Läsåret 2016 har varit relativt rikt och blandat. Jag har inte läst något särskilt tema utan har bara plockat upp de böcker som fallit mig in. Det har visat sig en bra strategi, jag har tyckt om det mesta jag läst och har hunnit med rätt många böcker.
Three Men On a Bummel – Jerome K Jerome’s uppföljare till Tre men i en båt. Denna gång är männen aningen äldre, gifta med barn och ute på cykel i Schwartzwald. Boken har samma stil som föregångaren men med långa utvik och roliga anekdoter, dock är den inte riktigt lika rolig som föregångaren. Karaktärerna har vuxit och att det är mer fokus på familjelivet, deras fruar och barn, men skrapar man på ytan finns de unga männen som gav sig ut på båtsemester för en massa år sedan kvar.
The Long Way to a Small Angry Planet – Becky Chambers första roman är ett rymdäventyr korsat med ett relationsdrama som fungerar väldigt bra. Rosemary Harper flyr från sitt liv på Mars och under ny identitet tar hon anställning på The Wayfarer. Tillsammans med övriga besättning beger de sig mot en liten arg planet för att öppna en ny farled genom hyperrymden.
Nattens Circus – En magisk bok som gör en sugen på att förtrollas på riktigt. En duell mellan två magiker utspelas under många år på Nattens cirkus. Frågan är dock ifall de två pjäserna som tävlar och har så mycket gemensamt kan hållas separerade. Miljöerna och de magiska rummen på circusen beskrivs på ett sådant sätt att man bara vill läsa mer och mer, och helst av allt vill man att denna circus ska dyka upp i utkanten av stan… trots att man är 35…
Robinson Kruse – Denna klassiker håller hög klass. För er två som inte kan berättelsen lämnar Robinson sitt hem för att bli sjöman mot sina föräldrars vilja, hamnar efter flera olika sjörelaterade olyckor ensam på en öde ö. Det som fascinerar mig i denna roman är hur Robinson måste återuppfinna mycket av den moderna civilisationens verktyg och metoder. Hur odlar man vete? Hur gör man krukor?
Proxima – Stephen Baxter är en av mina favoriter när det gäller Science Fiction och skriver alltid om både det enkla och det fantastiska. Proxima fokuserar på koloniseringen av en planet kring Proxima Centari. Yuri är en av de ofrivilliga kolonisterna på Ad Astra, skeppet som på ett par år ska ta sig till Proxima Centari där stora mödor väntar. Hemma i solsystemet växer spänningen mellan FN och den Kinesiska Konfederationen och krig hotar och samtidigt som detta görs en ny upptäckt på Merkurius.
Final Reckoning – Alfred Bester är jagad och tar sin tillflykt till ett litet hotell i Paris. Här beskrivs Bester mer som en människa, han älskar, oroar sig och skaffar sig ett vanligt hederligt jobb som litteraturkritiker. Bester är precis som han är i Babylon 5, han är lätt att tycka om och han är lätt att hata. Hans vänliga sida är fantastiskt sympatisk medan när han är trängd är han villig att offra de flesta för att rädda sitt eget skinn.
Version Control – Känslan av att något inte är som det borde vara plågar Rebecca. Hon har förlorat sin son med kommit över sorgen, hanterar sin alkoholism och har ett bra jobb i kundtjänsten för ett nätdejting-företag. Hennes man lägger all tid på sitt projekt som inte ska kallas tidsmaskin (men det gör alla). Bokens futurism är både realistisk och deprimerande, ledningens järnkoll på Rebecca när hon tar emot samtal, de självkörande bilarna, mönsteranalys av människor.
The Long Cosmos – Sista delen av Stephen Baxters och Terry Pratchetts Långa Jorden-serie fortsätter att fascinera men når inte lika högt som de tidigare delarna. 60 år har nu gått sedan mänskligheten tog steget till nästa jord i det långa pärlbandet av planeter och saker och ting är verkligen inte som som de var. Stora delar av mänskligheten har återgått till ett sorts jägar-samlar-samhälle. Joshua Valienté hamnar tidigt i trubbel och det är lite hans eget fel. Samtidigt ekar en signal över samtliga jordklot, och sätter saker och ting i rörelse.
Ancilliary Justice – Det här är min absoluta favoritbok i år. Den låter som en typisk rymdopera men den är välskriven och alla delar är fascinerande. Huvudpersonen var skeppet Justice of Toren, men det enda som återstår av hen är en ensam underordnad kropp. Känslokallt genomför hen de sista delarna i en 20 år lång plan att hämnas och föra vissa sanningar i ljuset. Justice of Toren har svårt att bestämma personers kön och är över huvudtaget inte intresserad av detta, vllket gör det till en intressant läsning. Alla personer i boken ges feminint pronomen tills motsatsen upptäcks. Detta gör det hela till en intressant läsning på många sätt.
Tourquai – Någon skar huvudet av Osvald Gam, och det är upp till Larry Blodhund att ta reda på vem. Detta är början på en rafflande mordgåta som utspelas i det idylliska Mollisan town. Mollisian town befolkas av mjukisdjur och, har morgonregn och kvällsbris varje dag. Mordgåtan är tuff, och alla ljuger. Blodhunds spår kallnar snabbt och ledtrådarna leder ingenvart, men hunden är enträgen trots alla sina laster.
Åke i exil 