Efter att ha veckopendlat i ett halvår mellan Markaryd och Stockholm har jag nu flyttat så jag slipper veckopendlandet, flytten skedde med hyrsläp och lånad bil. I lördags städades och packades det och i söndags gick flyttlasset. I bilen hade jag tre fyra cd-skivor som jag alternerade under färden: (”Best of the Smiths I” (The Smiths), ”It’s Binary Baby” (Makke), ”London Calling” (The Clash) samt min egen blandcd ”Cities of the World” (Endast låtar med temat Städer/Stadsdelar). Dessa skivor skingrade den tristess som annars lätt hade kunnat lägga sig under denna 55 mil långa färd. Trots en hel del fascinerande och dramatiska moln kom jag fram till min nya bostad i Helsingborg utan större incidenter ungefär halv nio på söndagkväll.
När allt väl var ute ur hyrsläpet och jag letat fram var släpet skulle återlämnas fann jag att det var knappt 25 minuter kvar tills de slutade ta emot hyrsläp. Detta skulle egentligen inte vara ett problem då släpet inte skulle vara tillbakalämnat förrän klockan 10.00 måndagmorgon, men eftersom sannolikheten för att hitta två närbelägna lediga parkeringsplatser i Helsingborg är försumbar var jag tvungen att bli av med släpet direkt.
Efter att bara ha kört fel en gång stod jag utanför macken som skulle ta emot släpet med 8 minuter till godo. Med hyrkvitto i hand stigar jag in i butiken och säger:
– ”Hej, jag har ett envägssläp jag skulle vilja lämna tillbaks.”
Kassörskan tittar på mig och ser lite ledsen ut.
– ”Det kan jag tyvärr inte ta emot” säger hon lite förläget. Mitt hjärta stannar till och jag stirrar förfärat på henne. Hon brister ut i skratt.
– ”Jo det är klart vi tar emot släpet” Hon tar mina papper och börjar knappa på kassan/datorn.
Hennes medarbetare vänder sig om och skakar på huvudet.
– ”Jag känner inte dig” säger han med en gnutta avsmak i rösten.
– ”Förlåt, jag har inte fått vara elak på hela dan” säger hon, en ursäkt jag godtar…för vem kan vara snäll jämt? Egentligen?
Efteråt är jag mest nöjd att jag blev av med släpet och kunde köra hem och somna mitt i röran av kartonger och plastpåsar.
Åke i exil 
september 2, 2007 kl. 17:58 |
Oh!! Tänk att det äntligen ska bli folk av dig också. Jag är så stolt, jag har fått någon att ta sitt förnuft till fånga och bli skåning. Way to go Åke! Spiddekaga är inte så gott, men du vänjer dig. Att sedan Helsingborg är ett tveksamt val av bostadsort får jag ha överseende med. Det är ju nära till civiliserade orter som Malmö och Köpendanmark :)
september 2, 2007 kl. 18:25 |
Jag väntar spänt på Spättekakan! Sedan kanske det är lite drygt att pendla från Malmö till Markaryd också…men jag vet inte, hur långt kan det bli? Egentligen?