Idag gratulerar vi…

Commodore 64:an. Hemdatorn Commodore 64 (C64) fyller idag 25 år, och är därmed ungefär ett år yngre än mig. För att hylla denna fantastiska maskin tänkte jag skriva lite av mina egna upplevelser av maskinen.

Jag hade aldrig en riktig C64 men jag hade en Commodore 128 D, en av C64:ans efterföljare. C128-an var så pass finurligt konstruerad så att den hade ett kompatibilitetsläge där C64-program kunde köras. Eftersom detta var när jag gick i lågstadiet var jag mest intresserad av spel vilket det fanns en uppsjö utav, favoriter var ”The Great Giana Sisters”, ”BCs quest for tires”, ”Yie Ar Kung-Fu”, ”Bubble Bobble”. Dessa fantastiska spel, enkla koncept med en fantastisk spelkänsla har gjort att många fortfarande spelar dem. Jag hade ett par kompisar som hade C64-kapabla maskiner (en hade en C128 och en annan hade en riktig C64), vi bytte spel mellan varandra och umgicks ganska ofta. Det skapade något utav en gemenskap.

The Great Giana Sisters var nog det spel som fick mig att inse att musik från den här maskinen kunde vara fantastiskt bra. Chris Hülsbeck komponerade ett helt gäng fina spår till det här spelet, ett trallvänligt intro (som jag ibland bara lätt köra för att lyssna på musiken), ett funkigt ”over world”-spår och ett rockigt boss.bane-spår.

Min syster fann också datorn intressant, fast på ett annat sätt, hon tyckte det var roligt att stoppa in saker i diskett-enheten. Dels en diskett (med bland annat ”Paper boy”) som hon stoppade in baklänges tillsammans med en plastlans från en liten modellriddare. Efter detta var den disketten ospelbar (Jag hade lyckats ta mig till Lördag i Paper Boy så jag var måttligt nöjd över att spelet var ospelbart).

När jag var tio hade Nintendo slagit igenom ordentligt och när jag spelade spel var det mest hos någon kompis som hade en grå låda framför TV:n) men nu fick C64:an en helt annan betydelse. C64:ans operativsystem inkluderade en BASIC-tolk vilket gav alla som ägde datorn möjlighet att experimentera med programmering. Jag gjorde inget banbrytande men nog var man ganska stolt när en serie lådor och cirklar som man själv programmerat dök upp på skärmen.

För mig var nog Commodoren något som knuffade mig mot den person jag är idag, den lät mina elektronik-och programmerings-intressen gro. Den fick mig att inse att allt detta magiska var inte utom räckhåll.

Länkar:

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: