Halloween

Glad Halloween!

För att liva upp i höstmörkret har jag dagen till ära dekorerat mitt kontor med pappersfladdermöss och ljus. Det är inte varje dag man har anledning att dekorera sitt kontor så det gäller att ta till vara de dagar man får =)

Jack-o-Lantern, fladdermöss och lite stämningsfulla ljus

På dörren till kontoret hänger spindelväv med ett par spindlar

En Fladdermus i all sin prakt

Ljusen gör sig ganska bra på bild

En mycket glad Jack-O-Lantern

Javalabbar

I höst läser jag Objektorienterad programmering med Java på distans och föll tidigt in i den dåliga vanan att lämna in mina labbar aningen för sent.

I min ungdom (för 8 år sedan eller så) lärde jag mig programmera i C och är väldigt inkörd på sekventiell programmering så det är ruskigt intressant att titta på vilka möjligheter objektorienterade språk erbjuder. Jag har sysslat en del med python (jag har skrivit ett par inlägg om det tidigare vill jag minnas) men aldrig riktigt gått in på djupet i de objektorienterade bitarna, så jag har inte så mycket stöd därifrån, å andra sidan är syntaxen väldigt lik C vilket gör att jag kan koncentrera mig på filosofin bakom språket utan att behöva traggla kodstrukturer och måsvingar.

Det jag hitintills är mest imponerad över är extend-funktionen vilken gör att man kan skapa ett grundobjekt och sedan göra nya objekt baserat på grundobjektet som erbjuder grundobjektets funktioner tillsammans med en del nya, funktioner kan till och med bytas ut. Jag är inte riktigt klar på exakt vad det här innebär men det ger fantastiska möjligheter till att återanvända objekt.

Koden blir generellt sett mycket mer strukturerad än vid sekventiell programmering tack vare den underliggande tanken på att allt skall kapslas in i objekt. Även om man får mycket gratis måste man fortfarande tänka på vad man gör annars får man så kallad raviolikod (jmfr. spagettikod vid sekventiell programmering).

Jag har tyvärr inte riktigt haft så mycket tid jag velat till att pyssla med det här så jag har inte läst så mycket i boken, google har varit min största informationsresurs medan jag skrivit labbarna. Jag måste också kolla hur de strukturer jag lärt mig bygga ser ut i python…men det blir en annan dag.

Ankeborgare

Som många svenskar läste jag mycket Kalle Anka & Co och Kalle Ankas Pocket när jag var yngre och det har satt en viss nostalgistäpel på verk av t.ex Carl Barks och Don Rosa. För ett tag sedan hittade jag ett arkiv över Disney-serier från de (enligt personen som lägger upp materialet) största tecknarna/författarna, och har sedan dess läst en hel drös historier.

Ankeborg.

Mycket av det är extremt bra tycker jag, Don Rosas The Life and Times of Scrooge McDuck är en helt underbar historia som är väldigt vältecknad och detaljrik. Andra exempel på intressanta historier är Mickey Outwits the Phantom Blot (Första serien med Spökplumpen), Lost in the Andes och Return to Plain Awful (fyrkantiga höns).

För er som vill återbekanta er med huvudkaraktärerna i dessa serier finns guiden Who’s who in Duckburg. Guiden är skriven på ett ganska vetenskapligt vis och innehåller referenser till varifrån informationen är hämtad och ifall det finns motstridiga uppgifter.

Lägerhelg

I helgen anordnade Aikido Helsingborg ett träningsläger med Henrik Engelkes som instruktör. Henrik tränar Aikido, Iaido och Kyusho (åtminstone), och passen var inriktade mot Kyusho-tekniker som supplement till Aikido-tekniker. Om ni (som jag) aldrig hört talas om Kyusho tidigare så är det tekniker där nervpunkter används för att oskadliggöra sin motståndare eller underlätta andra tekniker. Kort sagt var det fruktansvärt intressant att prova på även om de var smärtsamma. En övning som var mycket intressant (även om den inte inkluderade några nervpunkter) var i att ”finna sitt centrum”, det vill säga aktivera muskler i buken för att göra sig stabilare. Henrik är för övrigt mycket karismatisk och en väldigt bra tränare, utöver spännande tekniker berättade han en massa roliga och intressanta anekdoter från sitt liv.

Jag provade på ett pass Iaido på lördagen, jag var den enda som inte tränat Iaido tidigare men jag fick bra med hjälp från både tränare och de som tränade omkring mig. Iaido kan väl beskrivas som svärdstekniker i kataform. Man tränar själv och skall implementera katan så perfekt som möjligt. Jag misstänker att jag inte hade många rätt men jag hade väldigt roligt. Det var väldigt koncentrationskrävande och man använder muskler ingen normal människa använder i särskilt stor utsträckning. I förrgår hade jag sådan träningsvärk på ovansidan av underarmen att jag knappt kunde trycka ner knapparna på tangentbordet (uppenbarligen är muskeln som bromsar svärdet densamma som arbetar när man skriver på ett tangentbord).

Sylvester del 3

Efter del 1 och 2 har jag en dator som fungerar ypperligt men som inte har en enda pinal som gör den till en media-dator. Det jag vill att min media-dator skall kunna göra är att spela musik och video samt ladda ner podcasts åt mig. Självklart skall användargränssnittet också vara hyggligt tilltalande.

En viktig detalj jag inte beskrivit än är hur X.org ställdes in för att visa bild på min TV. Min TV har HDMI-ingångar och Sylvester har en DVI-utgång, praktiskt nog är DVI och HDMI är kompatibla och kräver enbart en sladd som passar i båda ändar (DVI->HDMI). För att ställa in X.org för att ge en signal som passade jag min tv använde jag gentoo-wikis guide till HDMI. I mitt fall blev monitor sektionen i Xorg.conf:

Section "Monitor"
Identifier   "Philips26"
VendorName   "Philips"
ModelName    "26PFL5322"
Option       "IgnoreEDID"
VertRefresh  30-90
HorizSync    20-150
ModeLine     "720p" 73.825 1280 1320 1368 1640 720 722 724 751 +hsync +vsync
ModeLine     "1080i" 74.52 1920 1952 2016 2208 1080 1084 1096 1126 -hsync -vsync interlace
DisplaySize  320 180
EndSection

Efter jag lagt till detta producerar Sylvester kristallklar bild. Nu är all hårdvara fungerande och endast mjukvaran återstår.

Det finns många grafiska gränssnitt för mediadatorer att välja mellan och mitt val föll på MyMediaSystem (MMS) för att det var rätt minimalistiskt, konfigurerbart och communitien var trevlig (jag lyckades till och med hjälpa till att lösa en bugg). De funktioner jag använder är ogg/mp3-uppspelning, webbradio, video från disk/DVD, Spel och Python-applets. Jag valde att installera från källkod eftersom jag ville avaktivera vissa features och aktivera andra ickestandard features. För att installera på debian:

Ladda ner de paket MMS är beroende utav:

aptitude install libimlib2-dev libsdl1.2-dev autoconf bzr build-essential
aptitude install libxine-dev mplayer-nogui pkg-config
aptitude install w32codecs libtag1-dev libsqlite0-dev libpcre3-dev
aptitude install liblircclient-dev libtool gettext libalsaplayer-dev

Ladda ner senaste versionen av MMS från projektets repository och installera från källkoden.

bzr get http://bazaar.launchpad.net/~anders-gnulinux/mms/1.0.9 mms-1.0.9
cd mms-1.0.9
./configure --enable-python --disable-inotify --enable-lirc \
--enable-game --disable-epg
make
su -c  "make install"

Jag skippade inotify för jag kunde inte hitta ett paket som med rätt version för att passa med mms. Detta gav ett fungerande MMS men jag stötte på problem i grundkonfigurationen när jag vill köra ett spel. Ifall spelet körs i fullskärm återställs inte bilden till MMS (som per default körs i fullskärm), detta beror nog på någon liten bugg i openChrome. Dock kan problemet lätt gås runt genom att redigera /etc/mms/Config och ändra raden

fullscreen = true

till

fullscreen = false

samt ändra värdena för h_res och v_res så de motsvarar skärmupplösningen. I mitt fall:

h_res=1024
v_res=768

Detta gör att programmet startas i ett fönster med samma storlek som skärmen vilket ger ett intryck som är identiskt med fullskärmsalternativet.

För att starta MMS direkt från uppstart används GDM (Gnome Display Manager) (som är installerat tillsammans med Debians grundsystem) samt Fluxbox startscript. GDM konfigureras till att logga in media-användaren automatiskt vid uppstart användandes den förinställda fönsterhanteraren (som sätts till Fluxbox). Detta görs genom att lägga till raderna

AutomaticLoginEnable=true
AutomaticLogin=media-user

i /etc/gdm/gdm.conf. Eftersom vi inte vill köra Fluxbox utan MMS byter vi ut raden

exec /usr/bin/fluxbox

mot

exec /usr/local/bin/mms

i filen ~/.fluxbox/startup. Detta innebär att när Sylvester slås på kommer MMS startas direkt, men avslutar vi MMS hoppar vi tillbaka till login-skärmen och kan välja att starta Gnome för att surfa eller skriva dokument (varför man nu skulle vilja det).

Efter dessa steg dyker MMS upp när datorn startat.

De mjukvaror jag sedan installerat för att komplettera mediaspelaren är

• Peapod – Automatisk nedladdning av podcasts
• SuperTux – Super Mario Bros-liknande plattformsspel
• Frozen Bubble – PuzzleBubble-klon

Än så länge fungerar systemet hur bra som helst, dock har jag stött på patrull med min hembyggda IR-mottagare som gör systemet en gnutta instabilt så fort den kopplas in. Jag ska ta tag i problemet vilken dag som helst nu, hoppas jag.

Septembers filmer

Den här månaden blev det en hel del filmer sedda tack vare FFF. Jag ska försöka få med allt jag sett men det kan hända att jag glömmer något.

Sett hemma:

• Jersey Girl: En romantisk komedi från View Askew (Clerks, Mallrats, etc.) som handlar om en PR-man som efter ha gjort bort sig ordentligt flyttar till New Jersey för att ta hand om sin dotter. Filmen är riktigt rolig och blandar komedi-elementen med drama på ett väldigt intressant sätt.
• Star Trex XI – Nemesis: En av de sämre Star Trek-filmerna måste jag erkänna. På det hela taget hade storyn nog varit acceptabelt för ett dubbelavsnitt av The Next Generation men som film håller den inte riktigt måttet. Det mest intressanta är att man får veta lite om vad besättningen kommer syssla med i framtiden.

Fantastiska filmer:

• The Mutant Chronicles: I en mörk framtid öppnas ett flera tusen år gammalt sigil och frigör mutanterna och deras maskin. Mänskligheten flyr men i ett sista försök skickas en grupp soldater för att förstöra maskinen under ledning av en munk från en hemlig order. Filmens handling är inte direkt ny men den är utförd på ett spännande vis och håller åskådaren underhållen hela vägen. Det jag gillade mest med den här filmen var dock det visuella, allt är väldigt steam-punk-inspirerat med inslag av design från andra världskriget. Ångdrivna VTOLs? hur coolt är inte det?
• Diary of the Dead: Den första zombiefilm jag sett på år och dar och jag tyckte att den var rätt hygglig. Filmen är gjord som en sorts dokumentär över vad ett gäng filmstudenter upplever under de första dagarna efter zombie-epidemins utbrott. Jag tyckte att filmen var helt okej och den fick mig att vilja ta itu med min bristfälliga zombiefilmskunskap men slutet var lite för öppet för min smak.
• A Zed and two Noughts: Den här filmen var ohyggligt artistisk och regissören sa till oss att kolla på hur ljussättningen var gjord i alla scener samt att filmen var symmetrisk (sista scenen var likadan som första scenen, nästsista var lika dan som nästförsta, etc.). Jag lyckades kolla efter detta i ungefär två minuter, sedan var jag på tok för fascinerad av den något morbida historien som tog plats i dessa välupplysta symetriska scener.
• Death Race: Den här filmen levererar precis det den ska, bilar med automatvapen och en massa action. Den är underhållande men har inte direkt något djup, den är dock helt klart sevärd ifall du vill se snabba bilar med automatvapen och maffiga explosioner.
• Lost Boys: The Tribe: Det här är nog en film för de som gillade Lost Boys, den tillför inget direkt nytt utan är mer av samma sak. Det som lyfter hela filmen är Edgar Frog som nu har vuxit upp men slåss fortfarande mot vampyrer. Eller vuxit upp är fel ord, han har blivit större och lärt sig nya one-liners.
• Tokyo Gore Police: En riktigt splatterfilm som utspelar sig i ett framtida Tokyo där polisen har privatiserats och bekämpar brottsligheten med automatvapen och övervåld. Nivån sätts tidigt i filmen när huvudpresonen använder en bazooka för att hoppa upp till taket på ett tiovåningshus. En rolig sak var små reklam snuttar som drev med en mängd japanska beteenden samt hur allting skall kommersialiseras.
• Egon & Dönci: En fantastiskt bra film! Efter att Voyager 3 krashat på deras bakgård snickrar Egon ihop en rymdfarkost och de åker glatt iväg mot vintergatan, solsystemet, jorden för att träffa de trevliga människorna som bor där. Den här filmen är rolig och lättsinnig men har ett visst djup.
• Left: En ingenjör börjar plötsligt se sin flickvän lite här och där samtidigt som hans bil börjar få mystiska skador. Den här filmen gillade jag nog mycket eftersom jag kunde identifiera mig med huvudpersonen och att jag konstant oroar mig för det här scenariot.
• An ambigous report about the end of the world: Den här filmen är väldigt knepig och på tok för lång för att sammanfatta. Ska man säga något kort så skulle det bli: Ond bråd död, vargar, Nostradamus. Jag är dock inte säker på vad jag tycker om filmen, jag kanske skulle gilla den ifall jag såg den när jag var på humör för den här typen av film.
• Timecrimes: Timecrimes var rent tekniskt en bra film men den tillförde inget nytt i tidsrese-genren. Det mesta kändes gjort och tempot var lite för lågt. Ifall du aldrig sett en film om tidsresor så kanske du skulle tycka att om den här filmen, men ska du se en första film i den genren tycker jag hellre att du ska börja med kortfilmen Subject 74.
• Dante 01: Dante 01 förstod jag inte riktigt, men den var snyggt gjord och hade lite av känslan från Tarkovskys Solaris. Som jag nämnde i ett tidigare inlägg borde jag se om den vid tillfälle och se om jag kan grepps slutet bättre.