Liftarens Guide till Galaxen har en del att säga om Handdukar
En handduk, står det, är utan all konkurrens det mest användbara föremål den interstelläre liftaren kan ha med sig. Å ena sidan har den stort praktiskt värde - man kan svepa den om sig när man reser över Jaglan Betas kalla månar, man kan ha den under sig när man ligger i marmorsanden på Santraginus V:s soldränkta stränder och inandas de mättade ångorna från havet, man kan dra den över sig när man sover en natt under de röda stjärnorna som lyser så starkt över Kakrafoons ökenland, använda den som segel på en liten flotte nedför den väldiga, långsamma floden Moth, doppa den i vatten och använda den som tillhygge i slagsmål, eller mot en blick från den dreglande Dånfinken på Traal (ett osannolikt enfaldigt djur; det tror nämligen att om inte du kan se det, kan inte det se dig - ett mycket dumt djur alltså, men mycket mycket glupskt), man kan vinka med sin handduk som nödsignal, och slutligen torka sig med den ifall den fortfarande är tillräckligt ren.
Å andra sidan, och det är än viktigare, kan en handduk ha ett oskattbart psykologiskt värde. Om till exempel en kloss (kloss = fastboende; icke liftare) upptäcker att en liftare har en egen handduk tror han av någon anledning automatiskt att liftaren också innehar tandborste, tvätt lapp, tvål, burk med skorpor, fältflaska, karta och kompass, snören, myggspray, regnkläder, rymddräkt, etc., etc. Det blir då så mycket lättare för klossen att låna någon av dessa eller ett dussin andra artiklar som han händelsevis råkat “förlora”? Klossen kommer att tro att en man som kan lifta kors och tvärs genom galaxen, leva som fåglarna på marken, kämpa mot dåliga odds och ta sig fram, men ändå vet var han har sin handduk, en sådan man är någonting att räkna med.
P.S. Grattis på morsdag mamma! D.S.
