Februaris filmer

Nu när det här inslaget har återkommit är det officiellt ett återkommande inslag.

I februari har jag sett ett par riktigt bra filmer samt gjort ett par tveksamma filmval. Den film som överraskade mest var nog den tyska filmen ”Lola Rennt”.

  • Lola Rennt: Lolas pojkvän hamnar i trubbel genom att glömma 100 000 D-mark på tunnelbanan och Lola har 20 minuter på sig att få tag på pengar. Filmen är ganska snabb men med fokus på dramat och kretsar mycket kring handlingar och dess konsekvenser. Det som föll mig mest i smaken var 90-tals-technomusiken som ackompanjerade Lolas ”spring”-scener samt de framåtblickar vi får då och då för att i kort illustrera vad som händer långt efter filmens handling.
  • Fantastic 4 – Rise of the Silver Surfer: Jag älskar Silver Surfaren, han är en av de absolut coolaste karaktärerna Marvel skapat. Trots att filmen förgyllts med denna riktigt coola karaktär är filmen i stort riktigt tråkig. Jag hoppas dock fortfarande att filmen Silver Surfer skall vara bra, hoppet lever just nu mest på att Michael J Straczynski skriver manuset.
  • Alphaville: En mycket underlig fransk sciecnce-fiction-film från 1965. jag måste erkänna att jag inte hängde med i handlingen alls, men allt kretsade kring ett dystopiskt samhälle som kontrolleras av en nitisk dator. Ordlistor revideras varje dag och förbjudna ord tas bort, personer som agerar ologiskt avrättas i en simhall (och liken tas om hand av formationssimmande damer) och alla pratar franska. Man måste se den för att förstå vad jag menar, eller som i mitt fall: inte förstå vad jag menar. Jag kan inte säga att den var dålig eftersom jag inte förstod den, jag borde egentligen se den en gång till.
  • Big Fish: En klassisk Tim Burton-film kort och gott. Den är charmig, rolig och ganska sorglig. Jag kan inte riktigt beskriva den så ta och se den och skriv sedan en kommentar och summera handlingen.
  • The Howling: The Howling är en riktigt dålig varulvsfilm, riktigt dålig, inte ens dålig på ett bra sätt. Varulvarna ser ut som en korsning mellan harar och kängurur, och handlingen var usel. Det enda korn av nöje jag fick ut ur den här filmen var att jag fick se Robert Picardo (The Doctor i Star Trek Voyager). Den här filmen var inte värt besväret, undvik den så gott ni kan!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: