Posts Tagged ‘RASL’

Parallella serier

maj 18, 2010

(Jag tycker fortfarande att ”parallell” i alla dess former är roligt att skriva, fyra ‘l’!)

Jag läser just nu en hel hög seriealbum samtidigt, Sandman (Vol IX The Kindly Ones), Death’s Head (Vol 2), RASL (Vol 2 The Fire of St George) och Captain Britain (Vol 4 The Siege of Camelot). Och det är intressant hur olika de är stilmässigt, och nu menar jag i språk, i bild och i berättande.

Captain Britain startade som en Brittisk klon av spindelmannen med vaga referenser till de brittiska öarnas mytologi (Merlin är väl den mest framträdande figuren). Tempot och stilen förändras ganska abrubt när Captain Britain dyker upp i en Black Knight historia vandrandes på stranden utan en aning om sin egen identitet. Den här historien har ett långsammare tempo och är tecknat i svart/vitt utan grå skalor vilket ger en ganska dyster stämning. Denna story drar in mer brittisk mytologi med Otherworld, Camelot och Kung Arthur. Längre fram förändras serien igen, denna gång går stilen tillbaka till mer standardiserad Marvel-stil och den sista storyn produceras av Alan Moore och Alan Davis.

Sandman är en klassiker i serievärlden, skapad av den fantastiska författaren Neil Gaiman och tecknad av en uppsjö olika tecknare. Historien är komplex och får en till synes omnipotent protagonist (Oh yes, dom orden!) Dream/Sandman/Morpheus visa svagheter och en rätt sorgsen personlighet. De återkommande karaktärerna är starka och jag tycker särskilt om Delirium, en ung förvirrad, glad, ledsen, uppsluppen, osannorlik flicka i tonåren. Hennes dialog går i rengbågens alla färger och är sällan sammanhängande men ändå ofta full av insikter. Serien är för lång och komplex, referenserna till litteratur och mytologi för många, karaktärerna för färgstarka för att sammanfatta på några rader.

Death’s Head anser sig vara en ”Frilansande fredsbevarande soldat” även om de flesta anser honom vara en prisjägare. Den här serien är en mer brittisk Marvel-serie än (åtminstone den tidiga) Captain Britain då serien är mer våldsam och humoristisk. Death’s Head som karaktär sticker ut pga. sin vana att formulera var och varannan mening som en fråga. Det är imponerande hur mycket karaktär bara ett visst sätt att tala kan ge en karaktär, och hur lätt det är att tycka om denna frilansande fredsbevarande soldat trots alla hans brister. Som egen serie existerade Death’s Head inte särskilt länge, men som karaktär/fenomen har han haft ett långt och brokigt liv och dykt upp i allehanda serier.

RASL är en enkel konsttjuv på samma vis som en fraktal är ett enkelt mönster, varje sida jag läser lägger till en ny dimension i karaktären och varje kapitel ger nya större frågor samtidigt som frågor från tidiga kapitel besvaras. Jag har tidigare skrivit om RASL del 1. Del två spenderar större delen av tiden till att fylla ut bakgrundshistorien, förklarar tekniken bakom RASL‘s dimensions-drift-utrustning samt varför RASL nu är laglös. Det tråkiga är att det lär dröja minst ett år innan del 3 dyker upp i handeln.

else

RASL

oktober 11, 2009

RASL är väldigt olikt de andra serier jag läst av Jeff Smith. Bone (som väl är hans mest uppmärksammade skapelse) kan var mörk men har fortfarande en genomgående lättsam ton mycket tack vare de runda gulliga Bone-figurerna, och korkade råttvarelser. RASL är mörk och lättsamma sekvenser ser ut att vara i princip helt frånvarande. Svart humor är nog det närmaste man kommer, men så klassas serien som Sci-Fi Noir och tar mycket av stämningen från Noir-fiction genren.

Omslagsbild för nummer tre

Omslagsbild för nummer tre

RASL är en konsttjuv som undviker att haffas av polisen genom att stjäla konst från parallella verkligheter, även om detta inte alltid fungerar klockrent. För att färdas mellan verkligheter använder han en mask (som får mig att tänka på Maya/Inka-indianer) samt ett par prylar som ser ut lite som jetmotorer. Saker och ting börjar dock bli riktigt komplicerade när en ödleaktig man börjar förfölja RASL från verklighet till verklighet.

Jag tycker verkligen om Smiths teckningsstil, jag är ofta helt fascinerad över hur han får till skuggor och hur han kan använda dom för att ge liv åt en scen. RASL är helt i svart och vitt och detta hjälper till att sätta stämningen och det känns som att det inte hade fungerat att ha den här serien i färg.

De första tre nummren finns samlade i RASL: The Drift.