Ghosts

Nine Inch Nails har släppt sin nya samling “Ghosts I-IV” varav första delen är licensierad under Creative Commons “all non-commercial”-licens och är utlagd på the piratebay av bandet själva. Det finns även en “bok” tänkt att följa med albumet för gratis nedladdning här.

Albumet består av 36 spår med instrumentala låtar. Jag har bara lyssnat igenom del 1 men jag tycker att det låter riktigt bra och kan nog passa som bakgrundsmusik under någon kommande arbetsdag. Trent Reznors säger följande om albumet:

I’ve been considering and wanting to make this kind of record for years, but by its very nature it wouldn’t have made sense until this point. This collection of music is the result of working from a very visual perspective - dressing imagined locations and scenarios with sound and texture; a soundtrack for daydreams.

Jag tycker om det alternativ som bandet ger till de som vill köpa hela samlingen:

• $5 för att ladda ner albumet som mp3, FLAC eller Apple Lossless (samtliga alternativ är DRM-fria).
• $10 för 2-CD-versionen av albumet.
• $75 för “Deluxe Edition” som förutom CD-skivorna innehåller bl.a. en Bluray-skiva
• $300 “Ultra-Deluxe Limited Edition” som innehåller (för att citera Smaklösa) “en hel del mycket”. Men den är slut så ni slipper köpa den.

Både nedladdnings-alternativet och CD-alternativet har en rimlig prislapp, de andra två alternativen är jag nog inte en tillräckligt stor NIN-fanatiker för att uppskatta. Det rimliga priset och den fördelaktiga leveransformen av det digitala materialet kan ha att göra med att inget skivbolag är inblandade i processen utan det är bandet som hanterar det hela och därmed får all vinst (eller får stå för alla utgifter).

Jag hoppas att fler stora band går förbi skivbolagen och använder den här modellen, det känns tryggt att veta att pengarna jag betalar går till artisten och inte fastnar i skivbolagets byråkrati.

C64audio.com

Idag fick jag Reyn Ouwhands senaste skiva “The Blithe, the Blend & the Bizzare” från c64audio.com. C64audio är det enda (mig veterligen) skivbolaget som fokuserar på att producera och sälja C64-inspirerad musik. De är baserade i Kent (UK) och säljer skivorna direkt till kund utan mellanhänder från sin hemsida, och det är detta de gör exceptionellt bra. Efter att ha beställt skivan fick jag genast tillgång till musiken jag köpt i mp3-format (utan DRM). Detta gäller allt jag köper från dem, vilket gör att jag efter jag loggat in med min användare kan ladda ner låtar jag äger till den dator jag råkar ha för tillfället. Det är jättepraktiskt helt enkelt.

The Blithe, the Blend & the Bizzare.

Skivan innehåller remixer av klassiska verk som till exempel The Great Giana Sisters och Ghosts n’Goblins. Dessa remixer (eller kanske tolkningar är ett bättre ord) är inte ren synth eller dance som majoriteten av c64-remixerna, utan detta är lite mer rockigt och jazzigt utan för den skull helt sluta vara synth. Kort sagt är den mycket originell utan att släppa greppet om det som gjorde originalen så originella. Ni som vet vad jag menar vet vad jag menar, är det luddigt lämna gärna en kommentar så ska jag försöka förtydliga.

Hej Anita

I Onsdags var jag tillsammans med ett gäng vänner på klubb Volga och tog det lugnt till synthmusik. Det var mycket trevligt även om jag var lite trött (jag har varit förkyld ett par dagar nu).

Vi hade turen att välja en kväll med liveband, och inte vilket liveband som helst utan det ganska okända bandet Hej Anita!. Hej Anita är ett tvåmannaband från Göteborg som gör synthmusik i lo-fi änden av synthskalan. Musiken var av lite blandad kvalitét de flesta låtar var rätt intressanta och catchiga men led ofta av missar från bandets sida. Trummor som kommer in lite i otakt var ett återkommande misstag, det kan eventuellt vara en gimmick men det lät i vilket fall inte bra. De båda bandmedlemmarna verkade ganska unga, vilket fick deras energi på den trånga scenen (eller hörnet som det egentligen var) att verka än mer intensiv. De var iklädda matchande sportjackor och gröna transparanta skärmar (80-tals nostalgia någon?) som kanske fick dom att se ännu lite yngre ut. Mellanlåtssnacket hölls ganska kort och missade ofta viktiga saker som låtnamn.

Jag tror och hoppas att de här killarna fortsätter med musiken för får de lite mer scenvana och musikalisk erfarenhet kommer de nog att kunna göra riktigt tung lo-fi-synth! Kolla in deras mySpace-sida och lyssna på ett par låtar så ni får en egen uppfattning!

All good things…

Ikväll är det det absolut sista avsnittet Frank. Ett program jag har lyssnat på av och till, från början mest för Syntax Error men sedan också för Frank i sig.

Efter åtta franka år med bultande hjärtan, fingret i luften och stora pretentioner har det blivit dags för Frank i P3 att säga hej då till sina kära lyssnare. Under tre timmar samlas åtta generationers frankvänner och medarbetare i studio 10 i Göteborg för att summera, minnas och ta farväl.

Det positiva med det här är att Syntax Error dyker upp (ikväll och inte den 29:e som det först var sagt). Jag har ställt min mobil att varna mig så att jag inte skulle missa det! Jag hoppas på mycket SIDar och MODar =)

“Good news everyone”

Jag surfade av en händelse in på Syntax Errors hemsida, mest för att kolla att den var kvar och så… Till min glädje hittar jag ett nytt nyhetsinlägg (det var mer än ett år sedan sist) som informerar om att den 29:e (vilket lustigt nog är precis efter min födelsedag) kommer ett nytt avsnitt sändas i samband med det sista avsnittet av P3:s Frank.

För er som inte känner till Syntax Error så är det ett radioprogram (tidigare en del av Frank) som spelar dator- och TV-spelsmusik samt demoscensmusik och obskyra saker som laserdance. Jag satt klistrad vid radion torsdagar efter sju (och sedan tisdagar efter sju) och tog in de klara tonerna från spel som Lazy Jones och programvärden Sols favorit Hammer Brothers från Super Mario Bros 3.

Jag tar detta besked som en personlig födelsedagspresent från Sveriges Radio!

Edit: Jag vet inte om det var det _absolut_ sista Frank-avsnittet

Edit 2: Datumet blev ändrat till den 19:e Januari

Schlock om duschakustik

Till tisdagens Schlock Mercenary medföljde en notis om varför vi ofta är nöjda över hur vi låter i duschen.

Ett litet utdrag:

“As any audio engineer can tell you, shower acoustics are a result of resonant frequencies within the range of the fundamentals being sung. If you start with a one- by one- by two-point-five-meter shower stall, and cover it with tile (which reflects roughly 98% of the acoustic energy striking it) the whole thing can be considered at first as an organ pipe two-point-five meters long. The lowest fundamental frequency can be computed by taking the speed of sound (call it 340 meters/sec) and dividing it by twice the pipe length. In this example, 340/(2.5*2) gives us 68 cycles per second. In equal-tempered piano tuning that is the C# two octaves below middle C (C2#), or close enough to it for an oboist, at any rate.”

“Nya pluxus låter inte riktigt som gamla Pluxus…”

…men dom är fortfarande bra!

Igår var jag på Pluxus release-party för den nya skivan Solid-State. Jag måste tacka M för att han tog initiativet till det här för det var verkligen jätte skoj!

Lokalen var väl kamouflerad och vi hade nog missat den om inte sound-checken precis hade inletts. När klockan väl var åtta öppnades dörren av en vakt med gästlistan i högsta hugg, som efter en snabb kontroll släppte in oss. Väl inne i den vita kala gallerian fick vi ett par kuponger för en gratis öl och en gratis shot i baren. Vi träffade på en mycket trevlig belgare som jobbade på den belgiska järnvägen där han såg till att tåg inte krockade. Medans vi minglade runt åt vi av de salta pinnar och jordnötter som fanns placerade efter väggarna. Vi försökte gissa vilka som var med i bandet och lyckades gissa rätt på två, kille nummer tre visade sig vara deras videoproducent.

Klockan elva gick Pluxus upp på scen och spelade ett par låtar från den nya skivan, och det lät riktigt, riktigt bra! De nya låtarna är mycket tyngre och mörkare än de jag lyssnat på tidigare men har fortfarande kvar de enkla catchiga melodierna och låter nästan ännu bättre.

Efter spelningen köpte jag skivan och lyckades få den signerad av bandet som sprang runt i lokalen och såg till att allt flöt på som det skulle.

En helrolig kväll!