilden kommer härifrån, rekommenderas för inspiration för heminlagda gurkor!

Sommarsummering

september 7, 2014

Semestern började med vansbrosimmningen och gick sedan mycket snabbt. Mycket hanns med men vila var det lite brist på. Universum gjorde sitt bästa för att kompensera med värme men det visade sig snabbt att detta inte var vidare lyckat. Bilen rullade ca 320 mil och jag hann både se höga kusten och uppleva den ultimata köupplevelsen på Gröna Lund. Vi hann ha det rätt fint värmen till trots och det hjälpte mycket att sova i tält så nätterna blev uthärdliga.

Utsikt över Ulvön

Utsikt över Ulvön

Direkt efter semestern åkte jag på jobbresa till Florida för att validera en produkt mot vår partners skrivare. Florida är på tok för varmt och fuktigt i Juli för att man ska kunna uthärda utomhus i många minuter. Det blev mest att jobba och sova. En halvdag ledigt fick jag iallafall och gick en sväng på stranden.

När jag återvände från landet i väst (USA, inte Norge) packade vi oss ombord på ett tåg och åkte upp till Dalarna för att se Kraftwerk uppträda på Dalhalla. Innan föreställningen hade vi lyxen att bli bjudna på fördring vid ett par bekantas husvagn på parkeringen. Bandet levererade och körde samtliga klassiker till publikens stora jubel.

Kraftwerk

Kraftwerk

Dalhalla är en riktigt häftig plats och det förgyllde nog upplevelsen avsevärt.

Efter Kraftwerk-konserten följde en lugn tid fram till Kalabalik på Tyrolen. En festival med synth och EBM-musik förlagd på en upprustad folkpark i Blädinge utanför Alvesta. Banden var för mig som vanligt i helt okända men många var riktigt bra. Planet, Video Look och Koloroïd imponerade mest. Sedan spelade också det fantastiska bandet Playa Del Igles som sjöng om bilar eller att bada eller nått.

Playa del Igles på Scen

Playa del Igles på Scen

Vi hade också riktigt tur med tältgrannar, ett gäng trevliga filurer dök upp kring vårt tält medan vi var borta och hade annat för oss.

Vid ingången lirade enmansbandet Anders Flanderz.

Vid ingången lirade enmansbandet Anders Flanderz.


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 214 andra följare