Viktor Kasparssons Makabra Mysterier

Viktor Kasparssons Makbra Mysterier är ett nytt album från Albumförlaget skrivet och tecknat av Dennis Gustafsson. Nya svenska serier ser man allt för sällan (särskilt i äventyrsgenren), så Kasparssons äventyr i detta album känns som en frisk fläkt. Viktors skapare är en man från Helsingborg som tidigare bland annat sysslat med datorspelsdesign.

Viktor Kasparssons Makabra Mysterier visar oss att Helsingborg och Skåne kryllade med odöda, väsen från svenska legender, demoner och annat otyg under det tidiga 1930-talet. Titelfiguren verkar ha en kuslig förmåga att blandas in i de mest makabra historierna men med ett lugn hantera dessa. Redan när vi möter honom verkar han ha lagt ett antal mysterier bakom sig och är orolig att han ser olösta gåtor vart han än ser. Vilket visar sig vara fallet. 1930-talet kommer till liv på vad som känns ett trovärdigt sätt, Ernst Rolfs skivor går varma, vintern är kall och en man är inte riktigt proper utan en överrock.

"Varför tog jag inte på mig min överrock, nu när jag väl har en? Hon tror säkert att jag är eccentrisk nu"

"Varför tog jag inte på mig min överrock, nu när jag väl har en? Hon tror säkert att jag är eccentrisk nu"

Det 66-sidiga albumet är uppdelat i fyra historier av varierande längd och karaktär, med den gemensamma nämnaren att de lämnar utrymme för läsaren att tänka själv kring de mysterier som rullas ut. Ett av äventyren är i princip en enda lång slagsmålssekvens, medan andra är dialogtäta eller dramatiska. Dennis skyr inte heller blod i sina bilder utan vissa scener kan vara riktigt makabra, vilket är som sig bör med tanke på albumets titel.

Ett utdrag ur en slagsmålssekvens

Ett utdrag ur en slagsmålssekvens

Rent stilmässigt skiljer sig de första två historierna från den senare (framförallt den sista), de första ser ut att vara tecknade på klassiskt* vis medan de två sista verkar vara målade med vattenfärg och är fantastiskt stämningsfulla. Det som gäller generellt är att bilderna är en aning ”slarvigt” tecknade men med mängder av detaljer. ”Slarvigheten” hjälper till att ge bilderna liv och förmedla rörelse. Färgerna är ofta bleka och urtvättade eller mörka och dova och ger dels en känsla av det hårda livet på 30-talet och verkar dels överensstämma med huvudpersonens sinnesstämning.

En sida i akvarell med tuschade konturer

En sida i akvarell med tuschade konturer

Dennis berättar oftast historierna sedda utifrån utan att ge någon insikt i vad Viktor tänker eller känner annat än genom hans ansiktsuttryck, kroppsspråk och det han säger. Undantaget är den sista historien där Viktor är alldeles ensam på en gård mitt ute i den skånska myllan och vi får berättelsen berättad i jag-form. Kasparsson känns lätt att relatera till eftersom han inte på något sätt är perfekt utan får stryk, verkar ha lite svårt med kärleken men fortfarande verkar genuint godhjärtad.

Det jag saknar i albumet är ett sammanhang, mest för att jag tycker om sammanhang och kontinuitet. De fyra historierna verkar en aning lösryckta från sitt kontext och lämnar mig undrande över i vilken ordning dessa händelser egentligen utspelar sig (och under vilken tidsrymd), vad som hände med Emilia, vem Emma (som Viktor skriver till efter varje historia) är och vad som hände med henne? Det verkar hur som helst inte vara särskilt säkert att vara kvinna i Viktor Kasparssons liv.

De olika stilarna som karaktäriserar de olika äventyren gör att äventyren hela tiden känns nya och intressanta, frågan är hur detta kommer kännas i längden (ifall fler äventyr kommer (vilket ryktet säger att det gör)). Det har i och för sig fungerat bra i till exempel Neil Gaiman’s Sandman så det kanske fungerar även här. Det viktiga är nog att tecknarstilen överensstämmer med den sinnesstämning som berättelsen vill förmedla.

Överlag tyckte jag att samtliga äventyr var spännande, välskrivna och karaktärerna kändes levande. Förordet av Dick Harrisson sätter snabbt stämningen och sedan byggs stämningen bara vidare i de efterföljande historierna. Det är definitivt ett album att läsa i sin favoritfåtölj** tillsammans med en kopp te*** en sen kväll när det är tyst i huset…eller är det verkligen tyst?

Albumet skall ha börjat dyka upp i affärer i Göteborg idag och kommer förhoppningsvis spridas land och rike kring. Jag vill tacka Dennis för möjligheten att se den här serien utvecklas och möjligheten att läsa och recensera ett tidigt exemplar. Jag har njutit av varje sida och hoppas att denna recension inte känns allt för rörig****.

Läsmaterial

Läsmaterial

Bilderna i detta inlägg från seriealbumet är (c) Albumförlaget och Dennis Gustavsson

Edit: efter ha fått läsa det faktiska albumet inser jag att den klassiska stilen inte är så klassisk, även om den är mer klassisk än de i akvarell. Färgläggningen är mer nyanserad än t.ex Tintin och passar bra med den slarviga stilen.

* Klassiskt vis syftar här till en stil där konturer är tuschade och sedan är ytorna färglagda. Ett exempel är Tintin.

** Jag var först lite förvånad över stavningen av ”fåtölj”, men nu ser det helt naturligt ut…Jag måste verkligen bredda mitt skriftspråk.

*** Bra idé generellt, jag tror jag tar en nu.

**** och full av fotnötter för den delen.

Etiketter: , , , , ,

Ett svar to “Viktor Kasparssons Makabra Mysterier”

  1. Viktor Kasparssons Makabra Mysterier « Shazam.se Says:

    […] mer. Det här var en kanonavslutning på serieåret. Serieräven Åke Forsmark har skrivit en bra recension av serien på sin blogg, läs den också. Men framförallt, köp och läs serien. Illustration: […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: