Venus Equilateral

Jag håller på att läsa novellsamlingen The Complete Venus Equilateral och tycker det är fantastiskt intressant science-fiction. Novellerna publicerades under den senare delen av andra världskriget av George O Smith, en brittisk elektroingenjör som bl.a arbetade med den mekanism som kallas Radio Proximity Fuse*.

Venus Equilateral är en rymdstation  som ligger i samma omloppsbana som Venus förskjuten 60 grader.Detta för att den skall vara en central kommunikationsnod för hela solsystemet (främst Venus, Jorden och Mars). De respektive historierna har alla olika teman men huvudkaraktärerna är alla ingenjörer på (eller med anknytning till) Venus Equilateral. Samtliga historier hitintills har handlat om att lösa olika tekniska problem, bland annat kommunicera med skepp i transit mellan Mars och Venus och hantera en katastrofal förlust av syreproducerande växter.

Jargongen i dessa noveller är ganska tekniska men de lyckas på något vis få in konversationer som lika gärna kunde vara hämtade från M.A.S.H. Huvudkaraktärerna sitter ofta och löser problem påbordsdukar hos Joe’s Bar medan de dricker den lokalt producerade ölen och spriten. Karaktärerna är samtliga väldigt sympatiska, förutom de byråkrater som då och då dyker upp. (Eller ja, en ”god” byråkrat har faktiskt varit med.)

Venus Equilateral

Tekniken är mycket influerad av den elektronik som fanns på 40-talet, vilket innebär en massa radio-rör. För att hantera de rymdresor som äventyren innefattar har ett radiorör som genererar acceleration genom att konsumera sitt filament tagits fram. All denna tekniska konversation har faktiskt gått mig över huvudet när jag varit trött och även när jag har varit pigg och alert har jag varit tvungen att läsa igenom en del resonemang flera gånger innan jag förstår ordentligt.

I det stora hela tycker jag att dessa noveller är roliga, de skiljer sig radikalt från modern science-fiction men den tekniska fokusen med utforskande steg i ekonomi, arkeologi och allehanda områden tillsammans med de behagliga karaktärer som målas upp gör dessa historier till fantastiska upplevelser. Jag måste dock ta och kolla upp hur normala radio-rör fungerar, min nyfikenhet har väckts!

* En närhetsdetektor som använder radio-vågor för att bestämma avstånd med hjälp av radiovågor.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: