Archive for the ‘Musik’ Category

13:e December a.k.a. Lucia

december 13, 2009

Idag fick jag äntligen upp min adventsstjärna, anledningen till dröjsmålet var en akut brist på sladd. Efter ett par små inköp lite knipsande med avbitartång och skruvande med skruvmejsel sken stjärnan lyckligt. Det var faktiskt väldigt mysigt att komma hem från träningen till det pappersfiltrerade skenet som är så karaktäristiskt för adventsstjärnor.

Julstämningen håller på att inställa sig ordentligt, utöver adventsstjärnan är mitt kontor pyntat och de flesta klappar är införskaffade. Jag har till och med ett par flaskor glögg i skafferiet. Det största problemet jag har är att jag inte verkar kunna få tag på lakritsstång till lakritskolan jag brukar göra. (Brukar som i har gjort två gånger tidigare.)

Ovan ser ni Commodores jul-demo som de hade snurrandes på C64:or i allehanda elektronik-affärer December -82. Nästan helt orelaterat är de jul-remixer som finns på C64-remix-siten remix.kwed.org:

Jag hoppas även på snö men det ser mörkt ut här nere, kanske när jag kommer upp till hemtrakterna över jul?

Annonser

Arvikafestivalen

juli 9, 2009
Packningen inför festivalen

Packningen inför festivalen

I helgen (som började förra onsdagen) var jag på Arvikafestivalen och hade ruggit roligt. Upplevelsen var komplett med fint väder, glada vänner, bra musik och på tok för lite sömn.

Band jag såg:

Av de band jag såg var Welle: Erdball klart bäst, med en tuff show och ett urval av snabba låtar som hela publikhavet studsade till. Detektivbyrån var också roliga att titta på, de har fantastisk publikkontakt och ser helt förträffligt lyckliga ut på scen. De flesta band var riktigt bra, Kite och Thermostatic var fantastiskt roliga att lyssna på (på olika sätt), DAF var hård och dansant och Röyksopp var helt klart över förväntan (taket lyfte nästan när de spelade Eple och 5 am).

Magic Pandas ersatte Detektivbyråns extranummer

Magic Pandas ersatte Detektivbyråns extranummer

Welle: Erdball bjöd på en fantastisk show, komplett med ballonger pappersflygplan och arkadmaskiner.

Welle: Erdball bjöd på en fantastisk show, komplett med ballonger pappersflygplan och arkadmaskiner.

Det var extraroligt att en hel bunt bekanta från Umeå hade letat sig till Arvika och första kvällen spenderades på Mein Camp. Mein Camp var förövrigt ökänt pga deras Joddelmusik och man hörde folk prata om dom i mindre glada toner ända fram till Laxå på hemvägen. Vårt eget läger ”Camp Barnslig Flodhäst” låg på den lugna campingen som var mindre lerig och generellt sett bra mycket fräschare än den stora campingen. Den lugna Campingen erbjöd också slavar funktionärer som hjälpte till att bära saker, slå upp tält, kom med hinkar man kunde svalka huvudet i. Den största bristen på den lugna campingen var att kaffe inte såldes utan man fick gå ett par hundra meter utanför för att då tag på sin frukostdos. Officiellt skulle det vara tyst efter klockan två men det var aldrig några problem att sitta pratandes och skrattandes fram till långt efter tre. Vi var ganska lugna och ingen verkar ha tagit illa upp.

Den lugna campingen klockan fyra på morgonen

Den lugna campingen klockan fyra på morgonen

Sista natten drog vi åter igen bort till stora campingen och satte oss och pratade med helt okända människor som bland annat spelade Dchenghis Kahn och Philemon Arthur and the Dung. Ett roligt gäng som vi lämnade för att se mer av vad folk sysslade med mitt i natten/morgonen. Det stod ett gäng och dansade runt en bergsprängare till tonerna av 90-tals-Techno, ett gäng spelade golf med pinnar och tomma ölburkar och ett par brandvakter stod och tryckte i en plåtlåda.

Resan hem gick via Laxå, Falköping och Jönköping och var regnig, men eftersom jag hade sällskap så ver det hela rätt behagligt. Vad som var mindre behagligt var att återgå till jobbet på måndagen.

Ett UFO skymtades ovanför biblioteket i Laxå

Ett UFO skymtades ovanför biblioteket i Laxå

Thing a Week Three

juni 12, 2009

I bloggar, podcasts och annan internetrelaterad media har jag hört namnet Jonathan Coulton nämas med jämna mellanrum. Herr Coulton hyllas ofta för sin insikt i teknologi och nördig popkultur (till exempel Science Fiction) och att han till stor del marknadsför sig med hjälp av internet har bidragit till hans nördstatus. I övrigt är han en klassisk singer-songwriter som producerar musik för den klassiska gitarr, bas och trummor-konfigurationen. Han verkar inte vara låsta till dessa utan slänger sig även med instrument som banjo, ukelele och dragspel.

Tidigare i veckan snubblade jag över låten Code monkey och bestämde mig för att köpa ett album (se inläggstitel för albumtitel) i mp3-format. De flesta av hand låtar finns tillgängliga som FLAC och i Kareoke-versioner utöver mp3. Samtliga varianter är DRM-fria och licensierade under Creative Commons BY-NC licens.

Albumet är riktigt trevligt att lyssna på och skiftar från folkiga tongångar till rock och country. Ett par låtar är deppvänliga men större delen av musiken är catchig och uppiggande. Texterna är oftast intressanta och en aning fyndiga, inte helt olikt They Might Be Giants.

8 tracks should be enough for anybody

maj 14, 2009

För ett par veckor sedan kom jag i kontakt med tjänsten 8tracks, en musiktjänst som låter vem som helst skapa ”mixband” och dela med sig av det till omvärlden. Jag gillar det här konceptet, man vet aldrig vad för musik som dyker upp och man hittar alltid något nytt intressant. Exempel på mix-band är When bands go under ”cover”… och For the Flu.

Tjänsten är helt laglig och köper licenser för musiken av skivbolagen/artisterna för att få sända musiken som läggs upp.

Min först 8tracks-mix är ett urval av den musik  jag lyssnade mycket på under mina tonår.

Pensionärer

april 18, 2009

På skärtorsdagen tog jag buss till tåg till Malmö för att se på SPOCK, The Mobile Homes och Elegant Machinery på en ackumulativ 65-års-tillställning anordnad av Neostalgia. Innan tillställningen hängde vi hos en bekant samt åtnjöt en falaffel.

Själva tillställningen började på riktigt när SPOCK intog scenen och rockade loss med Reactivated (, som jag aldrig hört men jag var glad iallafall). Nästa låt var dock mer bekant: Dr McCoy (en av mina favoriter av gruppen i fråga). De hade riktigt bra scennärvaro och var roliga att titta på, en av keyboardisterna hade handtag och axelrem på sin synth så han sprang fram och solade då och då.

Star Pilot On Channel K

Star Pilot On Channel K

The Mobile Homes var inte lika lätta att studsa runt till utan vi satt och vek papperflygplan, lådor och loppor medan de spelade. De lät riktigt bra och hade ett sound som eventuellt kan jämföras med Depeche Mode. Elegant Machinery har jag ingen direkt relation till men de var grymma på scen och lyckades verkligen få med publiken. Jag studsade nog lika mycket som alla andra trots att jag knappt hört någon av låtarna tidigare.

Elegant Machinery

Elegant Machinery

Det hela var mycket trevligt, efter banden spelat satt vi och pratade och låtsades höra vad som sades över musiken tills vi till slut gav upp och tog till dansgolvet. När stället stängde ansåg en vakt att att vi borde gå och vi ville inte bli ovän med honom så det gjorde vi också.

Detektivbyrån

februari 21, 2009

För knappt tre veckor damp det ner ett vadderat kuvert i min brevlåda lite oväntat. Brevet var från min ömma moder och innehöll ett meddelande, en strumpa samt Detektivbyråns skiva Wermland. Detektivbyrån hade jag hört ett par gånger tidigare samt laddat ner låtarna de har publicerat på sin hemsida och gillade musik skarpt så jag blev överlycklig.

Detektivbyråns musik är en aning anorlunda, instrumenten som spelas är bland annat klockspel, dragspel, eltrummor, elpiano, mellotron och sax (typen som säger snip-snip). Musiken är ganska varierande men den är oftast glad och alltid melodisk. De verkar ha smak för valstakt (3:4-takt tror jag det heter egentligen) och jag funderar ifall det har något med dragspelet att göra, att dragspelsmusik passar bra i valstakt. (Ifall någon med erfarenhet av dragspel läser detta och vet säkert får ni gärna berätta i en kommentar). Musiken känns bitvis som en akustisk form av bitpop, ibland som en bitpopinfluerad kabaré, ibland som vals och ibland som något helt unikt! Låtnamnen är en blandning av dåliga ordvitsar, skumma referenser och vad som endast kan klassas som rent nonsens, jag tycker det är fascinerande! (Det påminner lite grann om Pluxus låtnamn fast inte riktigt.)

Förra lördagen spelade dom i Hässleholm på Markan och jag kunde inte låta bli att fara och se/lyssna på dom. Det var riktigt skoj, Detektivbyrån spelade fantastiskt och var väldigt avslappnade och verkade öppna och trevliga. Snacket mellan låtarna var aningen förvirrat och på Värmländska men väldigt roligt. De berättade bland annat att de gör så mycket som möjligt själva och detta innefattar allt från reparation av instrument till produktion, men de hade iallfall med sig en ljudtekniker och en trumslagare (som de tackade varmt för deras insatser). Trummisen gjorde ett strålande jobb och arbetade med allt från vanliga trummor till eltrummor och saxar.

De må vara suddiga men spela kan dom!

De må vara suddiga men spela kan dom!

Detektivbyrån är vänliga nog att lägga ut ett par smakprov för nedladdning på deras hemsida.

Åkes topp-tre från skivan Wermland:

  1. Life/Universe
  2. Partyland
  3. Kärlekens alla färjor

Front 242 live

januari 11, 2009
Front 242 på scen.

Front 242 på scen.

Igår var jag tillsammans med en god vän och såg Front 242Kulturbolaget i Malmö. Det hela började lite tveksamt då jag klockan strax efter fem insåg att jag glömt mina öronproppar hemma, efter lite panik fick jag tag på ett par från Pressbyrån. Jag hade egentligen inte behövt oroa mig eftersom man kunde köpa öronproppar i garderoben på Kulturbolaget, men eftersom jag har varit på spelningar där de inte sålde några så var det bättre att ta det säkra före det osäkra.

Vi kom till Kulturbolaget strax efter nio och missade ett par minuter av det svenska förbandet Autodafeh. Autodafeh var riktigt schysst, men deras trummis såg ut att ha lite tråkigt eftersom det ofta var ganska enkla takter. Han hanterade i och för sig micken lite då och då så han hade nog så han hade att stå i. De är definitivt värda att kolla upp ifall du gillar synth/industri-musik.

Front 242 var ruggigt bra, de öppnade med Modern Angel i någon variant som påminde mig mycket om Der Verfluchte Engel och varierade sedan tempot i efterföljande låtar alldeles lagomt med en mix av snabba och långsammare låtar. Det var ett par låtar jag inte kände igen eftersom jag i princip bara lyssnat på två av deras album men allt var riktigt bra. Kvällen höjdpunkter för mig var låtarna Welcome to Paradise och Headhunter. Headhunter var det nog fler än jag som hade hoppats på för publikens medverkande steg till helt nya nivåer. Visuellt så var det hela rätt intressant också, de hade videosekvenser för varje låt som smälte in med resten av ljusshowen. Det var en dock videosekvens som distraherade mig lite från musiken ett litet tag (cirklar som kretsade runt andra cirklar, när det finns system i bilderna börjar jag ofta klura på hur det hela hänger ihop rent mattematiskt) men överlag så var de väldigt snyggt och passade in bra. Något jag observerade efter att sett förbandets trummis var hur mycket trummorna användes av Front 242, de hade hela tiden intressanta rytmer och använde ofta breakbeats.

Ifall ni var där får ni gärna kommentera och säga vad ni tyckte!

Helt orelaterat, min mobiltelefon tar inte jättebra bilder när det är mörkt heller…

Tillägg: Steve kommenterade och ville att jag skulle länka från Facebook-gruppen Neostalgia och eftersom dom verkar ha haft ett par fingrar med fixningen av spelningen så länkar jag till dom med. Steves kommentar är intressant läsning så kolla in den också.

Julstök

december 23, 2008

Om ett par timmar bär det iväg norrut till släkt, vänner och julfirande. De senaste dagarna har jag julstökat dvs. jag har gjort Fudge och Chocolate Chip Cookies med kokos, slagit in julklappar, hittat julläsning (Artemis Fowl av Eoin Colfer), fixat snö (på Woodstocks skrivbord åtminstone (med hjälp av xsnow)), handlat, planterat om en blomma och städat.

Woodstocks skrivbord med xSnow aktivt

Woodstocks skrivbord med xSnow aktivt

Doctor Octoroc har nu färdigställt andra halvan av 8-bit Jesus och det kompletta albumet finns nu för nedladdning. För er som glömt så är 8-bit Jesus ett album där den gode doktorn har tagit en del Nintendo-musik och en del julmusik för att sedan gå ner till studion och sammanfoga dessa (antingen med magi eller med hjälp av en svets, jag är inte riktigt säker) till underbart katchiga melodier.

8-bit Jesus är nu färdig och har nu fått sig ett nytt omslag.

8-bit Jesus är nu färdig och har nu fått sig ett nytt omslag.

Ha en riktigt god jul!

Alternativ julmusik

december 16, 2008

Jag tycker om julen och tycker det är trevligt när man äntligen får dekorera hem/kontor och lyssna på julmusik. Tyvärr blir ju White Christmas och Bjällerklang lite trist i längden och då är det praktiskt med lite alternativ. Det finns allt ifrån 50-tals-Jazz till bitpop från 2008 (för att inte tala om S.P.O.C.Ks tolkning av White Christmas som måste vara från 2300-talet och trillat genom någon specialeffekt till vårt århundrade). Andra moderna julalster är Run DMCs Christmas in Hollis och AC/DCs Mistress for Christmas. Det finns även humoristiska låtar som The Night Santa went Crazy av Weird Al” Yankovic och B. Rivers, D. Amero och B. Silvias Twelve Pains of Christmas (som beskriver allt som är jobbigt med julen).

Alternativen är oändliga och jag brukar blanda hejdlöst med allt jag kommer över (förutom Carola (inget ont om henne men jag tycker hennes musik är ganska trist)), från låtar ur The Nighmare Before Christmas soundtrack till Santa Baby av Eartha Kitt vidare till S.P.O.C.K och sedan till 047s julalbum Wheel du fira hjul med mig för att därefter gå tillbaka till mer traditionell svensk julmusik ( i detta inkluderar jag Just Ds Jul igen och Werner & Werners jullåtar).

//doctoroctoroc.com, alla rättigheter tillhör upphovsmannen.

Tagen från http://doctoroctoroc.com, alla rättigheter tillhör upphovsmannen.

Igår blev jag uppmärksammad på Doctor Octorocs julalbum 8-bit Jesus, eller första halvan i alla fall (mer har inte släppts). Ett fantastiskt (halvt) album som kombinerar musik från kända Nintendospel med klassisk julmusik. Denna omaka mix resulterar i catchiga melodier som alla känner igen och låttitlar som Ryu the Red Nosed Ninja och Super Jingle Bros. Ladda hem första halvan från någon av speglarna som finns listade i det officiella tillkännagivandet på Doc-Ock-nej-inte-han-från-sindelmannens blogg.

Jag vill också passa på att tipsa om Bah and the Humbugs som producerar skämtsam julmusik. Ett urval låtar finns för nedladdning från download.com, jag rekommenderar varmt All I Want for Christmas is a Brand New Starship.

Några mer traditionella favoriter är Driving Home for Christmas av Chris Rea, Let it snow med Luscious Jackson och Winter Wonderland med Eurythmics.

Skriv gärna och berätta vad ni lyssnar på inför jul!

Last.FM

november 13, 2008

På sistone har jag lyssnat en hel del på Last.fm och gillar det skarpt. Jag har alltid tyckt om att lyssna på radio och inte veta exakt vad jag får höra. Last.fm är en variant av internetradio som är delvis interaktiv och ger möjligheten att styra musikvalet mot artister man tycker om eller musik som är märkt med något nyckelord (tag). Man kan också hoppa över låtar, förbjuda vissa låtar att spelas samt ”älska” låtar (låten i fråga spelas oftare). Det finns också plugins för många musikspelarprogram som låter Last.fm hämta inspiration från den musik man själv väljer att spela från sin egen samling.

Jag brukar se till att ha papper och penna i närheten så att när jag hör en låt jag gillar kan jag skriva ner artist och titel så jag kan kolla efter mer musik av denna artist. på min lapp står just nu till exempel The Ultimate Showdown of Ultimate Destiny av Lemon Demon, The Coin-flip Universe av Tom Smith och gruppen Angels & Agony.