Tysklandsbiten

Tysklandsbiten innefattar alla möjliga komponenter, (i omvänd alfabetisk ordning:) umebor, tvätt, en ensam trainspotter (sorterad efter trainspotter), festival, Berlin.

Resan till Tyskland började av helt naturliga skäl inte i Tyskland, däremot började den i Lund. Men min berättelse om denna resa över hav och genom skogar har sitt avstamp i Umeå. Från Umeå skulle vi flyga till Helsingborg med bagage som bland annat innehöll en Commodore 64. Det är uppenbarligen inte tänkt att man ska flyga den här sträckan den här tiden på året för den innebar en transfertid på Arlanda på minst åtta timmar. Vi landade på Arlanda tidigt på morgonen och tog oss en tupplur i Skycity innan vi åkte in till Stockholm för att spendera dagen i regnet. Här någonstans viskade en liten paranoia-demon i mitt inre öra: ”Det är lång tid att köra bagage fel på”. Men min vana trogen viftade jag bort den lilla gyllengröna demonen och hade trevligt (fortfarande i regnet). Kvällen kom, vi åkte till Arlanda, flög till Ängelholm/Helsingborg-flygplats, väntade in bagaget…och vääntade…och vääääntade. Till slut uppdagades det att en bagagevagn hade kört vilse på Arlanda och levererat ett lass bagage till fel plan. Detta hade inte varit något direkt att oroa sig för ifall det inte var så att tåget till tyskland skulle gå kvällen dagen där på.

På tisdagen väntade vi spänt på att våra tillhörigheter skulle levereras i tid enligt löfte och jag passade på att gå till en frisör, besöka biblioteket och teckna nytt el-avtal. Klockan två kom en budbil med vårt bagage och var imponerad över min välvårdade nyklippta uppsyn. Detta var inte strikt sant eftersom jag satt kvar hos frisören när budet kom och lämnade bagaget men jag är säker på att han hade varit imponerad ifall han sett mig.

På kvällen åkte vi till Lund i god tid, åt middag, handlade färdkost och hoppade på tåget. Vi delade kupé med ett gäng från Holland (varav en var från Brazilien) och en ensamresande tysk. Vi började prata med den ensamresande tysken som visade vara en riktig trainspotter med egen hemsida och allt.

Tåget på färjan

Tåget lämnade av oss på en modern tågstation, som enligt alla skyltar vi såg, låg i Berlin. Vi försåg oss med kartor, biljetter till lokaltrafiken och en vag aning om åt vilket håll vi skulle ta oss och begav oss på jakt efter vårt vandrarhem Green Eggs and Ham. Green Eggs and Ham är inget vanligt vandrarhem utan har bara en eller två-sängs-rum i en lägenhet i en gammal byggnad och framför allt drivs det av det mysiga paret Dirk und Nino. Efter vi checkat in tog vi oss en tupplur innan vi gav oss ut i staden.

Green Eggs and Ham

I staden turistade vi rätt hektiskt första dagen och gick förbi The Berlin Wall Memorial och East side Gallery, på kvällen åkte vi till Kreuzberg och gick och tittade på hus och människor. Kreuzberg verkar vara en riktig blandgryta med folk från olika bakgrunder och det finns mycket restauranger och pubbar här av olika karaktär. Här och var satt posters för olika händelser och nysläppta skivor, bland annat Gustav – Verlass die Stadt fastnade hos mig. Likt resten av Berlin är det en salig blandning av gammal och ny arkitektur och en och samma byggnad kan ha fasader av olika karaktär. Dag nummer två gick jag vilse i närområdet kring vandrarhemmet men lyckades hitta till en stor skivbutik och lyckades hitta gustavs skiva.

East side gallery

Brandenburg Tor

Vardag i Kreutzberg

Tvättdag?

Dag tre åkte vi tåget västerut mot Hildesheim och M’era Luna. En festival för alla sorters Gothare (och andra som mig) som äger rum ute på en flygplats. Det första problemet vi råkade på när vi kom fram var att vi blev ansvariga för att ordna ett område att sätta upp fyra tält samt ett partytält (eller paviljong som det heter på tyska). Vi insåg snart att vi var på tok för sent ute och alla gräsytor var upptagna, men lyckades efter ett par kilometers vandring muta in ett alldeles för litet område. Mitt resesällskap visade sig dock vara en makalös förhandlare och lyckades byta till oss ett område som var mycket större (där vi nätt och jämt fick plats). Vårt Camp bestod av oss och tre tält innehållandes ett gäng från Umeå som trotsat älgar, hav och autobahn för att åka på denna festival. Blandningen var lyckad även om man kände sig lite underklädd då och då. Och diskussionerna som uppstod lärde mig bland annat hur och varför kamouflage till sjöss under första världskriget ser ut. Fredagskvällen avslutades med att vi allihopa gick på disko och skuttade runt som brukligt är.

Vårt camp

På lördagen började banden spela klockan 11.00 på förmiddagen och höll sedan på fram till midnatt på två scener med 20 minuters paus mellan varje akt.

Banden jag hann se var:

• Das Ich
• Rotersand
• Sisters of Mercy
• The Other
• Colony 5
• Editors
• Skinny Puppy

Sedan såg jag delar av Laibach, Feindflug och Nitzer Ebb, Nitzer Ebb var bra som vanligt men Laibach övertygade inte riktigt. Feindflug gillade jag biten jag såg men jag hörde de tappade mot mitten av showen.

Editors var det band jag uppskattade mest, de var fantastiskt skickliga och hade finfin scennärvaro. Och sedan bröt det väldigt mot det jag sett tidigare under festivalen genom att vara ”poppigt”, mångfacetterat och glatt trots de delvis mörka texterna. The Other var också kul att se, Horror Punk (eller nått sånt) som drog fram de tre punkarna (läderjacka, anarki-A och tuppkam, det klassiska ni vet). Sisters of Mercy var också bra men förhoppningarna var högre. De flesta band jag såg var självklart bra men dessa är de som var nämnvärde. Vissa band spelningar led av den korta sound-check tiden, volymen kunde vara för låg eller få plötsliga spikar när ett nytt instrument användes men inga katastrofala problem uppstod.

Jag har den distinkta känslan av att jag glömt en eller två akter jag såg, ifall jag kommer på någon så uppdaterar jag listan.

Etiketter: Berlin, festival, M'era Luna, Semester