Dialektalt

Jag anser mig ha väldigt lite dialekt och är ganska övertygad om att jag pratar rikssvenska, resten av världen håller inte med. Visst, jag kan gå med på att jag har de långa vokalerna som är ganska typiskt för Nordmalingsbor (vi säger Åååttan och Niiian till exempel) men utöver det känner jag inte av någon direkt dialekt.

Det som fick mig att uppmärksamma faktumet att jag verkligen har dialekt var när en arbetskamrat börjar skratta när jag säger att jag är skallerhänt, uppenbarligen heter det darrhänt i resten av Sverige. Jag har alltid sagt att jag är skallerhänt och jag tror att man i Nordmaling eller i alla fall i min familj säger skallerhänt. Sedan säger jag saker som Ume och tjå och he, dessa ord är tydligen inte nationellt accepterade utan möts ofta med frågande blickar ifall inte resten av meningen gör det uppenbart vad jag menar. (Inte Ume men de andra). På en hamburgerrestaurang utspelades följande:

Expedit: Tyvärr finns den hamburgaren färdig direkt, vill du ta en annan eller väntar du?
Jag: Jag tror jag tar och tjår mig.
Expedit (ser frågande ut): Så du vill ha en annan hamburgare?

Jag var helt förbluffad över att jag inte blev förstådd, jag använde ju helt vardagliga ord! Jag måste nog vänja mig vid tanken att jag inte är dialektalt neutral.

Motion

Nu på morgonen har jag varit ute och sprungit för första gången det här året och min kondition är kanske inte vad man kan kalla bra. Rundan blev någonstans mellan 4 och 5 km och det kändes ganska bra att komma ut och röra på sig lite. Det som fick mig att sätta igång är att jag hittat en Aikido-klubb här i närheten som jag planerar att gå med i till hösten, och ifall jag ska få ut det mesta av den träningen är det nog bra att ha någon form av grundkondition (även om aikido är lite lugnare än många andra kampsporter).

Nu till det svåra: Fortsätta med springandet/joggandet på regelbunden basis.

Solen skiner, himlen är blå

Idag är en lugn dag, jag har just kommit tillbaks från en promenad och innan det satt jag och läste i solen på min lilla balkong. Jag skall jobba lite hemifrån i helgen, men idag tar jag det lugnt och skjuter mina arbetsrelaterade bryderier framför mig. (Blott en dag dock.)

Boken jag läser är The Professor and the Madman av Simon Winchester och är en historisk roman som berättar historien och egenheterna runt skapandet av The Oxford English Dictionary (OED). Detta kanske låter lite tråkigt men hitintills har boken varit svår att lägga ifrån sig pågrund av de smått excentriska karaktärerna och den information som på ett så elegant sätt presenteras.

Nu är det dags att bege sig ut och läsa igen innan balkongen ligger helt i skugga.

En trött Åke

Förra veckan var jag riktigt trött, det var rätt stressigt på jobbet och jag slets mellan flera olika projekt utan att hinna med det jag egentligen borde ha sysslat med. När fredagen äntligen kom var det tidigt i säng (direkt efter Golden Eye), men sömnen var inte så lugn och djup jag hade hoppats.

Jag vaknade på lördagen klockan 06.04 och var spiksäker på att det var en arbetsdag och att jag var sen, lyckligtvis kom jag underfund med att det var lördag ganska snabbt och kunde somna om igen. På förmiddagen kände jag mig ganska pigg och tog i tu med saker som jag haft hängande över mitt huvud (eller ja liggande på mitt huvud, jag gick och klippte mig), men på eftermiddagen tog alla krafter slut igen. Jag lade mig på sängen och sov ett par timmar, när jag vaknade framåt middagstid (kvällsmål för eventuella icke-norrlänningar) var jag fortfarande trött men klev upp i alla fall. Efter en lugn och skön kväll somnade jag in vid elva-snåret. (…jo jag lever vilt…)

När jag vaknade var jag riktigt utvilad och hade en skön morgon på balkongen, bara jag en kopp te och Captain Britain. När solen stigit till sin topp satte jag igång med att måla ett bord som stått och väntat bra länge. Bordet togs ut på innergården bakom lägenheten så att jag inte skulle drälla så mycket på golv, väggar och tak samt för att färgen skulle torka lite snabbare. Målningen gick ganska bra (jag har dock fortfarande färg precis överallt) och jag kunde sitta och njuta av det fina vädret tillsammans med en bok medan färgen torkade mellan varven.

Eftersom jag var så pass pigg och utvilad kunde jag inte somna igårnatt. Detta har i sin tur lett till att jag har varit precis lika trött idag som jag var förra veckan. Till råga på eländet har jag nackspärr, det hade nästan gått över men verkar väckas till liv av tortyrredskapet (som går under namnet kontorsstol) som jag har stående på kontoret. Vid det här laget rör det sig om någon form av zombie-nackspärr…

Reselogg

Söndag 11/5:

Efter en kvick tågresa var jag framme i Norrköping, huvudvärken jag haft tidigare hade lugnat sig under färden. Jag tog en taxi ut till varvet där Melody (som den nya båten heter) låg. Efter taxin lämnat av mig vid båten hälsade resterande besättning mig välkommen med en kopp te. (Resterande besättning bestod av min pappa, farbror och faster.)

Vi kunde känna oss trygga på varvet.

Måndag 12/5:

Melody.

Klockan åtta kom en försäljare från Maxibryggan och gav oss en genomgång av båten och därefter kom ägaren till varvet och vi gick tillsammans igenom en checklista och såg till att allt var i ordentligt skick.

Vi blir instruerade i Bavarians hemligheter.

Klockan han bli ett innan vi kastade loss. Vinden var dålig så vi gick för motor upp till Nävekvarn.

Äntligen på väg.

Tisdag 13/5:

Melody i Nävekvarn.

Vi kastade loss tidigt eftersom vi planerade att ta oss upp till Nynäshamn (~45 sjömil). Efter att ha gått för motor ett par timmar blåste en segelbar bris upp vid lunchtid. Tyvärr varade brisen inte ända fram utan vinden vände och ökade i styrka när vi var ungefär två timmar från vår destination. Jag måste erkänna att min mage var inte helt oberörd utan jag kände mig lite sjösjuk. Lyckligtvis han vi komma i lä innan sjösjukan blev allt för allvarlig.

Lite segling blev det.

Onsdag 14/5:

Onsdagens destination var Sandhamn, omskriven i alla de stora seglarromanerna och figurerar frekvent i stora seglares biografier…det hävdar iallafall pappa och han brukar ha rätt i sådana här frågor. Färden gick bra men det började regna framåt eftermiddagen och jag spenderade lite tid under däck.

Himlen är grå men vinden är fin

Sandhamn var fint och jag tror att det var mycket trevligare så här innan turistsäsongen börjat. Hamnkaptenen var vänlig och skrev ut en busstidtabell för min resa på fredagsmorgonen från Furusund in till Stockholm. På kvällen gick vi och tog en öl på det lokala värdshuset.

Sandhamn har mycket men T-banestationen känns lite lur…

Kvällen blev fin.

Torsdag 15/5:

Torsdagens sträcka från Sandhamn till Furusund var den sista för mig och det kändes väldigt tråkigt men vi försökte göra det bästa vi kunde av färden. Vi bestämde oss för att göra ett landhugg i en vik vid namn Finnhamn för att äta lunch innan vi gick vidare mot vår destination. Den här sträckan var nog den vackraste biten av seglatsen, den norra delen av av Stockholms skärgård har mycket småöar (den södra delen har mest stora öar) och det fanns hela tiden något att titta på.

Båtens öde vilar i mina kapabla händer.

Framme i Furusund letade jag reda på busshållplatsen så att allt var klart för resan in till Stockholm följande morgon. På kvällen tog vi en promenad genom bygden sökandes efter ett hus där Strindberg bott vid sekelskiftet mot 1900-talet, vi hittade det aldrig men däremot hittade vi ett semafor-torn. (Vilket i min mening är snäppet coolare)

Semafortornet.

Fredag 16/5:

Min buss gick från Furusund färjeläge klockan 08.00, det kändes trist att lämna pappa och båten men med lite tur får jag tid och möjlighet att följa med ut fler gånger i framtiden.

Väl framme i Stockholm satte jag mig och tog en stor Café latte för att vakna till ordentligt, låste in min väska och begav mig ut på stan. Jag snurrade runt lite på söder och i gamla stan, vid halv tolv tog jag tunnelbanan mot KTH där jag skulle träffa en kompis från exjobbstiden. (Min kompis doktorerar nu på Fusionsavdelningen) När jag dök upp satt han fast i ett möte och jag satte mig i lunchrummet tillsammans med ett par gamla arbetskamrater (jag jobbade där ett tag efter jag gjort mitt exjobb). När mötet väl var över tog vi en lättare lunch en bit utanför campus och gick sedan tillbaka till hans kontor och drack en kopp kaffe. Efter att ha hälsat på labbpersonalen var det dags att sticka tillbaka till centralstationen och hoppa på tåget hem.

Veckan var jätterolig och jag vill tacka för att jag fick följa med!

Segling!

För knappt två veckor sedan fick jag veta att det fanns en plats över i pappas och min farbrors nya båt och jag såg snabbt till att ta ledigt. Snabbt är en överdrift, min närmaste chef var på uppdrag utomlands så det tog en vecka innan jag fick bekräftat att det gick bra att ta ledigt.

Den nya båten är av märket Bavaria och skall seglas från Norrköping till Nordmaling, jag mönstar på i Norrköping och av i Stockholm. Jag åker tåg upp till Norrköping nu ikväll och räknar med att vara hemma igen på fredag.

Det kommer bli riktigt skoj, med lite tur lyckas jag ta ett par bilder som jag kan lägga upp här när jag kommer tillbaka.

Lugn långhelg

Arbetsveckan har varit hård men kort, jag har suttit med saker jag inte kan så bra: grafiska användargränssnitt (GUI). GUIn är nog något av en konst i alla fall om man vill att de skall vara intuitiva och funktionella, och tyvärr stämmer nog myten “Ingenjörer kan inte göra användargränssnitt” (iallafall stämmer det på mig (räcker inte ett kommandoradsgränssnitt åt alla?)). Man använder helt andra delar av hjärnan när man gör något som skall användas av andra människor än när man skriver något som i princip bara en annan funktion i ett annat program använder. Det har dock varit roligt och lärorikt och gett mig möjlighet att fräscha upp mina TCL/Tk kunskaper.

På onsdagskvällen när arbetsveckan var slut var jag ganska trött i huvudet och det var mycket skönt att veta att den var över. Jag somnade tidigt och utnyttjade torsdagens dåliga väder till att återhämta helt genom att ligga på soffan växlandes mellan en bok och ett seriealbum. På fredagen var det vackra vädret tillbaka även om luften fortfarande var lite kylig, jag var ut en sväng på eftermiddagen och njöt i fulla drag av vädret.

Lördagen spenderades uppe på Spif spelandes Twilight Imperium och Svea Rike. På morgonen gick jag upp klockan nio, åt en lugn frukost, tvättade mig och läste dagens webb-serier. Solen sken och det såg varmt ut så jag valde en norrländsk kläduppsättning bestående av 3/4-dels-byxor och t-shirt. Väl mätt , ren, påklädd och med gott mod begav jag mig vid halv elva mot spif. 25 minuter senare anlände jag vid Spif tillsammans med ett molntäcke som blockerade värmen från solen effektivt och jag insåg att jag varit lite väl optimistisk i mitt klädval. Att det sedan dröjde 20 minuter innan någon med nyckel dök upp hjälpte inte situationen. Jag han bli lite småfrusen men man är ju norrlänning och har ett rykte att upprätthålla så jag höll god min.

Det var som vanligt väldigt roligt att spela även om jag inte ens var nära att vinna, Twilight Imperium hamnade jag på delad sista plats och i Svea Rike landade jag på tredje plats (vi var fem som spelade). Eftersom jag inte spelat spelen tidigare är jag nöjd med min insats men hoppas kunna göra bättre ifrån mig i Twilight Imperium nästa gång.

Idag har jag irrat igenom ett av Helsingborgs villaområden och sett något så ovanligt som ett trähus, tittat på Doctor Who, spelat Psychonauts och fifflat med Fluxbox.

…Jag tror jag är redo att återvända till jobbet imorgon bitti…

Vårodling

Vid Påsk var jag och handlade lite frön, jord och andra attiraljer som man kan tänkas behöva när man vill göra växter utav sina frön (jag nämnde i det förbifarten här).

Just nu står en kruka med Basilika (två sorter) och en kruka med romansk sallad vid balkongdörren och ser ganska inbjudande ut. Basilikan har växt från frön medan salladen är plantor (sådana man kan köpa från ICAs grönsaksavdelning) som jag (efter att ha ätit upp bladen på) har planterat.

Lite sol, lite kärlek och lite vatten…

Basilikan måste nog växa till sig ett tag till men åtminstone ena salladsbuketten är färdig att ätas.

Gammal vana återupptagen

När jag sommarjobbade på Forslunds Byggvaruhus i Nordmaling tog jag för vana att kliva upp lite tidigare så att jag hade tid att sitta och läsa en halvtimme innan jag var tvungen att cykla till jobbet. För ett par veckor sedan bestämde jag mig för att återuppta den vanan och hitintills har det fungerat bra. Nu kliver jag upp klockan 06.02, tvättar mig och äter frukost (det blir mycket yoghurt med flingor för tillfället), sedan kan jag sätta mig och läsa i 20 minuter och vakna till liv i min egen takt. Det jag läser är allt från böcker (jag läser Judas Unchained av Peter F Hamilton för tillfället) till serier och månadstidningar (Retro Gamer och DatorMagazin t.ex). Effekten är än så länge att jag har känt mig piggare och är mer skärpt när jag kommer till jobbet.

VI får se ifall det håller eller om min kropp revolterar och vägrar kliva upp endera dagen…

Inget nytt på den västra fronten

Det är ganska lugnt för tillfället, jag jobbar och sover mest vilket inte ger så mycket intressant att skriva om…förutom att rapportera att jag har varit förunderligt trött. Igår kväll rådde jag dock bot på tröttheten genom att lägga mig på soffan och sova en timme när jag kom hem, äta en enkel måltid för att sedan gå och lägga mig klockan 21.20.

I morse var väckarklockan inte populär. Klockan 06.08 ljöd signalen och ett par av min hjärnas mer vakna neuroner (jag brukar kalla dom Jim och Justus) skickade lite tafatta signaler kors och tvärs och kunde efter ett tag sluta sig till att det vara väckarklockan som var källan till detta oväsen och ingen av de andra neuronerna ville ta tag i det hela. Det första dessa två tappra neuroner försökte sedan kontakta den del av hjärnan som hanterar finmotoriken för att dumpa ansvaret på någon annan. Efter ett par misslyckade försök (”Den neuron du söker kan inte nås för tillfället, var god försök igen senare“) insåg de att nån finmotorik inte kommer att kunna uppbringas den närmsta tiden och koncentrerade sig istället på grovmotoriken. Grovmotoriken som vanligvis är en ganska långsam del av min hjärna vaknade med ett ryck (mitt i bästa partiet av hans favoritdröm) och muttrade lite irriterat för sig själv. Efter ett par förvirrade signaler från Jim och Justus förstod grovmotoriken vad som måste göras: väckarklockan måste tystas…och det för alltid.

Lyckligtvis är min väckarklocka ganska klipsk av sig och lyckades inte bara ta sig levande ur konfrontationen utan även lugna ner grovmotoriken och förhandla sig till en fredlig lösning: en uppskjutning av väckandet på 15 minuter (till klockan 06.25).

När jag väl tagit mig upp och fått mig lite till livs kände jag mig ganska pigg (och gör det fortfarande).