Lugn långhelg

Arbetsveckan har varit hård men kort, jag har suttit med saker jag inte kan så bra: grafiska användargränssnitt (GUI). GUIn är nog något av en konst i alla fall om man vill att de skall vara intuitiva och funktionella, och tyvärr stämmer nog myten “Ingenjörer kan inte göra användargränssnitt” (iallafall stämmer det på mig (räcker inte ett kommandoradsgränssnitt åt alla?)). Man använder helt andra delar av hjärnan när man gör något som skall användas av andra människor än när man skriver något som i princip bara en annan funktion i ett annat program använder. Det har dock varit roligt och lärorikt och gett mig möjlighet att fräscha upp mina TCL/Tk kunskaper.

På onsdagskvällen när arbetsveckan var slut var jag ganska trött i huvudet och det var mycket skönt att veta att den var över. Jag somnade tidigt och utnyttjade torsdagens dåliga väder till att återhämta helt genom att ligga på soffan växlandes mellan en bok och ett seriealbum. På fredagen var det vackra vädret tillbaka även om luften fortfarande var lite kylig, jag var ut en sväng på eftermiddagen och njöt i fulla drag av vädret.

Lördagen spenderades uppe på Spif spelandes Twilight Imperium och Svea Rike. På morgonen gick jag upp klockan nio, åt en lugn frukost, tvättade mig och läste dagens webb-serier. Solen sken och det såg varmt ut så jag valde en norrländsk kläduppsättning bestående av 3/4-dels-byxor och t-shirt. Väl mätt , ren, påklädd och med gott mod begav jag mig vid halv elva mot spif. 25 minuter senare anlände jag vid Spif tillsammans med ett molntäcke som blockerade värmen från solen effektivt och jag insåg att jag varit lite väl optimistisk i mitt klädval. Att det sedan dröjde 20 minuter innan någon med nyckel dök upp hjälpte inte situationen. Jag han bli lite småfrusen men man är ju norrlänning och har ett rykte att upprätthålla så jag höll god min.

Det var som vanligt väldigt roligt att spela även om jag inte ens var nära att vinna, Twilight Imperium hamnade jag på delad sista plats och i Svea Rike landade jag på tredje plats (vi var fem som spelade). Eftersom jag inte spelat spelen tidigare är jag nöjd med min insats men hoppas kunna göra bättre ifrån mig i Twilight Imperium nästa gång.

Idag har jag irrat igenom ett av Helsingborgs villaområden och sett något så ovanligt som ett trähus, tittat på Doctor Who, spelat Psychonauts och fifflat med Fluxbox.

…Jag tror jag är redo att återvända till jobbet imorgon bitti…

Exkursion till Nordbygg

I torsdags var min avdelning uppe på Nordbyggsmässan för att kolla in nyheter inom VVS-branschen i allmänhet och från våra konkurrenter i synnerlighet. Vi anlände vid klockan 11.00 på förmiddagen och började strosa runt på mässan, vid två på eftermiddagen kände jag att jag hade sett det mesta av intresse ur programmeringssynpunkt. Jag hade kollat in våra konkurrenters maskiner och hittat ett protokoll för fjärrstyrning av stora bostadshus att undersöka när jag kom tillbaka till Markaryd. Problemet var att det var nästan fyra timmar kvar innan vi skulle lämna mässan. Mot slutet av denna väntetid (efter ett par kilometers traskande) hade jag samlat på mig en hel del gratisateraljer (godis, t-shirt, frisbee, påsar), konstaterat att nästan hela bygghallen upptogs av borrmaskiner och fått ganska ont i fötterna.

Även om det var lite trist mot slutet så var det skönt att lämna kontoret en dag och göra något annorlunda.

Påskhelgen

Påskhelgen har varit skön, jag har hunnit sova ut ordentligt, läst och haft tid att syssla med ett projekt jag skjutit upp ett bra tag nu. Den har också innefattat god mat och godis.

Förra veckan var riktigt hektiskt på jobbet, jag irrade runt och arbetade överallt utom där jag egentligen borde så den långa helgen var verkligen en välkommen paus. Trots att det var lite hektiskt var det åtminstone delvis intressant arbete med att montera ihop ett par värmepumpar och verifiera att mjukvaran fungerade som den skulle. På grund av detta blev det en del flängande runt på fabriksgolvet, men jag tror inte jag orsakade några större olyckor.

Under helgens dagar med sämre väder läste ganska mycket, dels Val McDermids Killing the Shadows (i norsk tradition en deckare) och dels Captain Britain: Birth of a Legend. Jag läser väldigt lite deckare så jag tyckte att det var dags, boken fick jag rekommenderad för bra länge sedan eftersom den involverar geografisk profilering (ifall det heter så på svenska, finns säkert någon bättre fackterm) som jag tycker är fascinerande. Captian Britain är en Marvel-serie skapad som en brittisk motsvarighet till Captain America och åtminstone de avsnitt jag hitintills läst har varit riktigt bra.

Det projekt jag sysslat med har varit min nya dator Sylvester, döpt efter en viss svart-vit katt som aldrig fångar något. Sylvester kommer att agera mediasystem samt filserver och kommer stå bredvid tv:n. Jag kör Debian och kommer använda My media system som användargränssnitt. I helgen har jag lyckats överstiga de mest besvärliga hårdvarurelaterade problemen och med lite tur har jag ett något så när fungerande system till helgen.

Jag har också handlat (krukor och frön inför våren) och turistat lite i Helsingborg.

Boktips

Eftersom jag känner att jag inte läser så mycket som jag skulle vilja har jag nu börjat läsa på lunchen. Det har fungerat bra hitintills men det kräver en passande bok. Just nu läser jag “50 Short Science Fiction Tales” som är en novellsamling på temat science fiction (svårt att gissa, jo tack jag vet). Den fungerar ypperligt att läsa eftersom varje enskild berättelse är så pass kort så att man hinner läsa till en naturlig brytpunkt på 10 minuter.

Eftersom den här boken inte kommer att räcka i en evighet utan på sin höjd ett par månader skulle jag vara tacksam för tips på lättlästa böcker som går bra att läsa ett par sidor i taget. Har ni ett förslag så skriv gärna en kommentar!

Jag är publicerad =)

Mitt “papper” (eller artikel kanske?) om utvecklingen av magnetometern SMILE (Small Magnetometer In Low-Mass Experiment) har publicerats och kan just nu laddas hem i sin helhet från IOPs hemsida (registrering krävs) ifall någon skulle vara intresserad av att läsa det. (Jag säger just nu eftersom den endast är fritt tillgänglig fram till den 17:e Januari ifall jag förstått saker och ting rätt, de vill tjäna lite pengar också). Pappret beskriver designen av den magnetometer som jag var med och utvecklade när jag gjorde mitt examensarbete/var anställd på avdelningen för rymd- och Plasmafysik på KTH. Jag har inte skrivit pappret själv utan har fått mycket hjälp av mina medskribenter (Tack allihopa!).

Från artikelns sammandrag:

A novel design of an Earth field digital fluxgate magnetometer is presented, the small magnetometer in low-mass experiment (SMILE). The combination of a number of new techniques results in significant miniaturization of both sensor and electronics. The design uses a sensor with volume compensation, combining three dual rod cores in a Macor® cube with the side dimension of 20 mm. Use of volume compensation provides high geometrical stability of the axes and improved performance compared to component compensated sensors. The sensor is operated at an excitation frequency of 8 kHz. Most of the instrument functionality is combined in a digital signal processing core, implemented in a field programmable gate array (FPGA).

Jag måste säga att det är roligt att ha fått möjlighet att göra något sådant här och det var mycket lärorikt. Jag har t.ex. insett att jag behöver en del träning på att skriva vetenskapliga texter, vi får väl se ifall det blir något mer men det vore roligt.

Lucia

Varm choklad och en lussekatt gör gott.

Pythonsöndag

Även denna söndagen har jag suttit med Python, det börjar nog bli lite av en tradition nu. Idag har jag experimenterat med pythons reguljära uttrycks-bibliotek. Eftersom jag söker i text efter specifika ord och måste klippa och klistra en hel del passar dessa utmärkt att använda.

Jag har tidigare inte använt mig särskilt mycket av reguljära uttryck (förutom ett par awk one-liners) men det gick ganska snabbt att hitta de kommandon man behöver. Sedan hur dessa skulle användas krävdes det lite experimenterande för att utröna, lyckligtvis gör pythons kommandotolk det lätt att experimentera så jag behövde inte spendera allt för lång tid med detta. Så här ser mitt block för att plocka ihop informarion för variabler ut:

lineParts = re.split(”//Info:”, line)
lineParts[0] = re.sub(r”extern “, ”, lineParts[0])
lineParts[0] = re.sub(r”;”, ”, lineParts[0])
targetFile.write(lineParts[0] + “\t” + lineParts[1])

XKCD har givevis skrivit om reguljära uttryck…

Python: en första inblick

Jag har ett tag känt att jag borde försöka vidga mina programmeringskunskaper och titta på lite nya programmeringsspråk. Idag har jag tittat lite på python, ett rätt modernt programmeringsspråk, eftersom jag behövde skapa ett skript som letar igenom .h-filer efter information som är intressant för vårt testsystem. (Jag är inte säker på att python är optimalt för den här typen av uppgifter men jag ville kika på python så det blev som det blev)

Python är ett skript-språk som inte genererar exekverbara filer utan måste tolkas, detta är både en fördel och en nackdel. Å ena sidan ger möjligheten att testa kod på ett interaktivt vis gör det mycket enkelt att felsöka, å andra sidan kräver det att alla som vill använda programmet/skriptet måste ha en python-tolk installerad.

Jag måste medge att det var lätt att komma igång med python, mycket tack vare dokumentationen på phyton.org. Dokumentationen innehåller allt från syntax till funktionsreferens (help(module) var också helt ovärderligt). De största problemen jag stötte på var med exekveringsordning i logiska uttryck, men som vanligt gäller regeln “fler parenteser är tydligare än färre“.

En av de få sakerna jag inte riktigt gillar är att indentering styr vad som är ett kodblock. T.ex i en while-loop skall koden som exekveras i while-loopen ha en indentering 8-blanksteg (så vitt jag kunde förstå) längre in än while-ordet. Detta gör att man snabbt förlorar halva sin arbetsyta. (vanligtvis arbetar jag med en indentering på två tecken per nivå)

Överlag var python trevligt, det gick snabbt att komma igång med och koden blir hyggligt lättläslig.

Lycka: att få en lysdiod att blinka

I fredags hade jag något utav en seg förmiddag på jobbet. Det tog evigheter att få en buggfix färdig. Problemet var enkelt men på grund av en halvtaskig kodbas samt lite användar fel tog det alldeles för lång tid. Men det är sådant som händer de bästa (hoppas jag).

När jag väl löst problemet och kunde hoppa tillbaks till nyutveckling gick allt mycket kvickare. Eftersom allt är väldigt hemligt kan jag inte skriva så mycket, men kort så skulle jag bygga om grunden i det nya programmet. Standardtestet när man jobbar med sådant här är att få en lysdiod att blinka. Efter en snabb omarbetning av koden, ett par misslyckade kompileringar (tätt följda av djupa suckar) blinkade min ljusdiod glatt.

All min irritation från förmiddagen försvann och jag kände mig riktigt lycklig =)

Utvecklingsflödet

Det intressanta med att jobba med programmering är problemlösning, inte att producera kod. Dom säger att för att skriva ett lösa en programmeringsuppgift bör man skriva ett program som klarar uppgiften och sedan skriva om det. Detta har jag funnit vara mycket sant eftersom man inte ser hela systemet framför sig förrän det är klart. Jag vill gärna likna det med att sätta upp belysning i ett hus man aldrig har varit i mitt i natten (så man inte ser helheten förrän man har satt upp belysningen och ser var man borde sätta upp belysningen), men den stämmer inte helt.

Ibland behöver man dock inte heller skriva ett program som fungerar för att inse vad och hur man måste göra. Jag har vid ett par tillfällen programmerat mig till ett läge där saker och ting nästan fungerar och jag inser: “*Suck* det här kommer aldrig att funka bra även om jag sitter och patchar på det hela veckan.” Ofta följs det av en insikt i hur jag bör gå till väga för att göra rätt ifall jag börjar om, men inte alltid. Men det är alltid roligt att programmera när man har ett definitivt mål, ett tillvägagångssätt utstakat och man känner att det är rätt och kommer fungera direkt! Självklart blir man oftast besviken då det inte fungerar, men det är skönt medan det varar.

En aspekt av mitt jobb som jag verkligen gillar är att jag har möjligheten att hoppa mellan mina projekt lite som jag vill (inte helt hur jag vill men lite) så om jag kör fast på ett projekt kan jag byta och arbeta med ett annat tills jag får inspiration att forsätta med det första.

Det viktigaste är hur som helst att jag har ett arbete där jag lär mig något nytt hela tiden.

Jag avslutar nu mitt svammel för den här gången…nästa gång blir det mer fokuserat (eventuellt).